Kristina Appelqvist - Den svarta löparen

»Emma Lundgren, ung rektor vid Västgöta universitetet i Skövde, är alldeles ny på jobbet när hennes sekreterare Vera Nilsson plötsligt hittas brutalt mördad i förvaltningsbiblioteket. Mordet väcker stor uppmärksamhet i media eftersonm hela universitetsledningen hör till de misstänkta. Vera Nilsson var nitisk som sekreterare och inte särskilt omtyckt, men varför någon skulle vilja mörda henne är för kriminalkommissarie Filip Alexandersson en stor gåta.
Men så gör polisen en förbryllande upptäckt: den schackpjäs som några månader tidigare stulits från de arkeologiska utgrävningarna i Varnhem hittas på ett oväntat ställe.«

Tyckande:
Denna författardebut är en enkel men trevlig deckarhistoria som utspelare sig i svensk universitetsmiljö där en kanslist hittas mördad.
Mycket talar för att mördaren kan finnas i rektorn, Emma Lundgrens, ledningsgrupp.
Kommissarie Filip Alexandersson får den delikata uppgiften att lösa fallet - vilket han naturligtvis också gör.
Att Appelqvist skriver på en uppföljare med rektorn och kommissarien är alldeles uppenbart eftersom hon låter ljuv romantik uppstå mellan dem samt att det förekommer en parallellberättelse som lämnas oupplöst - uppföljaren lär komma ut under hösten 2010.
Appelqvist använder sig av samma dramaturgiska grepp som är typiskt för Läckberg, nämligen att låta händelser från "länge sedan" och som fött bitterhet och hat få blanda sig med realtiden för att läsaren ska förstå vad det är som driver mördaren till sina avskyvärda handlingar.
Personligen tycker jag dock att Appelqvist är så mycket bättre än Läckberg.
På minuskontot hamnar dock de torftiga och stereotypa personbeskrivningarna samt den något för banala upplösningen där författarinnan visar att hon inte klarar av att få liv i de avslutande "action-händelserna".
En bok att koppla av med.

Aravind Adiga - Den vita tigern

»Får vi presentera Balram Halwai, Den vita tigern: tjänare, filosof, entreprenör, mördare. Under sju nätter, i skenet av en bisarr ljuskrona, berättar Balram sin historia…
Medan han krossar kol och torkar av bord på en teservering i Indiens mörka hjärta drömmer han om att fly – om att lämna Moder Ganges stränder, i vars dunkla djup kvarlevorna av hundra generationer har sipprat ut.
Balram anställs som chaufför åt ett rikt par och bakom ratten på en Honda ser Balram för första gången Delhi. Bland kackerlackorna, telemarketingbolagen, världens 36 000 004 gudar, slummen och galleriorna börjar Balrams omskolning. Fångad mellan sin instinkt att vara en lojal son och tjänare och sin önskan att klättra på statusstegen antar han en ny moral i hjärtat av ett nytt Indien. Tigern skulle kunna fly sin bur. För en man måste väl spilla lite blod för att nå toppen?«

Tyckande:
Åh - vilken fantastisk bok jag läst!
Adigas är en indiskfödd 35-årig man som bl. a. studerat litteraturhistoria vid Columbia University och brittiska Oxford.
Innan han blev författare arbetade han som reporter på Financial Times och Time Magazine.
Den vita tigern är en provocerande berättelse om det indiska systemet där de rika och medelklassen är beroende av lojalt tjänstefolk.
Detta är ett system som kan spåras mycket långt bakåt i tiden och med häpnad fortgår trots att Indien tagit ett relativt stort kiv in i "framtiden".
Berättelsen visar med tydlighet den hiarki som råder i landet, där tjänstefolket vet sin plats och med stor lojalitet (och lismande) gör allt för sin herre.
De lever ett liv men små möjligheter att förändra sina levnadsvillkor men de har alla en dröm om något annat.
Hela boken genomsyras av en galghumor som bitvis känns alldeles nödvändig för att man som läsare inte ska förfasas allt för mycket av den depressiva bild som stundtals målas upp av Indien.
Mycket läsvärd!

Mats Ahlstedt - Mordet på Ragnhildsholmen

»Några ungdomar har åkt till Ragnhildsholmen för att fira studenten, men festen får ett abrupt slut när de finner en mördad man ute vid den gamla borgruinen.
Under polisens förhör med de boende i området berättar en äldre kvinna att hon har hört ett skott mitt i natten några veckor tidigare.
Senare samma dag hittas kvinnan och hennes man döda i vad polisen rubricerar som ett utvidgat självmord.
Men det gamla parets dotter Åsa vägrar tro att hennes föräldrar tagit sina liv och när hon städar ur sitt föräldrahem hittar hon en bunt oöppnade brev som för henne tillbaka i tiden och drar in henne i något som gör att inte bara hon själv, utan även hennes närmaste, svävar i fara.
Medan kommissarie Sören Högström fokuserar på mordutredningen och följer spår som pekar mot gängkriminalitet och droghandel, har hans kollega Fatima Wallinder svårt att släppa tankarna på Åsa.
Steg för steg kommer familjens tragiska historia närmare, en historia med rötter i den finska barnförflyttningen under andra världskriget.
Mannen på Ragnhildsholmen, självmordet och breven på vinden - Fatima har en stark känsla av att allt hänger ihop.«

Tyckande:
Det här är en författare som har tre böcker i ryggen sedan tidigare men för är för mig en ny bekantskap.
Själv spekulerar han i att just uppväxten som son till en fängelsepräst kom att påverka hans författarskap där brott och kriminalitet står i centrum.
Språket flyter på bra - det är en lättläst bok som inte gör bort sig på något sätt.
Storyn är bra trots att den är lite kringelikrokig och Ahlstedt lyckas driva handling framåt på ett dramaturgiskt godkänt sätt.
Personligen tycker jag att han startar upp alldeles för många parallellberättelser som inte leder någonstans, förutom då att man som läsare blir både förvirrad och snurrig på alla namn, personer och relationer som vindlar förbi.
Men det är ett stycke god underhållning som klarar sig bra utan att för den delen framstå som ett litterärt mästerverk.

Gabriella Ahlström - De oförglömliga

Tyckande:
De oförglömliga är en författardebut signerad Gabriella Ahlström, för övrigt syster till tv-kändisen Kattis Ahlström.
Egentligen är det väl dumt att nämna detta syskonskap för Gabriella har verkligen inte stått i skuggan av sin syster, utan på alldeles egna ben.
Hon är såväl författare som journalist och för de flesta känd som "spanare" i programmet Spanarna i radions P1.
2004 sommarpratade hon och numera hörs hon i God morgon världen i P1.
I denna debutroman ger hon verkligen prov på vilken begåvad författarinna hon är.
Språket flyter fram på ett livfullt och färgstarkt sätt med träffsäkra plats- och personbeskrivningar, även om det stundtals känns lite för intellektuellt.
Ahlström vet hur man väver en text där alla bitar så småningom faller på plats om än något känslolöst.
Möjligtvis kan jag tycka att berättelsen får en alldeles för lång startsträcka innan tempot äntligen kommer igång och fångar mitt intresse.

»Det som den gamla cigarettförsäljerskan Lieu har sett går inte att förklara bort. Kvinnan med sportbagen säljer nyfödda barn till västerländska par. Det sker i parken intill Lieus kvadratmeterstora handelsplats på en Hanoitrottoar. Lieu vet, för hon har spanat.
   Det soldaten vet, går inte heller att förklara bort: Den svenske biståndsarbetaren Lasse Johansson har skadat flera unga flickor svårt. Sexuellt och svårt. Soldaten vet vad vissa män använder glödlampor och fjärrkontroller till.
   Den svenska kvinnoläkaren Ellen arbetar på ett sjukhus i Hanoi. När hennes vägar korsar Lieus och soldatens , förstår hon det som ingen velat tro…«

Tyckande:
Detta är en thriller som utspelar sig i Vietnamn, närmare bestämt i Hanoi där en utbredd och smutsig människo- och sexhandel härjar.
Det är en tät och välskriven berättelse som berör och upprör.
Karin Alfredsson är journalist och har arbetat i Vietnamn på uppdrag av Rädda Barnen och har därmed många erfarenheter från landet och den tragik som finns där.
Detta är en mycket läsvärd bok!

»Beläget mitt i Kairos myllrande kärna ligger Yacoubians hus, uppfört på trettiotalet i klassisk europeisk stil och en gång hemvist för ministrar och miljonärer. Numera finns där alla sorters människor: en fattig men vacker kvinna som snabbt får lära sig att mäns lustar är det som styr samhället, portvaktarsonen som på grund av sin bakgrund nekas tillträde till polishögskolan och söker sig till religiös fundamentalism, chefredaktören som  i varje ny man han möter försöker hitta tillbaka till det han upplevde med sin förste älskare samt en korrupt rikeman som tänjer på Koranens bud för att tillgodose sina egna begär.
Hyresgästerna i Yacoubians hus  - tillsammans formar de en bild av det moderna Egypten, där religiös extremism och politisk korruption lever sida vid sida och föder varandra. Rikedomarna är samlade hos några få och fattigdomen är en krutdunk, det sexuella förtrycket starkt och vanmakten ständigt närvarande. Likväl finns där kärlek, hopp och passion.«

Tyckande:
Detta är en lite annorlunda bok. Författaren är egentligen tandläkare men har tydligen fått andra intressen...Boken, som kom ut 2002, är hans andra roman och dessutom världens mest sålda arabiskspråkiga roman. Handlingen som innehåller sex, intriger, fattiga, rika och politik är inte minst en skildring av ett modernt Egypten. Fram träder en bild av ett korrumperat samhälle där man många gånger tänjer på Koranens lära så att en dubbelmoral uppstår - samhällskritik i snygg och underhållande förpackning.
Samtidigt som det är en samhällsskildring lyckas författaren skapa djupa personporträtt med enskilda öden. Absolut en läsvärd bok

»Sibylla Forsenström finns inte. Sedan femton år tillbaka lever hon helt utanför det etablerade samhällssystemet. Som en av Stockholms många uteliggare överlever hon dag för dag, med allt hon äger och har i sin ryggsäck. Att skaffa mat för dagen och en tillräckligt avskild plats att sova på kräver hennes energi dygnets alla timmar. Och det hjälper henne att hålla tankarna borta från det förflutna, varför hennes liv har blivit som det har. Så händer det som inte får hända. En natt råkar hon befinna sig på fel plats vid fel tillfälle. En man blir utsatt för ett brutalt mord, och alltför många tecken pekar på att det är Sibylla som är den skyldiga. Ingen har frågat efter henne på femton år, men plötsligt är hon Sveriges mest eftersökta person. Överleva från dag till dag, det vet hon att hon klarar. Men nu gäller det att fly…«

Tyckande: Jag har aldrig läst något av Alvtegen tidigare och hade därmed inga förväntningar på boken, som är en thriller. Språket är lätt, berättandet flyter på och det är väl de främsta skälen till att man sträckläser boken (för mig tog det en tur-och-retur-resa Katrineholm - Stockholm) Någon riktig thriller tycker jag inte det är, snarare en deckare som bitvis blir lite tunn. Personporträtten saknar djup och framstår inte riktigt trovärdiga och bokens klimax kommer mycket sent i boken. Men tro nu inte att detta är ett bottennapp - det är en (kort) stunds underhållning och kan utifrån det kriteriet rekommenderas.

