Aravind Adiga - Den vita tigern

»Får vi presentera Balram Halwai, Den vita tigern: tjänare, filosof, entreprenör, mördare. Under sju nätter, i skenet av en bisarr ljuskrona, berättar Balram sin historia…
Medan han krossar kol och torkar av bord på en teservering i Indiens mörka hjärta drömmer han om att fly – om att lämna Moder Ganges stränder, i vars dunkla djup kvarlevorna av hundra generationer har sipprat ut.
Balram anställs som chaufför åt ett rikt par och bakom ratten på en Honda ser Balram för första gången Delhi. Bland kackerlackorna, telemarketingbolagen, världens 36 000 004 gudar, slummen och galleriorna börjar Balrams omskolning. Fångad mellan sin instinkt att vara en lojal son och tjänare och sin önskan att klättra på statusstegen antar han en ny moral i hjärtat av ett nytt Indien. Tigern skulle kunna fly sin bur. För en man måste väl spilla lite blod för att nå toppen?«

Tyckande:
Åh - vilken fantastisk bok jag läst!
Adigas är en indiskfödd 35-årig man som bl. a. studerat litteraturhistoria vid Columbia University och brittiska Oxford.
Innan han blev författare arbetade han som reporter på Financial Times och Time Magazine.
Den vita tigern är en provocerande berättelse om det indiska systemet där de rika och medelklassen är beroende av lojalt tjänstefolk.
Detta är ett system som kan spåras mycket långt bakåt i tiden och med häpnad fortgår trots att Indien tagit ett relativt stort kiv in i "framtiden".
Berättelsen visar med tydlighet den hiarki som råder i landet, där tjänstefolket vet sin plats och med stor lojalitet (och lismande) gör allt för sin herre.
De lever ett liv men små möjligheter att förändra sina levnadsvillkor men de har alla en dröm om något annat.
Hela boken genomsyras av en galghumor som bitvis känns alldeles nödvändig för att man som läsare inte ska förfasas allt för mycket av den depressiva bild som stundtals målas upp av Indien.
Mycket läsvärd!

Jussi Adler-Olsen - Kvinnan i rummet

»En vacker vinterdag 2002 försvinner den unga och lovande politikern Merete
Lynggaard spårlöst. Medierna kastar sig över fallet och börjar spekulera vilt om allt ifrån självmord och mord till kidnappning och frivilligt försvinnande. Polisen inleder snart en stor utredning men den blir resultatlös. Merete är som uppslukad av jorden. Samtidigt är kriminalinspektör Carl Mörk tillbaka på jobbet efter en traumatisk händelse där han och två kollegor blivit nedskjutna. En kollega dog och den andre är förlamad. Carl är fysiskt oskadd men plågas av djupa skuldkänslor gentemot sina kollegor. När Carl Mörk så småningom får ansvaret för utredningen av Merete Lynggaards försvinnande börjar det hända saker. Snart är Mörk och hans assistent Hafez el-Assad en hänsynslös förbrytare på spåren. Frågan är om de hittat galningen innan det är för sent?«

Tyckande: Även om det är en vanlig traditionell deckare så gillar jag den. Det finns en jämn spänningsnivå där jag som läsare får följa intrigen från två perspektiv - polisens och offrets, som två parallellberättelser.
Historien är bra och det finns ett behagligt flyt i texten - helt klart läsvärd om man gillar deckare.

Mats Ahlstedt - Mordet på Ragnhildsholmen

»Några ungdomar har åkt till Ragnhildsholmen för att fira studenten, men festen får ett abrupt slut när de finner en mördad man ute vid den gamla borgruinen.
Under polisens förhör med de boende i området berättar en äldre kvinna att hon har hört ett skott mitt i natten några veckor tidigare.
Senare samma dag hittas kvinnan och hennes man döda i vad polisen rubricerar som ett utvidgat självmord.
Men det gamla parets dotter Åsa vägrar tro att hennes föräldrar tagit sina liv och när hon städar ur sitt föräldrahem hittar hon en bunt oöppnade brev som för henne tillbaka i tiden och drar in henne i något som gör att inte bara hon själv, utan även hennes närmaste, svävar i fara.
Medan kommissarie Sören Högström fokuserar på mordutredningen och följer spår som pekar mot gängkriminalitet och droghandel, har hans kollega Fatima Wallinder svårt att släppa tankarna på Åsa.
Steg för steg kommer familjens tragiska historia närmare, en historia med rötter i den finska barnförflyttningen under andra världskriget.
Mannen på Ragnhildsholmen, självmordet och breven på vinden - Fatima har en stark känsla av att allt hänger ihop.«