»Trettonårige Christiano Zena bor med sin pappa Rino i ett fallfärdigt hus på en slätt där det alltid regnar, utanför det lilla samhället Varrano. De utgör ett omaka par, far och son, hänvisade som de ät till varandra sedan mamma Irina övergett familjen och aldrig mer visat sig.
   Rino är inte direkt någon respektabel samhällsmedborgare, utan en arbetslös skinnskalle som super och slåss. I andras ögon är han en nolla, ett avskum, men Christiano älskar sin pappa över allt annat. De båda håller ihop mot omvärlden med en sorts förvriden stolhet.
   Jagad av oro för att de sociala myndigheterna ska ingripa och placera Christiano på ett ungdomshem, tackar Rino ja till ett förslag som ska lösa alla deras problem. Han ska vara med och spränga en bankomat tillsammans med sina kumpaner Danilio Aprea och Corrado Rumitz, alias Quattro Formaggi.
   Men inget går som de tänkt sig. Dagen för den stora kuppen drar en våldsam storm in över slätten. Himlen öppnar sig, blixtrarna avlöser varandra, regnet vräker ner och floden svämmar över sina bräddar. När stormen till sist bedarrar har de tre kumpanernas liv och Chrisitanos liv förändrats för all framtid...«

Tyckande: Svart humor när den är som bäst!
Författaren har verkligen lyckats väva ihop flera parallellberättelser till en helt otrolig historia - under förutsättning då att man gillar svart humor. På sina ställen är språket kanske lite väl grovt men fungerar mycket väl i sin kontext. Historien ifrågasätter individens kontra samhällets ansvar för människor som hamnat utanför samhällets spelregler - som skapar sina egna regler. Regler som trots allt baserar sig på de normer och värderingar som finns i samhället; moral, etik, kristen tro och inte minst frågan vad det innebär att vara en god människa

»Inez och Elsie är tvillingpar på det där självklara sättet, ett förbund av två söta, blonda kopior som tjusar alla i sin omgivning.
   Men en katastrof i familjen slår in en kil emellan dem. Och när Elsie blir med barn med en man hin inte känner, så växer sprickan till en avgrund. Inez tar hand om systerns lille pojke Björn. Elsie ger sig ut till sjöss.
   Sextiotalet går mot sitt slut. Björn växer upp till en attraktiv ung man, en popstjärna som väcker allas avund. I hans skugga växer Inez egen dotter Susanne upp, osynlig för alla inklusive sin mor.
   Denna berättelse om en trasig familj förtätas till ett ödesdrama trettio år senare, då den vuxna Susanne konfronteras med sitt förflutna på ett mycket handgripligt och hotfullt sätt under en resa genom polarisen.«

Tyckande: Jag gillade den här boken som i sitt upplägg vandrar fram och tillbaka i tiden - nutiden präglas av en historia som fanns för länge sedan och i centrum för berättelsen står en svensk medelklass familj och i synnerhet två tvillingsystrar. Relationerna inom familjen är psykologiskt knepiga och det saknas kärlek - moderskärlek, syskonkärlek och kärlek mellan man och kvinna. Det finns ett psykologiskt arv som griper sig fast i bokens huvudpersoner, generation efter generation även om slutet av historien inger hopp om att man kan göra upp med det förflutna och gå vidare.

Muriel Barbery - Igelkottens elegans

»Igelkottens elegans är en varm och intelligent berättelse om två kvinnor som bor i en fastighet i Paris välbärgade kvarter. Båda döljer sina talanger för omvärlden.
Portvakten Renée Michel är självlärd älskare av konst, musik, film, filosofi och litteratur. Hon lever sitt liv diskret bakom en övertygande schablonbild, den vresiga och obildade portvakten med få intressen bortom katten och skräniga teveprogram.
Tolvåriga Paloma Josse är brådmogen, överbegåvad och försöker förgäves bete sig som jämnåriga. Hon tycker livet är absurt, känner sig inte älskad och har bestämt sig för att begå självmord på sin trettonårsdag.
Renées och Palomas vägar korsas när en lägenhet blir ledig och den japanske affärsmannen Kakuro Ozu flyttar in.«

Tyckande: Jag är ingen fantast av fransk film och börjar även inse att att jag inte begriper mig på fransk litteratur heller.
Igelkottens elegans av Muriel Barbery är just den typen av litteratur som jag inte begriper mig på...eller så blir det lite obegriplig beroende på att författarinnan bland annat är filosofilärare.
Boken är en bestseller hemma i Frankrike men kommer säkerligen inte att bli det här i Sverige.
Visst, historien är elegant och intelligent och tack vare två berättarröster blir den intressant och varierande men på mig gör den inga större intryck.
Dock vill jag framhålla slutet på boken som berör.

Linwood Barclay - Utan ett ord

»En morgon när fjortonåriga Cynthia vaknar är huset tomt.
Hennes mamma, pappa och storebror är spårlöst försvunna.
Polisens utredning ger inga svar, och Cynthia får aldrig reda på vad som egentligen hände den där natten.
Tjugofem år senare bestämmer sig Cynthia för att delta i ett teveprogram om olösta fall i ett sista försök att få veta sanningen.
Först händer ingenting. Sedan ringer telefonen.
Kanske hade det varit bättre att låta det förflutna vila«

Tyckande: Linwood Barclay är journalist sedan många år tillbaka och har några deckarböcker i ryggen.
Detta är dock hans första thriller och upplägget verkade så lovande; du vaknar, huset är tomt, din familj är borta...
Visst är det stundtals spännande och visst har boken ett underhållningsvärde men den är också enligt min åsikt oerhört banal med fyrkantiga dialoger och torftiga och stereotypa personbeskrivningar.
Men den duger alldeles ypperligt på stranden en skön sommardag.

Tobias Barkman - Jakten på en mördare

»Per-Åke Åkesson är nyutnämnd kriminalchef i ett svenskt polisdistrikt som inte drabbats av ett spaningsmord på tio år. Då försvinner en 17-årig flicka från en gård ute på landet. Åkesson och hans utredare dras in i en våg av mord som huvudsakligen drabbar kvinnor. Samtidigt, i ett granndistriktet, har polisen misslyckats med att lösa mordet på tioåriga Helén Nilsson i Hörby
   Jakten på en mördare är en reportagebok om några av Sveriges skickligaste mordspanare under en viktig epok i svensk polishistoria. En tid av omorganisationer, kriminaltekniska framsteg och ökad professionalisering – men också en tid då polisen tappat räkningen på alla ouppklarade mord.
   Boken påminner till formen om en deckare, men här skildras svenskt polisarbete så som det ser ut i verkligheten. Den innehåller avslöjande detaljer om polisiära misstag och spelet kring utredningarna och den ger inblick i de mörka sidor av samhället som vanligtvis inte kommer till allmänhetens kännedom. Här får vi också för första gången  den kompletta bilden av hur mordet på Helén Nilsson löstes.
   Boken är också ett historiskt dokument över svenskt polisarbete. Hur fungerar polisens tipshantering och samarbete över myndighetsgränserna? Hur löser polisen spaningsmord? Via Per-Åke Åkesson får vi uppleva mördarjakten inifrån«

Tyckande: Jakten på en mördare av Tobias Barkman är en annorlunda bok.
Annorlunda på så vis att det egentligen är ett reportage skrivet som en deckare.
Allt som står i boken bygger på faktiska händelser och skeenden vilket gör den lite torr och fattig på plats- och personbeskrivningar.
Författaren, som är journalist, hyllar poliskåren och i synnerhet det team som han valt att fokusera på men tyvärr blir det lite av bokens brist - berättandet blir så väldigt ensidigt.
Men det är en välskriven bok och Barkman har förmodligen lagt ner ett enormt arbeta på att förbereda sig och läsa på.
Är man intresserad av polisiärt arbete och kriminalitet är det här en intressant bok att läsa.

David Benioff - Tjuvarnas stad

» Det är vintern 1942 och Leningrad är belägrat av tyskarna.
Den sjuttonårige Lev ertappas med att stjäla från en död tysk fallskärmssoldat och i en cell tillsammans med desertören Kolja genomlever han natten i väntan på den oundvikliga avrättningen. Men istället för en kula i nacken tidigt på morgonen får de en andra chans.
Översten ger dem ett märkligt uppdrag. Han behöver tolv ägg till sin dotters bröllopstårta och de får fem dagar på sig att skaffa fram dem. Om de lyckas, får de behålla livet. Men om de misslyckas verkställs dödsdomen.
Den dödsföraktade jakten på äggen går genom de laglösa gatorna i Leningrad, runt den skövlade landsbygden och bakom tyskarnas frontlinjer. Den ohyggliga kylan, den gnagande hungern, illistiga landsmän, beväpnade tyskar och kämpande partisaner är ett ständigt hot. Men ljuspunkter och hjälp kan finnas där man minst anar det.
En underbar och halsbrytande berättelse om vänskap och kärlek och om två una män som är fast beslutna att överleva, mot alla odds.«

Tyckande: Benioff har framför allt gjort sig ett namn som filmmanusförfattare och på hans meritlista finns manuset till såväl Flyga drake, X-men som Troja.
Nu gör han författardebut i Sverige med Tjuvarnas stad som utkom 2008 efter åtta års arbete.
Det här är en fantastisk bok som innehåller så många känslor och stämningar.
Det är kärlek, svek, glädje och förtvivlan i en härlig blandning som tilltalar på många plan.
Den röda tråden genom hela berättelsen handlar om överlevnad och Bernioff presenterar berättelsen med mycket värme och humor.
Nu väntar jag bara på att fler böcker av Bernioff ska utkomma på svenska

 »Den judiska pojken Arry bor med sin familj på en lugn liten gata som knappt märks bland de större gatorna.
Det som skiljer den från alla de andra är att den är delad i två sidor av en osynlig vägg. På den ena sidan bor de kristna och på den andra sidan bor judarna. De är inte fientligt inställda till varandra, men det inträffar sällan att någon går över från den ena sidan till den andra.
Som på alla små gator skvallras det en hel del, och när rykten sprids om en kärleksaffär mellan en judisk flicka och och en kristen pojke blir det stor uppståndelse. Den iuga flickan skickas iväg till Australien. Inte minst Arrys mamma är förfärad. Hon kan då inte ana att historien kommer att upprepa sig på nära håll.
Arrys mor är annars mycket kärleksfull och är den som ser till att de fem barnen får mat, kläder, skolgång och all omsorg. Fadern arbetar i en klädfabrik och de pengar han tjänar där delar han ogärna med sig av. Han, som de alla är rädda för och aldrig vågar eller ens vill tilltala, håller sig utanför familjelivet. Så fort han kommer in i huset blir de tysta och på kvällen väntar de bara på att han ska ge sig av till puben för att dricka öl.«

Tyckande: Boken är en författardebut och det helt makalösa är att författaren är 96 år när han gör sin debut.
Boken utspelar sig i England vid tiden för första världskriget. Författaren skriver om sin egna barndom och uppväxt på en gata i ett fattigt kvarter där kristna familjer lever på den ena sidan av gatan och judiska familjer på den andra. Däremellan finns en "osynlig vägg" som innebär att de kristna håller sig för sig och de judiska för sig i ett outtalat samförstånd. Men vad händer när kärleken inte tar hänsyn till denna osynliga vägg? När en judisk flicka och en kristen pojke förälskar sig i varandra?
Det här är en vacker och osentimental berättelse som berör - väl värd att läsa.