Tyckande:
Det här är en författare som har tre böcker i ryggen sedan tidigare men för är för mig en ny bekantskap.
Själv spekulerar han i att just uppväxten som son till en fängelsepräst kom att påverka hans författarskap där brott och kriminalitet står i centrum.
Språket flyter på bra - det är en lättläst bok som inte gör bort sig på något sätt.
Storyn är bra trots att den är lite kringelikrokig och Ahlstedt lyckas driva handling framåt på ett dramaturgiskt godkänt sätt.
Personligen tycker jag att han startar upp alldeles för många parallellberättelser som inte leder någonstans, förutom då att man som läsare blir både förvirrad och snurrig på alla namn, personer och relationer som vindlar förbi.
Men det är ett stycke god underhållning som klarar sig bra utan att för den delen framstå som ett litterärt mästerverk.

Gabriella Ahlström - De oförglömliga

»Fredrika är en ung tillbakadragen kvinna som levt hela sitt liv i skuggan av sin familj; pappan framgångsrik forskare, mamman hyllad skådespelerska och yngre brodern Simon som tidigt slagit igenom som modell och därefter seglat upp som det nya stjärnskottet inom svensk film.«

Tyckande:
De oförglömliga är en författardebut signerad Gabriella Ahlström, för övrigt syster till tv-kändisen Kattis Ahlström.
Egentligen är det väl dumt att nämna detta syskonskap för Gabriella har verkligen inte stått i skuggan av sin syster, utan på alldeles egna ben.
Hon är såväl författare som journalist och för de flesta känd som "spanare" i programmet Spanarna i radions P1.
2004 sommarpratade hon och numera hörs hon i God morgon världen i P1.
I denna debutroman ger hon verkligen prov på vilken begåvad författarinna hon är.
Språket flyter fram på ett livfullt och färgstarkt sätt med träffsäkra plats- och personbeskrivningar, även om det stundtals känns lite för intellektuellt.
Ahlström vet hur man väver en text där alla bitar så småningom faller på plats om än något känslolöst.
Möjligtvis kan jag tycka att berättelsen får en alldeles för lång startsträcka innan tempot äntligen kommer igång och fångar mitt intresse.

Kristofer Ahlström - Bara någon att straffa

»En ung man återvänder till Gotland för att begrava sin mamma. Det sista hon gjorde var att mot sin vilja sälja familjegården på Fårö till en fastlänning, Hundrafemtio år av minnen är på väg att upphöra. Efter begravningen reser han till huset med barndomsvännen Jonas. Allt måste rensas ut för att bereda plats för det nya. Men medan dagarna går växer sorgen och vreden över mammans öde, över det som hänt med hans ö och slutligen brister allting. Tillsammans med en manodepressiv flicka och en döende rättshaverist inleder han ett korståg för att återerövra det som en gång var. För att förena minnena med nuet.«

Tyckande: Bara någon att straffa av Kristofer Ahlström är en författardebut.
Berättelsen utspelar under några sommar veckor på Gotland då bokens huvudperson, som man aldrig får veta namnet på, har kommit hem till ön för att begrava sin mamma.
Mammans hus ska tömmas och städas inför försäljning, viket visar sig vara en inte alldeles lätt uppgift. Sonen blir nästintill handlingsförlamad inför uppgiften då minnen från en trygg uppväxt med mamman hela tiden gör sig påmind, samtidigt som han förstår att han måste släppa taget om det invanda och trygga.
Författaren lyfter även upp den förändring ett samhälle kan stå inför när turism, styrt av pengar och komersialisering får styra.
De gamla bofasta gotlänningarna säljer sina fastigheter till byggföretag och exploaterar vilket är alldleles tillräckligt för att dela befolkning i två läger.
Detta är en lite annorlunda berättelse, inte minst för att huvudpersonen blir så anonym genom hela boken, som emellanåt tappar tempo.
Det handlar om destruktivitet men också om en innerlig kärlek till sin hembyggd - det vackra, geniuna Gotland.