Mark Billingham - Den brinnande flickan

»För tjugo år sedan försökte någon sätta eld på den unga Jessica Clark. Hon överlevde, men förvisades till ett liv i isolering och smärtsamma plågor. En man erkände sig genast skyldig och dömdes till ett långt fängelsestraff. Carol Chamberlain som var ansvarig polis vid tillfället får plötsligt anonyma meddelande som antyder att det var någon annan som låg bakom det fruktansvärda övergreppet. Hon vänder sig till kriminalkommissarie Tom Thorne för att få hjälp och han ser det som ett välkommet avbrott i den utredning om bråk mellan rivaliserande gäng i norra London han just nu håller på med. Vad han inte anar är att fallet med den brinnande flickan kommer att dra in honom i en värld av hat, ondska och organiserad brottslighet som är mer skrämmande och fasansfull än någonting annat han tidigare upplevt.«

Tyckande: Efter att ha läst den texten förväntade jag mig en historia med nervkittlande spänning, men det blev aldrig något kittlande. Författaren försöker göra något mer, utöver en spännande thriller. Han lägger ner mycket tid på huvudpersonens relation till sin demente far, till arbetskamrater och chefer samt till Chamberlain.
När författaren dessutom börjar nosa på Chamberlains relation till sin man blir det lite för mycket. De personporträtt som målas upp når inte fram. Jag tycker boken har ett för lågt tempo och definitivt ingen spänning.

Tyckande: Spänning rakt igenom. Författarinnan skriver med ett härligt och beskrivande språk. Hör bara på det här: "Hon spottade ut ordet som en grapefruktkärna", och det här "...en svag doft av zucchini och gurka svävade i hennes andedräkt"

Anna Bovaller - Svinajakten

»Petra Wester är advokat i Stockholm, där hon bor med sin 16-åriga dotter Martina. Petra har ett sommarhus på Österlen dit hon söker sig för att komma undan stress och yrkesliv.
En sommar blir Petra kontaktad av affärsmannen Sten Backman, en bekant från studietiden, som just ärvt den pampiga österlenska gården Hamra efter att hans far plötsligt gått bort. Stens nya planer för Hamra och den traditionsenliga jakten där ses inte med blida ögon i trakten. Samtidigt genomför miljöaktivister en rad protestaktioner på båda sidor av sundet.
En plötslig och tragisk dödsolycka sätter i gång polisens utredning. Under ytan i det vackra österlenska landskapet styrs händelserna av kärlek, svek och avund, vilket sätter i gång en spiral av våldsamma gärningar. Petras efterforskningar på Stens uppdrag blir nu allt farligare och hennes upptäckter gör att hon motvilligt dras in i polisutredningen.«

Tyckande: Jag gillar faktiskt Anna Bovallers debutroman Svinajakten. Bovaller är till vardags chefsjurist men har tydligen en litterär ådra som hon nu presenterar i en lättsmält, aningens platt kriminalhistoria från den skånska slätten.
Historien är relativt jämn men vid några tillfällen tappar Bovaller bort sig - men hon är förlåten.
Språket är enkelt och ger tyvärr inget större djup åt personbeskrivningarna, dessutom krånglar författaren till det genom att göra röriga personpresentationer i bokens första kapitel.
Ingredienserna är många; kärlek, svek, miljöaktivism och mord.
Läsvärd för den som vill ha en stunds okomplicerad läsupplevelse utan några stora förväntningar.

Carina Burman - Kärleksroman

»Tiden: Ungefär nu. Platsen: Visby. Ämnet: Kärlek
Självfallet kärlek. Mitt i livet finner sig de fyra berättarna drabbade av kärlekens omvälvande och besvärande makt. Vem hade trott att montessoriförskolan och rotaryklubben kunde ställa tilldet så i föräldrars och karriäristers liv?
I denna ömsom allvarliga, ömsom komiska samtidsroman skildrar Carina Burman med stilsäker finess livsval, otrohet, dagdrömmar, vardagstristess, depresioner, tonåringar och småbarn.«

Tyckande: Carina Burman är en ny läsupplevelse för mig. Burman är inte bara författare utan även docent i litteraturvetenskap och skriver inte sällan i anslutning till sin litteraturvetenskapliga forskning vilket hon förklarar med att hon får material över som istället får bli en roman.
Kärleksroman handlar just om kärlek, kärlek som plötsligt uppstår utan att fråga om lov, kärlek som rör om och förändrar livet för en småborgerlig krets människor på Gotland.
Det finns fyra huvudpersoner och även fyra berättarröster som driver handlingen framåt men ur olika perspektiv.
Det är en bra historia, en stunds underhållning som inte vill för mycket och som inte kräver för mycket av mig som läsare.
Trots det, eller kanske på grund av det, kan jag inte låta bli att fundera på vad Burman vill ha sagt med det här.
Boken är välskriven och håller jämn kvalitet, dock blir det lite trögt emellanåt.

Marianne Cederwall - Svinhugg

»Det blir en dramatisk sommar i den lilla gotländska byn Kajpe Kviar. Tre män dör med bara några veckors mellanrum. Dödsfallen tycks ha naturliga förklaringar, men har de verkligen det?
I ett gammalt kapell sitter två kvinnor och firar med champagne och snittar. Det är den jordnära Mirjam, läkaren som nyligen återvänt till sin hemö efter många års bortavaro och hennes väninna och raka motsats, Hervor. Livet har inte farit varsamt fram med Mirjam och nu har hon beslutat sig för att ge igen. Beväpnad med Hervors hemliga dekokter, tankekraft och lite annan kvinnlig list sätter hon äntligen sina hämndplaner i verket.«

Tyckande:
Det är inget litterärt mästerverk men det finns en berättarglädje som känns uppiggande i denna debutroman fylld av häxkonst och hokus-pokus.
Det är en charmig historia om vänskap, hämnd och kärlek som utspelar sig på Gotland och jag tycker Cederwall lyckas bra i sin beskrivning av Gotländsk sommar.
Det är huvudpersonens hämndlystnad som är det centrala och det temat är ju alltid spännande...
På minussidan hamnar dock slutet på berättelsen som blev väldigt hastigt och oväntat.

Thomas H. Cook - Det som göms under sten

»Jason Regan, en schizofren sexåring, hittas drunknad i en sjö nära familjens hus. Hans mamma Diana är övertygad om att han har blivit mördad, trots polisens slutsats att det var en olyckshändelse. Per fax och mejl börjar hon sända sin bror Dave tidningsurklipp och kommentarer om äldre mordfall. Dave är rädd att sorgen får henne att förlora förståndet, och han har goda skäl att tro så: deras uppväxt präglades av en mentalsjuk pappas paranoida föreställningar och häftiga vredesutbrott. När Diana drar in Daves lättpåverkade tonårsdotter i sina förvirrade teorier blir hennes maniska beteende till slut omöjligt för honom att ignorera och han börjar frukta för sin familjs säkerhet.
Det som göms under sten är en psykologisk rysare, ett gastkramande och grymt familjedrama.«

Tyckande: "Jaha - det var det".
Jag känner ingenting för den här boken - den lämnar absolut inga spår efter sig.
Det som var hemskt störande var att varannat kapitel utspelade sig i nutid och berättades i andra person medan varannat kapitel berättas i dåtid och första person.
Nej, den här boken klarar man sig utan.

»Uhtred är bara nio år när han möter danerna för första gången, och redan samma dag är hans barndom redan för evigt över.
   I slaget om York mellan engelsmän och daner tas Uhtred till fånga av jarl Ragnar och blir dennes fosterson. Han möter en brutal men hjärtlig värld - och inser att danernas sätt att leva och tänka passar honom.
   Danerna erövrar rike efter rike från de oförberedda engelsmännen; ingenting tycks kunna stoppa dem. Under tiden växer Uhtred upp till en duglig krigare som är lojal mot Ragnar och danerna, men han drömmer om att att återvända till Northumbria och återta det arv som hans farbror stulit från honom.
   Maktkamp uppstår i det danska lägret. Till sist drabbas Uhtred av ett fruktansvärt förräderi som gör det omöjligt för honom att stanna kvar hos danerna. Han byter sida och beger sig till engelsmännen...«

Tyckande: Detta är en historisk roman som utspelar sig i England på 800-talet och man följer de danska vikingarnas härjningar i landet.
För den som är intresserad av vikingahistoria är det här förmodligen en jättebra bok. Språket är lättläst och välformulerat med stor detaljrikedom när det kommer till stridsscenerna. Det är blodigt och brutalt, med blodfyllda, gurglande strupar och magar tömda på sina inälvor. Författaren är påläst och brinner verkligen för sin historia. Han utlovar dessutom en uppföljare till denna första bok...men det är tveksamt om jag kommer att läsa den.

Charlotte Cerps - Flyttfåglar

»Anna känner hur marken vibrerar när milismännen passerar hallonsnåret där hon gömmer sig.
De är gryning den 14 juni 1942, dagen då Sovjet deporterar tiotusentals balter till arbetsläger i öst. Anna och hennes familj lyckas fly till släktgården i en by vid Rigabuktens strand. Här tillbringar Anna, hennes kusin Vilma och grannpojken Aleks sina sista barndomssomrar i krigets skugga.
   Livet är relativt idylliskt trots det pågående kriget, men sommaren 1944 förändras allt. Stalins trupper ockuperar återigen Lettland och de tre skingras. Annas familj flyr i en öppen båt över havet till Sverige, där de kämpar för att bygga upp ett nytt liv. Aleks blir enrollerad i tyska armén endast arton år gammal. Vilma, som är nygift, stannar i lettland för att vara närmre sin man vid fronten. Ett ödesdigert beslut som efter kriget leder henne ända till Sibirien.
   Flyktfåglar är en historisk roman om oerhört dramatiska och sällan skildrade händelser i Sveriges absoluta närhet, en berättelse fylld av kärlek, oro och kamp för överlevnad«

Tyckande: I mångt och mycket en bra bok, främst för att den handlar om Lettland och lettländska flyktingar under andra världskriget - ett ämne jag aldrig läst om tidigare.
Detta är en debutroman som tog sju år att skriva och Cerps som är född i Stockholm 1957 har skrivit boken utifrån sina föräldrars historia sammanvävd med andra berättelser.
Det handlar om vardagsdrama och krigsdrama men framförallt handlar det om hur slumpen eller sammanträffandet kan styra en människas öde. Egentligen levererar Cerps inget nytt, inget vi inte redan vet, men hon gör det från ett annat perspektiv - nämligen från Lettland och det är väl det som gör boken intressant.

Larry Cuban - Teachers and machines

Cuban presenterar här vilka tekniska innovationer som presenterats inom undervisningen sedan början av 1900-talet och hur de tagits emot av lärarkåren. De artefakter som behandlas är film, radio, tv och datorer. Innovatörernas tanke har hela tiden varit att förbättra och effektivisera undervisningen, men någonstans på vägen blir det inte som man tänkt sig...