Simona Ahrnstedt - Överenskommelser

»Det är i december 1880 på Operan de möts för första gången. Hon - Beatrice Löwenström som bor med sin farbrors familj och som lever ett hårt hållet konventionellt borgarliv. Han - karismatiske Seth Hammerstaal, stadens mest omtalade ungkarl, en av Sveriges rikaste män som aldrig har levt sitt liv efter någon regelbok.
Efter den kvällen tycks de ständigt korsa varandras vägar i Stockholms societet. Seth fascineras av Beatrices intelligens och frispråkighet. Hon liknar ingen annan kvinna han tidigare mött. Det dröjer inte länge förrän Beatrice och Seth är involverade i en mycket komplicerad men passionerad romans.
Men det finns planer och överenskommelser som personer i Beatrices närhet har avtalat - planer som varken innefattar frihet, lycka eller Seth...«

Tyckande: Simona Ahrnstedt lanseras just nu som Sveriges svar på Jane Austen.
Jane Austen är jag kanske inte helt bevandrad med - gillar inte den genren i någon större utsträckning, men Överenskommelser är nog att betrakta som en modern variant av romantiskt drama á la Harlequin-romaner...
Faktum är att boken placerats i genren historisk romance vilket innebär romantik i historisk miljö och förhållanden som möter motstånd men som sedan får ett lyckligt slut - allt tillspetsat med lite prydlig erotik.
Berättelsen utspelar sig i Stockholm och stockholms aristokrati under sent 1800-tal. Boken är välskriven, såväl språkligt som dramaturgiskt, vilket gör att jag slukar den. Visst, historien är banal men tack vare gott författarskap ger den karaktärerna större djup än vad som är vanligt inom denna genre.
Simona Ahrnstedt debuterar som författare med den här boken. När hon inte skriver är hon legitimerad psykolog med mottagning på Kungsholmen.
Absolut läsvärd.

Susanna Alakoski - Håpas du trifs bra i fengelset

»Såklart satte de en sådan som du i Observationsklass. För att bli Observationsklasselev skulle man ha de vanligaste beteendeproblemen: aggression, bristande koncentrationsförmåga, lågt arbetstempo, dålig ordning, läs- och skrivsvårigheter, Man skulle ha motivationssvårigheter. Du uppvisade det mesta av detta, men jag vet det, du hade det inte. Du var begåvad, du var egentligen mycket begåvad. Så sa ju alla."
Anni och Sami, syster och bror. Det fanns aldrig pengar. Det fanns alltid alkohol. För Anni ordnar sig livet ändå bra, med arbete, man och barn. För Sami går det åt helvete. Långa perioder har de ingen kontakt, men Annis längtan efter att få tillbaka sin bror finns alltid där.«

Tyckande: Nu har Alakoski kommit ut med en ny bok som heter Håpas du trifs bra i fengelset och jag har precis avslutat den.
Precis som i Svinalängor handlar det om en familj med finsk bakgrund som kommit till Sverige med en dröm som inte riktigt blev av.
Det handlar om syskonskap mellan bror och syster där systern kan liknas vid ett maskrosbarn - den som klarar sig trots allt. Och det handlar om en bror som inte klarar sig, som misslyckas i skolan, som hamnar i fel sällskap och som blir slav under drogerna. Men främst handlar det om en systers livslånga kamp för att rädda sin bror.
Alakoski skriver att hon tillägnar den här boken till alla anhöriga och jag får lov att säga att om jag vore anhörig till en missbrukare skulle den här boken kännas som en tröst.
Nu är jag inte en anhörig men boken går ändå rakt in i hjärtat.
Det är en överjävlig tillvaro som Alakoski målar upp och hon gör det på ett mycket rakt och ärligt sätt.
Läsvärd!