Tyckande: Boken är på engelska och ger en bra bakgrundsbild till varför det tagit så lång tid för datorer och IKT  att få en naturlig plats i undervisningen. Läsvärd!

»En ung svart flicka blir brutalt överfallen när hon sitter på ett arkiv i New York och försöker ta reda på vad som hände en av hennes förfäder, en frigiven slav som stod anklagad för stöld. Flickan klarar sig undan och motivet var länge höljt i dunkel, men det är uppenbart att polisen har med en professionell mördare att göra. Snart dör fler människor. Jakten på att avslöja mördarens identitet, hans uppdragsgivare och det verkliga motivet bakom hoten mot flickan tvingar den här gången kriminaltekniker Lincoln Rhyme och hans medhjälpare Amelia Sachs att börja gräva i nationens historia.«

Tyckande: En  recensent på New York Times har uttryckt sig så här om boken; "...på gränsen till det outhärdligt spännande".
Men hallå! - den recensenten har förmodligen haft sin ribba i Agatha Christie-nivå tidigare.
Personligen upplever jag ingen spännings alls medan jag tar mig igenom bokens 478 sidor. Alldeles för mycket tid läggs ned på att "undervisa" mig som läsare inom olika områden såsom kriminaltekniska hjälpmedel med namn och förkortningar in absurdum, afroamerikansk lingvistik och amerikansk historia i form av det fjortonde tillägget i Amerikas grundlagen - halleluja.
Nej, det här var inte bra alls.
Språket är hyfsat trots en avsaknad av djupare personporträtt men handlingen sveper fram i ett rasande tempo där allt faller polisutredarna i händerna, och känns lätt "korvstoppad".
Författaren har skrivit ett flertal böcker (ett 20-tal närmare bestämt) inom deckar- och thrillergenren. En av hans böcker, I samlarens fotspår har dessutom blivit filmatiserad med Denzel Washington i huvudrollen som den förlamade kriminalteknikern Lincoln Rhyme.

»Året är 1938. Genom ett grönskande landskap susar en amerikansk lyxbil fram i hög fart. Bakom ratten sitter restaurangdirektör Kurt Haijby, på väg mot sin senaste investering, slottet Trystorp i Närke. Han gläder sig åt att äntligen kunna förverkliga sina drömmar; allt har blivit möjligt tack vare generösa utbetalningar från hovet
   Vad ingen vet är att Kurt har ett förbjudet förhållande med kungen, Gustaf V, och att det är denna relation som tillåter honom att leva i lyx. Och inte ens Kurt själv förstår vilket ont blod hela historien väcker i maktens korridorer. Rädslan för att den fruktansvärda hemligheten skall läcka ut är stor. Sin värsta fiende har Kurt Haijby i den mäktige överståthållaren, vars intrigspel efter ett par decennier slutligen får honom på fall: på 1950-talet åtalas Haijby för utpressning och hans öde är därmed beseglat.
   Vem var då denne Kurt Haijby, som fått ge namn åt en av de största skandalerna i Sverige på 1900-talet? Han var en enkel Söderkis som dock var förutbestämd att leva ett dramatiskt och äventyrligt liv, med de mest högtflygande mål och med en förunderlig förmåga att dupera alla, inte minst sig själv. Han lyckades charma sig in i de allra förnämsta kretsarna och fick för en tid leva ett förtrollat liv. Allt skulle bli honom givet. Och allt skulle tagas från honom«

Tyckande: Författarna sysslar till vardags med juridik och denna bok får väl lov att ses som ett resultat av deras intresse för Sveriges förmodligen största rättsövergrepp. Huvudpersonen är Kurt Haijby, en man som påstod sig vara kung Gustav V älskare i början av 1900-talet, och som senare kom att anklagas för att ha utpressat hovet på pengar mot att hålla tyst om kärleksaffären med kungen.
I massmedia kallades historien för Haijby-affären och påverkade såväl hovet som statsmakten med statsministern och JK i spetsen.
En ung Henning Sjöström gör vad han kan för att upprätta Haijbys trovärdighet.
Författarna väver en intressant berättelse med hjälp av fakta , dokumentation och en stor portion fiction. Svårigheten som läsare är att man inte vet vad i boken som är sant och vad som är dikt, men resultatet blir ändock bra tycker jag och kan varmt rekommendera boken.

Kerstin Ekman - Mordets praktik

»I Hjalmar Söderbergs Doktor Glas läste jag om den livsgiriga skuggan på väggen som tar mannens liv och börjar leva på egen hand. Ett ont liv.
Man kan också ta en annan människas liv med kaliumcyanid, som Tyko Glas gjorde. Hur kommer man därhän? Gör man det med Hjalmar Söderbergs hjälp eller är man redan förberedd av ett liv i smutsig celluloidkragar, kärlekslöshet och ett vidrigt yrke?
Det finns ingen skuld, säger doktorn som är huvudperson i min bok. Jag är framtidens människa, säger han också. Han skriver det i sin dagbok. Så underligt övertygande det låter när den som berättar är ett jag.
Har man rätt att ta en annan människas liv? Nej, säger vi. Jo, av hjälpsamhet, säger Säderberg.
Har man rätt att ta en människa ur en bok och sätta den i en annan? Det anser inte min doktor. Men litteratur lever av litteratur och personer ur Söderbergs böcker lever ibland upp på nytt. Här lever han själv i bokens marginal. Han behöver hjälp med det praktiska. Men varför blir han så rädd?
Han hade fått ett infall när han sneddade över Norrmalmstorg en novemberdag 1901. Men så här långt ville han kanske inte följa sin tanke.
/Kerstin Ekman.«

Tyckande: Ack så härligt att läsa en bok skriven av ett litterärt proffs - så professionell att hon sedan 1978 varit ledamot av Svenska Akademien.
Språket flyter fram som varmt blod i en åder utan förkalkningar trots att det rakt igenom är ålderdomligt hållet, vilket jag personligen tycker är perfekt för den här historien.
Störst behållning av Ekmans bok tror jag man har om man kan sin Doktor Glas av Hjalmar Söderberg för det här är en litterär lek mellan Ekmans doktor Revinge och Söderbergs doktor Glas.
Doktor Revinge är inte särskilt lik doktor Glas - de agerar inte ens på samma sociala arena, men han är imponerad av doktor Glas och tror till och med att kan ha stått modell för Söderbergs romanfigur.
Som en röd tråd genom hela boken går temat om mäns makt över kvinnor och kvinnors kroppar

»Bernat Estanyol, en livegen bonde i 1300-talets Spanien, tvingas av sin brutale feodalherre att lämna både hustru och gård. Med sin lille son Arnau flyr han till Barcelona, staden där förrymda trälar har chansen att bli fria och finna lyckan.
Arnau växer upp i den myllrande storstaden och möter människor som kommer att följa honom resten av livet – i vänskap och svek, i kärlek och krig. Pojkens liv sammanlänkas med byggandet av Santa Maria del Mar, folkets egen katedral. Medan det storslagna bygget reser sig allt högre mot himlen får vi följa Arnaus dramatiska färd ut ur fattigdomen och förtrycket på väg mot samhällets högsta topp. Men hans öde ligger i inkvisitionens händer…«

Tyckande: Vi förflyttas till 1300-talets Barcelona och man skulle kunna beskriva detta som en religiös thriller där kyrkan Santa Maria del Mar har en central betydelse. Vi följer huvudpersonen Arnau från det att han föds tills han är i sextioårsåldern. En resa som innehåller glädje och sorg, motgångar och framgångar. Författaren bjuder inte bara på ett drama utan väver även in såväl kultur som historia i sin berättelse.
Läs den!

»En ung kvinna hittas död vid en ödslig norsk skogsväg. Är det en trafikolycka eller ett kamouflerat mord?
En varubil med frysta kycklingar hittas övergiven i ett dike. Är det ett misslyckat smugglingsförsök eller en narkotikatransport?
Kommissarie Valmann blir involverad i dessa händelser som för honom till trakterna kring Kongsvinger. Det är ett ensligt område där Norge möter det värmländska skogarna, så stort att ingen myndighet kan överblicka det. Här har kriminalitet alltid florerat fast nu börjar den ta sig andra former…Istället för traditionell smuggling riktar kriminella gäng in sig på trafficking.
En cynisk människohandel där unga hjälplösa flickor tvingas sätta sina liv på spel.«

Tyckande: Författaren är helt obekant för mig trots att han är en av Norges mest produktive författare. Detta är hans tredje kriminalroman och den är faktiskt riktigt bra. Han skriver om ett aktuellt ämne; trafficking och smuggling organiserat av kriminella från Balkan. Romanen utspelar sig såväl i Norge som i Sverige och som läsare får man följa svenskt och norskt polisarbete och där författaren framhåller den svenska polisen som mycket strukturerad. Språket är lättläst och boken är verkligen en stunds realistisk kriminalunderhållning.

»Louise och Fredrik är väldigt lyckade. Han är en arkitekt i ropet, ständigt med nya iögonfallande projekt. Louise passar perfekt vid hans sida. Konstigt nog är en av dem konstant otrogen.
   Parvaneh från Esfahan blir misshandlad av sin man, och gör det som ingen hade trott. Hon måste bara få vara för sig själv ett litet tag. Vara sig själv. Men så träffar hon en annan man som gör det svårt att vara ensam.
   Lena är gift med Janson. Hon är beredd att ge upp hela sitt liv för honom. Och det har hon fått göra också. För Janson spelade en gång bort allt de hade. Hon tror att han har slutat, men Janson vet ju hur man ska vinna.
   De lever i samma stad. Då och då stöter de ihop. Att säga att deras vägar korsar varandra vore att ta i. Så ser det inte ut i livet. Men de bor ju faktiskt under samma himmel. Och ibland får de syn på den.«

Tyckande: Det jag gillar mest med den här boken är alla dess parallellberättelser med såväl överklass som underklass som sveper runt varandra på ett underbart sätt.
Detta är en nutidsroman som innehåller en hel del av mänsklig (svart) komedi och som håller från första till sista sidan.

»I Simon och ekarna får vi följa adoptivbarnet Simon från uppbrottet ur barndomen och in i vuxen ålder i ett Göteborg som präglas av krig. Det är en bok rik på personligheter och människor som kommer läsaren nära. Men den handlar också om att vår enda möjlighet att leva fullt ut är att acceptera tillvarons gåtfullhet. Utan rädsla och utan de förklaringar som begränsar.«

Tyckande: Jag har försökt mig på Fredriksson tidigare, men inte lyckats. Det här är en vacker berättelse som lockar till eftertanke. Författarinnan är en mycket begåvad person som besitter stora kunskaper - inte minst om livet.