Karin Alvtegen - En sannolik historia

»Helena uppfyller en gammal dröm när hon och hennes man köper en liten gård i Norrland för att driva ett hotell. Men äktenskapet knakar och i fogarna och snart är skilsmässan ett faktum. Kvar står Helena med hotellet, en förlorad tillvaro och en olycklig tonårsdotter.
Finansmannen Anders karriär har varit framgångsrik. Men i takt med att pengarna har strömmat in har tillvaron känts alltmer meningslös. På en raksträcka i Norrland utmanar han ödet, blundar, gasar och tänker att nu får det gå som det vill. Han vaknar upp på sjukhus. Efter sjukhusvistelsen tar han in på ett litet hotell i en norrländsk by.
I En sannolik historia möts två olyckliga människor som upptäcker att vi faktiskt kan ändra vårt sätt att se på tillvaron och att det finns helt andra val att göra i livet än de vi kanske först tror.«

Tyckande: Det handlar om vilsna själar som finner varandra och det handlar inte minst om att förändra livsmönster och fördomar.
Alvtegen lyckas inte fånga mig. Historien känns lite banal och långt ifrån sannolik. Personporträtten är ytliga och schablonmässiga och dessutom anser jag att hon kokar soppan på alldeles för många ingredienser; utbrändhet, skilsmässa, vårdnadstvist, landsbygdsproblematik, arvstvist, föräldraskap...listan kan göras lång.
Det går inte att bygga en historia som berör när man försöker få med så många samhällssociala problem - inte ens en begåvad deckarförfattarinna som Alvtegen lyckas med det.

»Beläget mitt i Kairos myllrande kärna ligger Yacoubians hus, uppfört på trettiotalet i klassisk europeisk stil och en gång hemvist för ministrar och miljonärer. Numera finns där alla sorters människor: en fattig men vacker kvinna som snabbt får lära sig att mäns lustar är det som styr samhället, portvaktarsonen som på grund av sin bakgrund nekas tillträde till polishögskolan och söker sig till religiös fundamentalism, chefredaktören som  i varje ny man han möter försöker hitta tillbaka till det han upplevde med sin förste älskare samt en korrupt rikeman som tänjer på Koranens bud för att tillgodose sina egna begär.
Hyresgästerna i Yacoubians hus  - tillsammans formar de en bild av det moderna Egypten, där religiös extremism och politisk korruption lever sida vid sida och föder varandra. Rikedomarna är samlade hos några få och fattigdomen är en krutdunk, det sexuella förtrycket starkt och vanmakten ständigt närvarande. Likväl finns där kärlek, hopp och passion.«

Tyckande:
Detta är en lite annorlunda bok. Författaren är egentligen tandläkare men har tydligen fått andra intressen...Boken, som kom ut 2002, är hans andra roman och dessutom världens mest sålda arabiskspråkiga roman. Handlingen som innehåller sex, intriger, fattiga, rika och politik är inte minst en skildring av ett modernt Egypten. Fram träder en bild av ett korrumperat samhälle där man många gånger tänjer på Koranens lära så att en dubbelmoral uppstår - samhällskritik i snygg och underhållande förpackning.
Samtidigt som det är en samhällsskildring lyckas författaren skapa djupa personporträtt med enskilda öden. Absolut en läsvärd bok

»Det som den gamla cigarettförsäljerskan Lieu har sett går inte att förklara bort. Kvinnan med sportbagen säljer nyfödda barn till västerländska par. Det sker i parken intill Lieus kvadratmeterstora handelsplats på en Hanoitrottoar. Lieu vet, för hon har spanat.
   Det soldaten vet, går inte heller att förklara bort: Den svenske biståndsarbetaren Lasse Johansson har skadat flera unga flickor svårt. Sexuellt och svårt. Soldaten vet vad vissa män använder glödlampor och fjärrkontroller till.
   Den svenska kvinnoläkaren Ellen arbetar på ett sjukhus i Hanoi. När hennes vägar korsar Lieus och soldatens , förstår hon det som ingen velat tro…«

Tyckande:
Detta är en thriller som utspelar sig i Vietnamn, närmare bestämt i Hanoi där en utbredd och smutsig människo- och sexhandel härjar.
Det är en tät och välskriven berättelse som berör och upprör.
Karin Alfredsson är journalist och har arbetat i Vietnamn på uppdrag av Rädda Barnen och har därmed många erfarenheter från landet och den tragik som finns där.
Detta är en mycket läsvärd bok!