»Rob Ryan och Cassie Maddox är unga, begåvade och slängda i käften och de tillhör eliten inom den irländska polisen: de som genom skicklighet, tur eller ren och skär ambition lyckats få en tjänst på mordroteln i Dublin.
Trots polisyrkets sjaskiga och sorgliga sidor, trots det förflutnas mörka skuggor, går det inte att komma ifrån: kring Rob och Cassie finns ett skimmer som alla kan se. Man kan till och med beskriva dem som en liten smula arroganta.
   Ända tills man hittar den döda flickan i Knocknaree - i samma skogsparti där Robs två bästa vänner försvann en sommardag när han var tolv år.
   Nu och då flyter samman i en dubbelexponering Rob får leva med eftersom allt fler spår pekar bakåt i tiden. Han fattar ett ödesdigert beslut: att förtiga sin inblandning i det gamla mordfallet för att få arbeta vidare med det nya.
   Nu är det inte längre Rob och Cassie som bestämmer takten, Nu är det frågan om vem som manipulerar vem under den uppslitande utredningen. Nu är det inte lika lätt att se skimret kring dem.«

Tyckande: Detta är en debutroman med hög kvalitet. Språkligt håller den hög klass med detaljerade personporträtt och platsbeskrivningar. Upplägget är bra och man väntar med spänning på upplösningen av denna kriminalhistoria, men det är där det går lite fel. Det blir liksom inget klimax - författaren lyckas göra en höna av en fjäder och slarvar bort det som skulle kunna bli så himla bra.

Inger Frimansson - Råttfångerskan

»Mörkret var kompakt, utom på en punkt högt ovanför henne. Där anade hon flimmer av ljus, som en fyrkant. Var hade hon hamnat? Någon form av bur? Och vad ahde hänt med armen, den var vriden på ett otäckt sätt, hon kunde inte röra den.
Smärtan gjorde det svårt att andas.
Hon grät i mörkret, korta skrik.
"Ta bort mej härifrån...släpp ut mej!"
Var fanns hennes väska med mobilen? Hon måste ringa till sin man efter hjälp.
"Var är du lilla musunge?" skulle han fråga med en antydan till klander i rösten. "Jag blir orolig, förstår du väl. Lilla musunge, vart har du tagit vägen?"«

Tyckande: Det här är en klart godkänd bok - men så är ju Frimansson är rätt säkert kort när det gäller kriminalromaner och thrillers.
Boken är mycket välskriven och även om det tar lite tid innan handlingen trappas upp så må Frimansson vara förlåten för när det väl bär iväg så sker det i ett svindlande skönt tempo.
Det finns ett uns av Hitchcock över Frimansson - hon frossar inte i slabbigt övervåld.
Råttfångerskan är närmast att beskriva som en psykologisk thriller med två huvudpersoner, två kvinnor som älskar samme man och där den ena är den övergivna och den andra älskarinnan som sedemera blev frun. Dessutom har mannens halvvuxna döttrar från första äktenskapet en central betydelse för berättelsen - två döttrar fyllda av hat och bitterhet.
Utan att avslöja för mycket kan jag ändå berätta att en av dessa personer dör men vems är skulden?
Är det uppenbara verkligen det självklara?
Personligen tycker jag inte att de sista tio sidorna riktigt håller måttet.

»Camille är en utbränd ung kvinna som gör sitt bästa för att försvinna. Sjuk och nedkyld räddas hon av sin granne, Philibert, som låter henne bo i sin stora lägenhet. Där finns även hans inneboende Frank, en butter och ohyfsad kock. Och så flyttar Mormor Paulette in, en egensinnig gammal dam som vantrivs på ålderdomshemmet. Mitt i denna märkliga situation börjar motstridiga känslor uppstå mellan Camille och Frank.
Vi får följa dessa udda existenser under ett år i Paris, deras ömhet, vänskap, utbrott och försoningar. Fyra personer som inte har någonting gemensamt från början och som under normala omständigheter aldrig hade träffats, men som alla har stora hjärtan.«

Tyckande: Till en början gav boken mig ingenting och jag kunde inte förstå att den var näst mest sålda bok i Frankrike 2005.
Det som inte passar mig språkligt sett är att bokens 535 sidor till största delen är skrivna som dialoger mellan olika människor, sida upp och sida ner, utan att man vet vem som säger vad. Mycket irriterande!
Beskrivningen av personer och miljöer är rätt knapp och saknar detaljer men ändå, och detta är väl författarens skicklighet, växer en tydlig bild fram av bokens fyra huvudpersoner.
Historien utspelar sig i Paris under ett år där man får följa fyra, mycket olika, personligheter och deras vänskap. En vänskap som leder fram till en personlig utveckling hos var och en av dem.
Boken är överskattad men ändå läsvärd.

Anna Gavalda - Lyckan är en sällsam fågel

»Efter den enorma internationella framgången med Tillsammans är man mindre ensam kommer Anna Gavalda med ännu en stor roman om människor som fått sina törnar i livet med som finner tröst i varandra. I centrum står Charles, arkitekt med många prestigefyllda uppdrag långt utanför Frankrike men mindre framgångsrik med att skapa ett hållfast liv utanför arbetet. Han börjar närma sig 50, hans relation med Laurence blir allt kallare och en trötthet håller på att äta upp honom inifrån.
Så får han ett osignerat brev med den enda raden
Anouk är död, och minnena väller över honom,
Han söker sig nu tillbaka mot händelser och människor i sin ungdom, och möter på vägen Kate, en kvinna som lever i ett slags lantligt, stökigt paradis omgiven av barn och djur. Men även Kate, sin smittande vitalitet till trots, har prövats av livet och tvingats till svåra val. Kate och Charles dras till varandra men inget är givet på förhand...«

Tyckande: 550 sidor feberyrande babbel á la Alice i Underlandet skulle jag kunna sammanfatta det hela - och då är det inte min feber jag talar om.
Gavalda vet att berätta historier - det gav hon inte minst prov på i sin tidigare bok Tillsammans är man mindre ensam som jag läste för några år sedan. En styrka är att berättarsvadan är jämn rakt igenom men det är minst hundra sidor för mycket.
Dessutom tycker jag Gavlda tappar bort sig i berättelsens kringelikrokar som börjar med ett dödsbesked och grävandet i det som varit för att sluta med en förälskelse som har knepiga kopplingar till hur det hela började. På något vis känns det som två berättelser i en utan logik.
Helt klart en annorlunda bok dock är det tveksamt om jag vågar rekommendera den. Personligen tror jag mig vara färdig med Gavalda.

Carin Gerhardsen - Pepparkakshuset

»En måndag i november, klockan är fyra, det mörknar och blöt snö faller över Stockholm. Mannen sätter sig tillrätta i tunnelbanan med sin kvällstidning. När han ser alla trista, gråbleka ansikten runt omkring känner han sig tillfreds. Han är ju själv framgångsrik, lyckligt gift och far till tre barn. Allt kan bara bli bättre.
   I fönstret ser han spegelbilden av en luggsliten typ som tycks stirra på honom. Syns det utanpå att han är lycklig? Stör det? I så fall kan han leva med det.
   Tåget bromsar in, mannen gör sig beredd att stiga a. Han märker inte att den dystra figuren reser sig också han.
På kort tid inträffar flera bestialiska mord i Mellansverige. När kriminalkommissarie Conny Sjöberg vid Hammarbypolisen börjar ana att det hör ihop blir han iskall inombords. Det finns en människa därute vars drivkrafter är mycket personliga och som inte kommer att rygga undan för något.«

Tyckande: Gerhardsens debutroman kommer inte att lämna några spår efter sig i min läsvärld.
Eller så gör den det därför att författaren kommer härifrån , Katrineholm, och att boken till viss del utspelar sig här.
Varför Gerhardsen valt att kalla boken för Pepparkakshuset är ett mysterium i sig - det finns inget som för tankarna till ett papperkakshus under resan genom denna bok. Boken är lättläst med ett enkelt men väl fungerande språk, kanske något platt. Historien, med mobbning som tema, är ok om än något ologisk.
Läsvärd?
Ja, gillar man böcker i stil med Läckbergs och Marklunds finner man nog den här boken bra - men det är inte riktigt min stil.

Carin Gerhardsen - Mamma, pappa, barn

»När treåriga Hanna vaknar är hon alldeles ensam i en låst lägenhet. Att pappa är i Japan vet hon - men var är mamma? Kan det vara så att hon har flyttat och lämnat Hanna kvar?
Nästa morgon hittar Petra Westman vid Hammarbypolisen ett svårt medtaget spädbarn i ett buskage och lyckas snart finna barnets mamma. Det konstiga är att ingen verkar sakna dem.
Innan utredningen ens hunnit ta fart tvingas Hammarbypolisen ta itu med ytterligare ett fall. En tonårsflicka har hittats mördad på en av Viking Lines färjor och vid ett hembesök hos familjen står det snart klart att hennes yngre syster löper stor risk att råka illa ut även hon.
De båda fallen blir en svår utmaning för kriminalkommissarie Conny Sjöberg och hans kollegor, inte minst som gruppen själv drabbas av interna bekymmer och personliga tragedier.«

Tyckande: Jag har gett Carin Gerhardsen en andra chans genom att läsa Mamma, pappa, barn.
Helt klart har hon mognat som författare sedan debutromanen Pepparkashuset utkom.
Det är lagom mycket action och spänning för att hålla mitt intresse vid liv och språket flyter på mycket bättre den här gången.
Men (självklart finns det ett men) Gerhardsen dabbar sig rejält när hon tillskriver det treåriga barnet, som berättelsen kretsar runt, egenskaper och kognitiva förmågor som inte treåringar har.
Det här drar ner helhetsintrycket rejält och gör att jag inte jublar över boken. Hade hon istället valt att fokusera på en sexåring hade det fungerat bättre - dessutom hade bokens framsida stämt bättre överens med det.
Jag vill trots allt rekomendera boken för den fyller sin funktion och gillar man Läckbergs böcker (vilket jag inte gör) så tar man garanterat boken till sitt hjärta.

Paolo Giardano

»Mattia är en överintellegent pojke med en förståndshandikappad tvillingsyster, Michela. Att ständigt ha systern i släptåg känns förödmjukande för honom. Så när tvillinarna för första gången blir bjudna på ett födelsedagskalas hos en klasskamrat bestämmer sig Mattia för att lämna Michela ensam i parken med löftet att han snart ska komma tillbaka. Men när han återvänder är systern spårlöst försvunnen.
Alice är en flicka som liksom Mattia bär på en mörk hemlighet. Mattia och alice knyts hårt samman, men utan att lyckas nå varandra. De är som talen som matematikerna kallar primtalstvillingar: två primtal som är skilda åt av ett jämnt heltal. Nära men aldrig tillräckligt för att verkligen vidröra varandra.«

Tyckande:
På den italienska författarhimlen lyser just nu en stjärna lite extra starkt - det är debutförfattaren Paolo Giardano som det strålar om.
Hans roman Primtalens ensamhet har blivit en succé och dessutom gett honom ett åtråvärt litteraturpris i hemlandet: Premio Strega.
Giardano har ingen litterär bakgrund, förutom att han just nu skriver på en doktorsavhandling och har fram till nu försörjt sig som partikelfysiker.
Denne 27-åring från Turin kunde man se och lyssna till på bokmässan i Göteborg där han talade under rubriken: Litterärt underbarn från Italien.
Trots bokens titel handlar det inte om matematik utan detta med primtal ska snarare ses som en metafor för den relation som berättelsen handlar om.
I centrum för berättelsen står Mattia och Alice, från barndom till vuxenliv via en kaotisk ungdom.
Giardano börjar bra och lyckas skildra huvudpersonernas uppväxt och öde på ett sätt som griper tag i mig som läsare.
Han väver sin text skickligt med ett bra och direkt språk samt ett härligt flyt i texten och lyckas därmed ge bra personbeskrivningar, något som tyvärr stelnar till ju längre in i historien man kommer.
Huvudpersonerna är verkligen udda och vingklippta och ger ett dystert intryck.
De passar inte in i mönstret och blir på så vis hänvisade till varandra - så nära men ändå inte tillsammans.
Det här är en stor portion allvar, något förvirrande men ändå läsvärd

»Från sin tidiga barndom blev Julie Gregory regelbundet röntgad, opererad och fick otaliga mediciner i en fåfäng kamp mot sjukdomar som skapades i hennes mors fantasi. Münchhausen by proxy (MBP) är världens hemligaste och farligaste form av barnmisshandel där vårdnadshavaren, oftast modern, uppfinner eller förorsakar symtomen hos sitt barn därför att hon eftersträvar läkarnas uppmärksamhet.
Mamma sa att jag var sjuk är en originell, skrämmande, vacker och humoristisk berättelse om en familj som lever isolerad i en tillbyggs jättehusvagn, om deras vilda shoppingräder, om vapenexercis i rädsla för omvärlden och om upprörande godtrogenhet hos medicinska och sociala befattningshavare. Den visar också de band av kärlek och terror som håller Julies familj samman, och även den kärlek som gör ett barn villigt att offra sig själv för sin mammas lycka.«

Tyckande: Berättelsen är en sann historia och den handlar om författarens uppväxt med en mamma som uppvisar samtliga tecken på syndromet Münchhausen by proxy.
Syndromet definieras som en vårdares förfalskande eller framkallande av fysisk och/eller psykisk sjukdom hos en vårdtagare.
I det här fallet innebär det att Julies mamma är övertygad om att Julie är svårt sjuk. Hela uppväxten kantas av sjukvård, undersökningar, mediciner, fysisk och psykisk misshandel samt en dominant mamma som inte tvekar att skada sin dotter för att själv hamna i fokus.
När man läser en "självupplevd" berättelse måste man vara medveten om att det bara är en persons upplevelse av situationen som beskrivs, därmed inte sagt att historien skulle innehålla förvanskade sanningar; för om så bara hälften vore sant av det jag läst så är det ändå alldeles för djävulskt hemskt.
Gregory skriver mycket bra, har ett beskrivande språk utan att krångla till det.
Jag kan inte säga annat än LÄS DEN!

»Redan när Sandra föddes var hennes mamma psykiskt sjuk. När Sandra växer upp glider mamman allt djupare in i sin sjukdom och dessutom alkoholmissbruk. Hon pantsätter Sandras saker för att ha råd med vin och cigaretter. Det är Sandra som så gott hon kan ansvarar för hushållet, medan hennes mamma låser in sig i sitt rum och eldar upp brev och pratar med sig själv. Ofta finns ingen mat i huset, de pengar som finns går till mammans missbruk. Sandra får mat av sina kompisar, som smugglar ut smörgåsar till henne. För dem är det ett spännande äventyr, men för Sandra handlar det om överlevnad.
Situationen blir ohållbar, och hon flyttar hem till sin pappa, men inte heller där ordnar saker upp sig. Även pappan är alkoholist, och Sandra får ta hand om sig själv medan han sitter på krogen.17 år gammal träffar Sandra sin blivande man. De kämpar för ett bra liv tillsammans, gifter sig och får två barn. När det andra barnet är fött briserar ännu en bomb i ett liv som bara behöver lugn och ro. De får beskedet att maken drabbats av MS.
Maskrosungen är en gripande och självutlämnande berättelse om en flicka som trots hårda förutsättningar växer upp till en stark, välutbildad kvinna.«

Tyckande: Det här är en bok som jag sträckläste för jag ville så gärna veta hur det skulle gå.
Sandra Gustavsson skriver om sin uppväxt med en mamma som är svårt psykiskt sjuk med ett tilltagande alkoholmissbruk och en helgpappa med svår alkoholism.
I de recensioner av denna bok som jag har läst menar man att författaren skriver på ett självutlämnande sätt. Jag är benägen att hålla med, men bara ur det perspektivet att hon utlämnar sin uppväxt, men långt ifrån ett utlämnande av sig själv som person. Vad kände hon? Vad tänkte hon? Hur påverkades hon?
Språkligt sett är boken lättläst och vid flera tillfällen formulerar hon meningarna så precist och närvarande att det riktigt vrider om inom mig som läsare. Men det finns även stycken i texten som känns tunna. Nu är ju inte författarens syfte att leverera ett litterärt mästerverk (tror jag) utan få berätta sin historia. Och den historian är mycket läsvärd, den är dessutom en stor fet knäpp på näsan på de myndigheter som agerade så flathänt under Sandras uppväxt. Läs den, förfäras och gläds slutligen över att Sandra överlevde och fick ett bra liv.

Sophie Hannah - Lilla hjärtat

»Hon var bara borta några timmar...
För Alice Fancourt betyder den två veckor gamla dottern Florence allt.
Så det är något motvilligt hon lämnar ifrån sig flickan för en stunds avkoppling på ett exklusivt spa; en present från svärmodern Vivienne.
Alice övertalar sig själv att Florence är i goda händer hos maken David men när hon återvänder till bostaden får hon sitt livs chock: barnet i sängen är inte hennes!
Trots Davids protester kontaktar Alice polisen.
Kriminalassistent Simon Waterhouse fattar omedelbart tycke för den stackars kvinna, men tvivlar på hennes märkliga historia.
Och hans chef, Charlie Zailer, är övertygad om att hon lider av vanföreställningar orsakade av en förlossningsdepression.
David å sin sida är helt säker på att hans hustru antingen ljuger eller har blivit galen och han börjar bete sig alltmer hotfullt.
Den enda som inte helt tvivlar på alices historia är Vivienne.
Tiden rinner iväg och Alice blir mer och mer desperat.
Nu måste hon få tillbaka sitt barn - till varje pris...«

Tyckande: Det här är en bok som borde förses med varningstriangel för den är verkligen inte bra.
På plussidan hamnar dess språk som är lättläs, varierat och flödande, vilket kanske kan förklaras av att författarinnan tidigare sysslat med poesi, noveller och barnböcker.
Men så många fler plus blir det inte.
Det som framför allt stör mig är att boken saknar trovärdighet.

M.R Hall - De dödas ombud

»Efter en jobbig skilsmässa förlorar advokaten Jenny Cooper fotfästet totalt.
Hon orkar inte med vare sig sitt jobb eller sin son och hon får panikattacker som gör att det enda hon ser fram emot är dagens ranson av ångestdämpande piller.
När hon får erbjudande om ett jobb i Bristol ser hon sin chans att ordna upp sitt liv. Jobbet innebär att hon är den som juridiskt förklarar en människa död och bestämmer om vidare utredning ska ske.
Det är ett arbete som trots sitt klientel kan vara lite enahanda.
Men hennes företrädare, den avlidne Harry Marshall, har lämnat ett kontor som präglas av allt annat än stillsamhet.
Det är inte bara stökigt och oorganiserat utan det finns också ett antal outredda, mystiska dödsfall som Marshall verkar ha dolt.
Bland annat är det en ung pojkes och en tonårsflickas död som fångar hennes intresse och hur hon än ser på det så tycks hennes företrädare vara inblandad i detta.
I sin beslutsamhet att hitta sanningen finner sig Jenny snart stå ensam mot rättsväsendet och inte bara henens yrkesskicklighet utan även hennes mentala hälsa kommer att bli starkt ifrågasatt...«

Tyckande: Vill man läsa en bra kriminalroman tycker jag absolut att man ska välja De dödas ombud .
Det här är en bok med bra handling och lagom driv framåt, dessutom välskriven.
Författaren har ett förflutet som brottmålsadvokat och använder sina erfarenheter och kunskaper inom området på ett trovärdigt sätt genom hela boken.
Parallellberättelsen, där man får ta del av huvudpersonens röriga privatliv, fungerar också mycket bra i sammanhanget.
Läsvärd!

»När Vianne Rocher flydde från sitt chocolateri och sitt gamla liv tog hon bara med sig dottern Anouk och det hemliga barnet i magen. Men vissa saker lämnar en aldrig ifred. Inte ens om man byter identitet.
Som Yanne Charbonneau lever hon ett stilla liv med sina båda döttrar ovanför en annan liten chokladbutik, nu i Pariskvarteret Montmartre. Tills Zozie de l´Alba, kvinnan med karamellskorna. stormar in i familjens liv och ställer allting på ända. Zozie är färgstark och magisk, oemotståndlig och livsfarlig och har planer som hotar hela deras värld.
Samtidigt slits Vianne mellan den stabile fastighetsägaren Thierry och den livsbejakande vagabonden Roux, den man som redan har vunnit hennes hjärta en gång , i ett annat liv och som plötsligt en dag står på tröskeln till hennes butik.
Men Zozie har dem alla i sitt våld och när allting som Vianne håller kärt åter är hotat måste hon ta ett omöjligt beslut: ska hon fly, som hon gjort så många gånger förut, eller ska hon våga möta sin farligaste fiende - sig själv?«

Tyckande: Joanne Harris, en för mig okänd författare. Boken är dock en rosad uppföljare till en hyllad och filmatiserad (med Lena Olin i huvudrollen) debutroman som heter Choklad.
Egentligen tillhör boken en genre som inte alls tilltalat mig med sina inslag av magi och häxkonst. Ibland känns den lite som en Harry Potter för vuxna kvinnor men den är så välskriven att jag kan bortse från det. Personporträtten är fantastiska liksom miljön och bitvis känns den så tidlös att den likaväl skulle kunna utspela sig för mer än hundra år sedan som i nutid.
Boken har en speciell berättarteknik då det är bokens tre huvudpersoner som turas om att berätta och driva berättelsen framåt men genom tre olika perspektiv. Mycket läsvärd!

»När Signe dog fick jag några av hennes efterlämnade föremål. Hon hade själv bestämt att just jag skulle ha dem. När jag många år senare av en tillfällighet hittar kartongen, träffas jag i hjärtat av påfågelsfjädern, hennes stora hårkam av sköldpadd och en liten flaska med knappt förnimbar doft av ambra.
   Det är som om Signe viskar till mig; Här är jag!”
Så inleder Helena Henschen romanen om sin farmor Signe Thiel, född 1885 och dotter till den kände bankiren och konstmecenaten Ernest Thiel.
   Som ung kvinna i sekelskiftets Sverige revolterar hon mot sin far och sin uppväxt. Hon är borgardottern som syns i Stockholmsvimlet med anarkister och blåstrumpor och rör sig i kretsen runt Ellen Key. Under andra världskriget öppnar hon sitt hem för judiska flyktingar och inför hotet om en tysk ockupation av Sverige deltar hon i arbetet med en svensk motståndsrörelse.
   Men hennes drivkraft är också kärleken. Hon får sex barn, gifter sig och skiljer sig två gånger och inleder sedan ett livslångt och passionerat förhållande med den tyske hjärnforskaren Oskar Vogt, på 1920-talet Berlins mest efterfrågade hypnotisör.
   Signe dör 1969. I hennes testamente finner man önskan att det på gravstenen ska stå: Hon älskade «

Tyckande: Den började så bra men sedan tappade jag intresset - tyvärr för jag tyckte verkligen mycket om författarens förra bok ( I skuggan av ett brott) som dessutom var en debutroman. Boken jag just läst färdigt heter Hon älskade och är skriven av Helena Henschen.
Henschen skriver om sin släkt och främst om sin farmor; Signe, utifrån fotografier, dagböcker och andra dokument och känslan man får som läsare är pirrande nyfikenhet, som om någon gläntat på en dörr till det förflutna så att man får ta del av människoöden och familjehemligheter.