Inger Alfvén - När förnuftet sover

»Redan på bröllopsnatten lovade Ingeborg och Fabian varandra uppriktighet, utan att Ingeborg för ett ögonblick trodde att det skulle vara möjligt.
Ingeborg som är advokat har försörjt familjen.
Fabian är författare, och medan han brottas med en ny roman tvingas hon gå i pension.
Vilsen och frustrerad sköter hon plötsligt hushållet som alltid varit Fabians revir.
När hon faller och slår sig illa, är det självklart för Fabian att han ska vårda henne tills hon blir frisk.
Men Ingeborg vägrar och anställer en ung flykting som hemhjälp.
Ursinnig och kränkt reser Fabian bort för att istället skriva färdigt sin roman.
När han återvänder hem är ingenting sig likt. «

Tyckande: Äntligen är jag färdig!
När förnuftet sover av Inger Alfvén var en bok som tog tid att läsa trots att den är välskriven och har ett tilltalande språk.
Berättelsen, med kärlek och åldrande som tema, är både vacker och intressant.
Kanske är det just temat åldrande som gjort att det tagit mig tid att läsa boken, då det beskriver en kontext som inte jag befinner mig i - ännu.
Alfvéns tanke med boken är just att röra runt bland alla schabloner som finns runt äldre som älskar. Varför tycker yngre människor att det är så pinsamt med romantik hos gamla?
Bokens huvudpersoner är mellan 70 och 80 år gamla när en olycka inträffar som får båda parter att tänka och reflektera över sitt liv och sitt förhållande.
I tankarna bearbetas förutom åldrande även dödsskräck, lögn och självbedrägeri. Som läsare uppskattar jag att Alvfén låter berättelsen vävas från tre berättarperspektiv.

Morgan Alling - Kriget är slut

» När Morgan Alling berättade om sin tuffa barndom i radioprogrammet Sommar blev gensvaret enormt. Kanske för att ingen hade anat att den glada, spexande, populära skådespelaren hade en annan sida. Hans tidiga barndom var fylld av polisingripanden, fyllefester och misshandel. Vid fyra års ålder skildes han från sin alkoholiserade mor, hamnade på barnhem och skickades sedan från fosterfamilj till fosterfamilj. Vändningen kom när han fick en kärleksfull fosterpappa som vågade ställa krav och är han fann teatern som blev hans andra hem.
Kriget är slut är en gripande skildring av ett maskrosbarn som inte bara klarade sig utan har lyckats vända motgångarna till en styrka. Med stor detaljrikedom och tidsatmosfär tecknar Morgan Alling ett porträtt av en pojke som överlever tack vare sin humor och sin längtan efter revansch.«

Tyckande: Morgan Allings självbiografiska roman Kriget är slut är en läsupplevels utöver det vanliga. Inte för att det Alling skriver är ett litterärt mästerverk eller för att ämnet är banbrytande utan för att det är personligt och berörande. Kändisen Morgan Alling tar med oss på en resa tillbaka till sin bedrövliga barndom som kantas av missbrukande vuxna, barnhem, svek och sorg men också den starka viljan att få synas och bli älskad. Innanför dessa bokpärmar finns många känslor som berör och upprör men hela tiden utan att det blir patetiskt och alltför utlämnande.
Boken har ett smidigt språk vilket gör den mycket lättläst.
Rekommenderas varmt!

»Sibylla Forsenström finns inte. Sedan femton år tillbaka lever hon helt utanför det etablerade samhällssystemet. Som en av Stockholms många uteliggare överlever hon dag för dag, med allt hon äger och har i sin ryggsäck. Att skaffa mat för dagen och en tillräckligt avskild plats att sova på kräver hennes energi dygnets alla timmar. Och det hjälper henne att hålla tankarna borta från det förflutna, varför hennes liv har blivit som det har. Så händer det som inte får hända. En natt råkar hon befinna sig på fel plats vid fel tillfälle. En man blir utsatt för ett brutalt mord, och alltför många tecken pekar på att det är Sibylla som är den skyldiga. Ingen har frågat efter henne på femton år, men plötsligt är hon Sveriges mest eftersökta person. Överleva från dag till dag, det vet hon att hon klarar. Men nu gäller det att fly…«

Tyckande: Jag har aldrig läst något av Alvtegen tidigare och hade därmed inga förväntningar på boken, som är en thriller. Språket är lätt, berättandet flyter på och det är väl de främsta skälen till att man sträckläser boken (för mig tog det en tur-och-retur-resa Katrineholm - Stockholm) Någon riktig thriller tycker jag inte det är, snarare en deckare som bitvis blir lite tunn. Personporträtten saknar djup och framstår inte riktigt trovärdiga och bokens klimax kommer mycket sent i boken. Men tro nu inte att detta är ett bottennapp - det är en (kort) stunds underhållning och kan utifrån det kriteriet rekommenderas.

»Trettonårige Christiano Zena bor med sin pappa Rino i ett fallfärdigt hus på en slätt där det alltid regnar, utanför det lilla samhället Varrano. De utgör ett omaka par, far och son, hänvisade som de ät till varandra sedan mamma Irina övergett familjen och aldrig mer visat sig.
   Rino är inte direkt någon respektabel samhällsmedborgare, utan en arbetslös skinnskalle som super och slåss. I andras ögon är han en nolla, ett avskum, men Christiano älskar sin pappa över allt annat. De båda håller ihop mot omvärlden med en sorts förvriden stolhet.
   Jagad av oro för att de sociala myndigheterna ska ingripa och placera Christiano på ett ungdomshem, tackar Rino ja till ett förslag som ska lösa alla deras problem. Han ska vara med och spränga en bankomat tillsammans med sina kumpaner Danilio Aprea och Corrado Rumitz, alias Quattro Formaggi.
   Men inget går som de tänkt sig. Dagen för den stora kuppen drar en våldsam storm in över slätten. Himlen öppnar sig, blixtrarna avlöser varandra, regnet vräker ner och floden svämmar över sina bräddar. När stormen till sist bedarrar har de tre kumpanernas liv och Chrisitanos liv förändrats för all framtid...«

Tyckande: Svart humor när den är som bäst!
Författaren har verkligen lyckats väva ihop flera parallellberättelser till en helt otrolig historia - under förutsättning då att man gillar svart humor. På sina ställen är språket kanske lite väl grovt men fungerar mycket väl i sin kontext. Historien ifrågasätter individens kontra samhällets ansvar för människor som hamnat utanför samhällets spelregler - som skapar sina egna regler. Regler som trots allt baserar sig på de normer och värderingar som finns i samhället; moral, etik, kristen tro och inte minst frågan vad det innebär att vara en god människa

Kristina Appelqvist - Den svarta löparen

»Emma Lundgren, ung rektor vid Västgöta universitetet i Skövde, är alldeles ny på jobbet när hennes sekreterare Vera Nilsson plötsligt hittas brutalt mördad i förvaltningsbiblioteket. Mordet väcker stor uppmärksamhet i media eftersonm hela universitetsledningen hör till de misstänkta. Vera Nilsson var nitisk som sekreterare och inte särskilt omtyckt, men varför någon skulle vilja mörda henne är för kriminalkommissarie Filip Alexandersson en stor gåta.
Men så gör polisen en förbryllande upptäckt: den schackpjäs som några månader tidigare stulits från de arkeologiska utgrävningarna i Varnhem hittas på ett oväntat ställe.«

Tyckande:
Denna författardebut är en enkel men trevlig deckarhistoria som utspelare sig i svensk universitetsmiljö där en kanslist hittas mördad.
Mycket talar för att mördaren kan finnas i rektorn, Emma Lundgrens, ledningsgrupp.
Kommissarie Filip Alexandersson får den delikata uppgiften att lösa fallet - vilket han naturligtvis också gör.
Att Appelqvist skriver på en uppföljare med rektorn och kommissarien är alldeles uppenbart eftersom hon låter ljuv romantik uppstå mellan dem samt att det förekommer en parallellberättelse som lämnas oupplöst - uppföljaren lär komma ut under hösten 2010.
Appelqvist använder sig av samma dramaturgiska grepp som är typiskt för Läckberg, nämligen att låta händelser från "länge sedan" och som fött bitterhet och hat få blanda sig med realtiden för att läsaren ska förstå vad det är som driver mördaren till sina avskyvärda handlingar.
Personligen tycker jag dock att Appelqvist är så mycket bättre än Läckberg.
På minuskontot hamnar dock de torftiga och stereotypa personbeskrivningarna samt den något för banala upplösningen där författarinnan visar att hon inte klarar av att få liv i de avslutande "action-händelserna".
En bok att koppla av med.