»Sara, välkänd programledare på tv, får sparken när hennes skandalösa kärleksaffär med en minister avslöjas. Vännerna och de forna kollegorna vänder henne ryggen och hennes värld rasar samman. Utblottad och hämndlysten tvingas hon resa till Irak för att återupprätta sitt rykte och söka upp en man som hon hatar. Ett uppdrag som visar sig få större konsekvenser än hon någonsin anat.
Magnus, son till en framgångsrik företagsledare, har brutit kontakten med sin familj och befinner sig vid frontlinjen i Irak som soldat i amerikanska armén. Desillusionerad och utmattad efter månader av strider tvingas han konfrontera det han fruktar mest – sitt förflutna.
Jasmine har tvingats ta ett livsfarligt jobb för att försörja sin familj i Bagdad. När hon avslöjas ställs hon inför ett fruktansvärt val – att rädda sin familj eller förråda sina vänner.
Älskade krig är en andlöst spännande roman om kärlek, överlevnad och försoning i krigets Irak, men också en skildring av vad som utspelar sig bakom de vackra fasaderna i Stockholms kändisvärld. Boken bygger på en verklig händelse.«

Tyckande: Det är första gången jag läser något av Hildebrandt och jag är faktiskt positivt överraskad.
Boken innehåller det mesta från action till romantik och det är underhållande även om den romantiska delen känns lite stereotyp - sviken spröd kvinna älskar stor stark man. Krigsscenerna känns väldigt autentiska, vilket inte förvånar eftersom Hildebrandt är krigskorrespondent, och tar lagom mycket plats. Språket är enkelt och direkt och får läsaren att snabbt dras in i handlingen. Läsvärd.

»Vid randen till ett livsavgörande beslut åker 25-åriga Alexis Fielding till Grekland för att söka sanningen om sin mors historia, en sanning som alltid hållits dold för henne. Resan leder till Spinalonga, en liten ö utanför Kretas kust som länge var Greklands spetälskekoloni. Dit skickas de drabbade i isolerad exil, utan hopp om att någonsin få återvända hem. Det visar sig snart att Alexis familj levt i öns skugga under flera generationer.
   Under sin tid i deras fotspår dyker hon allt djupare in i de hemligheter som släkten så länge försökt förneka, och vidden av deras öden rullas sakta upp för henne: Modern som fick lämna sina döttrar på stranden för att aldrig återse dem igen. Barnen som var som natt och dag men ändå kom att bli tätt och tragiskt sammanflätade. Och fadern som vägrade ge upp tanken på en enad familj.
   Alexis inser snart att deras dramatiska historia i allra högsta grad kan ha förmågan att påverka hennes egen framtid.«

Tyckande: Vilket bottennapp!
Om jag får bestämma bör den här boken förses med en varningstriangel för något så tråkigt vet jag inte när jag läste senast.
Boken, som är en författardebut av Victoria Hislop, heter Längtans ö. Hislop är en brittisk journalist med resor som specialitet, vilket framgår väldigt tydligt i hennes författande.
Bokens språk är torrt och platt, vilket till viss del kan bero på översättaren, eftersom det finns en viss ojämnhet i språket. Historien är banal och mycket förutsägbar - pinsam helt enkelt!
Personligen störs jag av när en författare lägger så mycket tid på att undervisa sin läsare, vilket i det här fallet handlar om allt från enkla hälsningsfraser via mattraditioner till begravningsceremonier.
Nej tack!

Carin Hjulström - Finns inte på kartan

»Höstterminen på Journalisthögskolan i Göteborg närmar sig sitt slut.
Tjugotreåriga Frida Fors väntar spänt på besked om var hon ska göra sin praktik.
Hon vet att en bra praktikplats kan öppna dörrar till de åtråvärda jobben i medievärlden.
Beskedet kommer som en kalldusch.
Hennes charmige, begåvade pojkvän får drömplatsen på Aftonbladet i Stockholm.
Själv hamnar hon på Smålandsbladets lokalredaktion i Bruseryd, ett stillastående litet samhälle som knappt finns med på kartan.
När pojkvännen gör slut och Frida dessutom, med ett enda reportage, lyckas vända hela bygden emot sig själv tvivlar hon både på sig själv och på sina val i livet.
Men mot sin vilja blir hon indragen i medarbetarnas och bybornas personliga öden. Kanske blir det Frida som drar vinstlotten trots allt?
Fast på ett helt annat sätt än hon först trodde.«

Tyckande:
Finns inte på kartan är en debutroman skriven av journalisten Carin Hjulström.
Det här är en enkel berättelse som mest ger prov på Hjulströms livliga fantasi - inget är särskilt svårt och allt får ett lyckligt slut.
Centralt i berättelsen står en 23- årig journaliststudent, praktikplacerad i den småländska obyggden, som kämpar mot avfolkningen i glesbygden.
Men Hjulström nöjer sig inte med det; hon rör även ner flyktingpolitik, missbruk och otrohet i denna gulliga röra.
Språket är trist och trögt och övergångarna i handllingen är ologiska och förbryllande. Personporträtten är schablonaktiga och parallellberättelserna fyller ingen funktion.
Nej, bokförläggare Abbe Bonnier måste ha fått en puck i huvudet alldeles innan han bestämde sig för att ge ut denna bok - dessutom lovade han Hjulström att få skriva en uppföljare.
Den tänker i varje fall jag inte läsa.

James Holland - Operation Oden

»Året är april 1940 och nazityskland har invaderat det neutrala Norge.
Den brittiske krigshjälten Jack Tanner får ett topphemligt uppdrag - att eskortera tre norska officerare och en civilperson i säkerhet.
Tanner vet inte vem den mystiske civilpersonen är, bara att han går under kodnamnet Oden och att han ska dödas ifall han riskerar att falla i tyskarnas händer.
Snabbt inser Tanner att han till varje pris måste lyckas med sitt uppdrag eftersom Oden vet något som kan förändra utgången av andra världskriget på ett avgörande sätt.«

Tyckande: Jag har verkligen tänjt på mina litterära gränser genom att läsa ett grabbigt krigsdrama skrivet av James Holland - Operation Oden.
Det romantiska inslaget var inte mer än ett par promille, resten bestod av råstyrka, militärstrategi, bomber och granater - och en hel del spänning.
Herrarna i familjen tycker jag är trångsynt när jag påstår att det är en killbok men jag vill ändå hävda att jag som tjej, utan militärtjänstgöring, inte kan referera till den här typen av kontext - jag kan nämligen ingen militärterminologi och kan därmed inte skapa inre bilder av de vapen, bomber och krigsattribut som beskrivs i texten.
Jag har inte en susning om gradbeteckningar och vet därmed inte om en löjtnant är överställd en kapten eller vice versa.
Jag har inte en aning om skillnaden på kompani och pluton och vet därmed inte hur många soldater som ligger och lurpassar i de norska fjällen när bokens hjältar försöker ta sig förbi de tyska posteringarna och så vidare.
Men detta kan jag förbise, åtminstone när jag kommit halvvägs in i boken och spänningen tagit överhand.
Inte blir det mindre intressant att läsa om tyskarnas ockupation av Norge med tanke på att min mammas faster Gyda flydde från tyskarna på skidor över de norska fjällen innan hon hamnade i säkerhet på en flyktingförläggning i Vingåker

»Mamah Cheney och Frank Llooyd Wright, den berömde amerikanske arkitekten, är båda gifta och har barn när de träffas i Chicago 1903 i samband med att Wright fått i uppdrag att rita ett hus till familjen Cheney. En omedelbar attraktion uppstår mellan dem. De stimulerar varandra intellektuellt och inleder en hemlig kärleksaffär som fördjupas och slutligen får dem att överge sina familjer och resa till Europa. Chicagosocieteten är chockerad, skandalpressen förföljer dem och frossar i rubriker.
Båda har starka kulturella intressen och de bor i Berlin, Paris, Florens. Mötet med Ellen Key och hennes idéer får en avgörande betydelse för Mamah. Hon besöker Ellen Key på Strand, lär sig svenska och översätter hennes verk. Efter något år återvänder paret till USA och en ny tillvaro väntar. Men deras liv tillsammans kommer att sluta i en ohygglig tragedi.«

Tyckande: Den började så bra men blev sedan så himla lång...och torr. När jag läst de första sidorna kändes det som om jag verkligen fått tag på en fantastisk bok men känslan stannade inte kvar i takt med att sidorna vändes. Det här är en dokumentärroman och det är alldeles uppenbart att Horan gjort ett fantastiskt researcharbete och vet vad hon skriver om men tyvärr på bekostnad av djupare personporträtt. Efter 430 sidor känner jag inte som läsare att jag vet särskilt mycket om personernas karaktärer.
Inte känns kärleken i boken så påtaglig heller, trots titeln.
Centralt är två människors (egoistiska) val och de konsekvenser de får för andra och inte minst för dem själva.
Slutet är mycket oväntat!
Läsvärd?
Ja, men den skulle gott kunna vara 150 sidor kortare utan att det skulle påverka handlingen

Agnés Humbert - Motstånd

»När Paris föll under tyskt styre 1940, startade Agnés Humbert tillsammans med nio kollegor den första organiserade motståndsrörelsen i Frankrike. Gruppen, som kom att kallas för Résistance (Motstånd), var den första i sitt slag och fick följdverkningar utanför Frankrikes gränser.
1941 förråddes gruppen och togs till fånga av Gestapo. Sju män dömdes till döden, en åttonde tog sitt liv efter brutal tortyr, Agnés Humbert deporterades till Tyskland och sattes i arbetsläger.
Motstånd är hennes dagbok från den 7 juni 1940 till den 11 juni 1945, då hon kunde återvända till Frakrike igen. Det är ett direkt vittnesmål från en kvinna som vägrade ge upp sin tro på mänskligheten och en vältalig hyllning till hennes nära vänner som kämpade och dog i rättvisans namn. «

Tyckande: Detta är en bok som bygger på författarinnans dagboksanteckningar under andra världskriget.
Humbert bildade tillsammans med några vänner och kolleger en av frankrikes första motståndsrörelser sedan landet ockuperats av tyskarna.
Gruppen avslöjades och Humbert dömdes och deporterades till Tyskland och några svåra år i arbetsläger innan freden och amerikanarna befriade henne.
Hennes anteckningar blev därefter en bok som gavs ut första gången redan 1946 för att 2004 åter ges ut.
Det är en stark berättelse som rakt på sak beskriver det slavsystem som rådde i Tyskland under kriget, där man utnyttjade fångar på det grymmaste sätt utan minsta empati, fångvaktare som lyder order utan att blinka, utan att tänka och framför allt utan att känna.
Boken är klart läsvärd, inte minst för att den beskriver historien från en fransyskas perspektiv.

»På ett gods utanför Rom växer två pojkar upp. Gajus är son till en nobel men inte speciellt framstående romare. Han och hans fosterbror Marcus är båda begåvade och de kostas på en avancerad fostran, bland annat i stridskonst under en legendarisk gladiator. Tillsammans förbereder de sig för ett liv som krigare och ledare och för alltid väver barndomen deras liv samman. Knappt vuxna hotas deras hem av ett slavuppror och de måste slåss för sina liv. Efter att ha förlorat sin familj flyr de till Rom. De hamnar mitt i en explosiv maktkamp som hotar republikens grundvalar. Gladiatorspel och intriger i senaten, krig i främmande länder och interna politiska konflikter är alla ingredienser i romanen Roms portar som berättar den otroliga historien om mannen som skulle bli den störste romaren av alla: Julius Caesar.«

Tyckande: Författaren arbetar "till vardags" som historielärare...och det tycker jag han ska fortsätta med. Han besitter säkert en enorm kunskap om romarriket men han har inte riktigt förmågan att skriva en bra roman.

»En äldre man hittas mördad i en källarlägenhet i Reykjavik. Bredvid kroppen finns ett kryptiskt meddelande och i hans skrivbord hittar polisen ett foto av en gravsten. När man lyckas tyda inskriptionen visar det sig att i graven ligger en fyraårig flicka som dog 1968. Med hjälp av fotot nystar polisen upp gamla och nya brott som lett till flera familjetragedier. Samtidigt försvinner en ung kvinna från sitt eget bröllop... Kriminalpolis Erlendur Sveinsson och hans kollegor står inför ett ovanligt komplicerat och svårt fall som har sina rötter bakåt i en tid då mycket var annorlunda.«

Tyckande: En lättläst och förutsägbar bok.

»Vattnet sjunker undan i sjön Kleifarvatn på Island. Och på sjöbotten, fastbundet vid en rysk spionutrustning, hittar man ett skelett. Det står genast klart att skelettet är gammalt och allt pekar på att brottet har begåtts under tiden för kalla kriget. Samtidigt som Erlendur och hans kollegor jobbar sig bakåt i tiden med hjälp av olika indicier berättas en annan historia. Det handlar om en ung isländsk student i Östtyskland på femtiotalet och slutar så småningom i vår tid.
   Liksom i tidigare böcker är det försvunna personer som står i fokus. Händelser från två tidsplan vävs samman i en spännande berättelse om hur en grupp isländska ungdomar, uppfyllda av drömmar och hopp, ger sig av för att studera i det kommunistiska himmelriket Östtyskland - där de dock möts av moraliskt förtryck och ett allestädes närvarande angiverisystem.«

Tyckande: Indridason (f.1961) är journalist och har arbetat på en av Islands största morgontidningar. Med sig i bagaget har han även historiestudier på universitetet i Reykjavik och en avhandling om isländsk film.
Detta är hans fjärde kriminalroman - nummer fem kommer senare i vår.
Boken har ett jämt och bra språk; sakligt och utan några överambitiösa försök att "måla" med ord och språk. Dramaturgiskt lyckas han mycket bra och håller liv i flera parallellberättelser som känns trovärdiga och relevanta.
Detta är helt klart en läsvärd kriminalroman

Ingrid Johansson - Sin ensamma kropp

»Marie-Louise Parre, eller Maliss som hon vanligen kallas, är änka efter en framgångsrik företagare och mycket välbeställd. Hon har nått en ålder då omgivningen förväntar sig att man ska slå sig till ro, inte att man ska börja på nytt. I henne finns en stark längtan efter värme och kroppslig närhet, att få bli någons Du, den lusten driver henna framåt.
   Men hon har också kommit till en punkt då det förflutna pockar på sin uppmärksamhet, och innan hon kan gå vidare måste hon städa den garderob som minnena utgör. I sin bakgrund har hon en hemlighet som hon dolt väl för omgivningen, en livsavgörande hemlighet som tvingat henne att håll en hård fasad utåt och som gjort henne till en ensam människa. Nu är tiden inne att avbörda sig det som varit och göra sig fri.
   Sin ensamma kropp är en stark och övertygande roman om en kvinna som sent i livet upptäcker att det går att börja om - och att bli någons Du.«

Tyckande: Det här är en bok som på ett ifrågasättande och klargörande sätt beskriver åldrandet ur en kvinnas perspektiv - en kvinna som inte alls är färdig med livet.
Även om jag inte lever mitt liv som bokens huvudperson - inte har börjat utvärdera och göra bokslut så har jag stor behållning av boken, som kan ses som en slags brygga över generationsgapet.
Det är en vacker och välberättad historia.

»Huset var ödsligt och tomt. Kylan trängde in i alla vrår. En tunn hinna av is hade bildats i badkaret. Hon hade börjat anta en lätt blåaktig ton. Han tyckte att hon såg ut som en prinsessa där hon låg. En isprinsessa. Golvet han satt på var iskallt, men kylan bekymrade honom inte. Han sträckte ut handen och rörde vid henne. Blodet på hennes handleder hade för länge sedan stelnat. Kärleken till henne hade aldrig varit starkare. Han smekte hennes arm, som om han smekte den själ som nu flytt kroppen. Han vände sig inte om när han gick. Det var inte adjö, utan på återseende.«

Tyckande: Det här är Läckbergs debutroman, och en mycket bra sådan. Minus för den ibland tunna och orealistiska beskrivningen av polisarbetet. Ytterligare två romaner har skrivits ,till dags datum, om Fjällbackapolisen Patrik Hedström sedan den här kom. Jag kommer säkerligen att läsa dem för att följa författarens utveckling, som känns lovande.

»Patrik Hedström och hans kolleger på Tanumshede polisstation har haft en lugn vinter. Men när våren kommer börjar det hända saker. Den omdiskuterade dokusåpan Fucking Tanum drar in i samhället och än en gång drabbas Fjällbacka av ond bråd död.
Det som först ser ut som en vanlig bilolycka visar sig vara ett mord. Sedan Patrik upptäckt kopplingar till liknande fall runt om i Sverige inser han att gärningsmannen troligen har fler liv på sitt samvete. Kort därefter hittas en av dokusåpadeltagarna död i en soptunna. Har detta brutala mord något samband med seriemördaren som polisen jagar?«

Tyckande: Nej, det här var inte bra. Ska jag sammanfatta det hela mycket kort kan jag säga att boken innehåller 321 sidor och det är inte förrän jag läst de första 200 sidorna som det börjar bli intressant. Tyvärr inte tillräckligt intressant. De personporträtt hon tecknar känns inte trovärdiga och parallellberättelserna får alldeles för mycket utrymme utan att bidra med något. Det är den tredje boken av Läckberg som jag läst och jag tycker inte den håller samma klass som de övriga. Tyvärr känns det som om intresset av att tjäna pengar är större än intresset av att berätta en bra historia.

Viveca Lärn - Aprilväder

»MacFie är död men livet går trots allt vidare på Saltön. Det är april – varannan minut skiner solen varmt på klipporna, varannan minut snöar det. Och krögaren Kabben på Lilla Hunden är bekymrad: var är alla hans trogna stamgäster?
Svaret finns längre bort på kajen, i Magasinet, där Saltöns första invandrarfamilj öppnar restaurang Lycktan och serverar den bästa kebaben norr om Ankara.
Sommargäster av alla de slag är ju ett nödvändigt ont, men det här? Gubbarna på bänken får massor att prata om, och det är ändå inget mot hur det blir när Johannans styvson Ludvig anländer från Stockholm och genast faller handlöst för turkiska Sakine
Det är ingen ordning alls på Saltön den här våren«

Tyckande: Jag har läst alla hennes böcker i serien om Saltön och dess brokiga befolkning.
De första böckerna upplevde jag mycket positiva med en varm humor och livfull berättarglädje men nu är jag överens med Lärn - vi behöver inte fler böcker om Saltön.
Denna boken avslutar alltså serien om den lilla ön och dess befolkning och det känns, alldeles för tydligt, när man läser boken att hon gör upp med historien. Ritsch-ratsch-punkt-slut!
Nej, den är här boken blev inte bra och behövdes inte för att knyta ihop säcken, den lämnar bara en besk smak kvar efter sig.

»Cecilia Ek fyller snart femtio, det är dags för henne att ta itu med sitt liv. Hon reser till New York för att utbilda sig till försäljare av batteridrivna öronrensare. Under resan väcks minnen av män. Massor av män, men av princip aldrig två med samma yrke.
På den märkliga kursen dyker det upp en egendomlig dansk, som snart knackar på dörren till hennes hotellrum och säger att hon är hans öde. För första gången är Cecilia berörd på ett sätt hon inte riktigt förstår eller kan hantera.«

Tyckande: Detta är en alldeles underbar bok. Jag älskar Lärns sätt att berätta och har läst alla hennes böcker om Saltön. Lärn är fantastisk på att måla upp människoöden, hon gör det på ett varmt och humoristiskt sätt men med en allvarlig ton i bakgrunden. Det är en berättelse fylld av humor, men samtidigt andas den mycket tragik.
Läs den!

»Tvillingparet Jannis och Sonya tycks vara sammansvetsade för alltid, genom de kränkningar de utsatts för under sin uppväxt. Efter att Jannis misslyckats med att skapa sig en tillvaro på egen hand, lever han åter tillsammans med sin syster. De köper ett kafé i en by vid havet, och lär snart känna en ensamstående kvinna med en dotter i elvaårsåldern. Mellan syskonen sätts ett kusligt spel igång, med kvinnan och flickan som ovetande deltagare.«

Tyckande: Det handlar om ondska, hat, incest och mord. Det är en otäck och märklig historia och jag må vara trög men jag förstår faktiskt inte vad hon vill ha sagt med den här boken. Läsvärd? Kanske - dock inte för den känslige.

»I ett ensligt beläget hus norröver hittas en äldre man och hans hustru brutalt mördade. Ett fynd på brottsplatsen leder misstankarna mot en man i fyrtioårsåldern. Han häktas men det är någonting med honom som förbryllar utredarna. Han bedyrar att han är oskyldig men försöker inte ens hitta några hållbara förklaringar till sina förehavanden vid tiden för morden.
Istället ber han att få träffa Lasse, en Stockholmspolis han känner sedan tidigare. Vid mötet ställer mannen en fråga: "Skulle man kunna göra något sånt här utan att vara medveten om det?"
Påmind om märkliga omständigheter i ett gammalt fall ber Lasse journalisten John Nielsen att göra efterforskningar i mannens förflutna.«

Tyckande: Smedberg håller stilen!

»Eva, Tamara, Sara och Liss träffas var tredje vecka i sin syjunta. Det betyder naturligtvis inte att de syr, utan de träffas över vin, skratt och god mat. Och pladdrar om allt från celluliter och citronmarmelad till sexhjälpmedel. ett sockersött surrande. en idyllisk kvinnogemenskap, skratt och vackra ord...Men i de leende munnarna finns det sylvassa tänder, och med lena tungor ger väninnorna varandra svidande stick. Och på tjejresan till Köpenhamn avslöjas hemligheter som för alltid gör slut på syjuntan.«

Tyckande: Uri är helt ny för mig och när jag googlar på henne finner jag inte särskilt mycket att läsa. Hon är född 1964, verksam vid institutet för lingvistik i Oslo och debuterade som författare 2001.
Författaren väver en tät och underhållande handling som drivs framåt till ett klimax som lämnar mig som läsare nöjd. En bra bok helt enkelt, men med något korta och hackiga meningar.