Jeffrey Archer - Drömmen om Everest

»Charles Linbergh, Amy Johnson, Edmund Hillary och Neil Armstrong är alla exempel på människor som lyckats förverkliga till synes ouppnåeliga drömmar. De har hyllats och ärats och alla har de blivit legender med en självklar plats i historieböckerna.
George Mallory hade en lika stark dröm och kanske lyckades han också uppfylla den. Fast det inte finns några bevis. Allt som talar för att han nått sitt mål är en sedan länge död kropp och ett saknat fotografi av en älskad hustru...
Det här är en spännande roman inspirerad av George Mallorys liv - mannen som kan ha varit den förste som bestigit Mount Everest.«

Tyckande: Vilken fantastisk äventyrsroman Drömmen om Everest av Jeffrey Archer är.
Dessutom är den sanningsbaserad så långt ut som det är möjligt.
Jag uppskattar verkligen att man inte behöver vara en klättringsexpert för att roas av den här boken - man behöver inte kunna en massa bergsklättrartermer för att förstå handlingen.
Archer har gjort sig känd för att skriva spänningsromaner och han är duktig på att berätta spännande historier.
Berättelsens huvudperson heter George Mallory och när en dröm om att få vara först upp på Mount Everest.
Han lever i England under tidigt 1900-tal tillsammans med sin fru och små barn när han en dag får möjligheten att ingå i en expedition som ska ta sig upp på Everest.
Med sig på expeditionen hade han ett fotografi på sin hustru som han lovat placera på toppen.
Mallory och hans kamrat återkom aldrig från den sista etappen och ingen vet om de någonsin nådde toppen eller om de fick ge upp dessförinnan.
Långt senare hittades kroppen som förmodas vara Mallorys - dock bar han inget fotografi på sin hustru...
Boken är mycket underhållande och läsvärd.

»Inez och Elsie är tvillingpar på det där självklara sättet, ett förbund av två söta, blonda kopior som tjusar alla i sin omgivning.
   Men en katastrof i familjen slår in en kil emellan dem. Och när Elsie blir med barn med en man hin inte känner, så växer sprickan till en avgrund. Inez tar hand om systerns lille pojke Björn. Elsie ger sig ut till sjöss.
   Sextiotalet går mot sitt slut. Björn växer upp till en attraktiv ung man, en popstjärna som väcker allas avund. I hans skugga växer Inez egen dotter Susanne upp, osynlig för alla inklusive sin mor.
   Denna berättelse om en trasig familj förtätas till ett ödesdrama trettio år senare, då den vuxna Susanne konfronteras med sitt förflutna på ett mycket handgripligt och hotfullt sätt under en resa genom polarisen.«

Tyckande: Jag gillade den här boken som i sitt upplägg vandrar fram och tillbaka i tiden - nutiden präglas av en historia som fanns för länge sedan och i centrum för berättelsen står en svensk medelklass familj och i synnerhet två tvillingsystrar. Relationerna inom familjen är psykologiskt knepiga och det saknas kärlek - moderskärlek, syskonkärlek och kärlek mellan man och kvinna. Det finns ett psykologiskt arv som griper sig fast i bokens huvudpersoner, generation efter generation även om slutet av historien inger hopp om att man kan göra upp med det förflutna och gå vidare.

Muriel Barbery - Igelkottens elegans

»Igelkottens elegans är en varm och intelligent berättelse om två kvinnor som bor i en fastighet i Paris välbärgade kvarter. Båda döljer sina talanger för omvärlden.
Portvakten Renée Michel är självlärd älskare av konst, musik, film, filosofi och litteratur. Hon lever sitt liv diskret bakom en övertygande schablonbild, den vresiga och obildade portvakten med få intressen bortom katten och skräniga teveprogram.
Tolvåriga Paloma Josse är brådmogen, överbegåvad och försöker förgäves bete sig som jämnåriga. Hon tycker livet är absurt, känner sig inte älskad och har bestämt sig för att begå självmord på sin trettonårsdag.
Renées och Palomas vägar korsas när en lägenhet blir ledig och den japanske affärsmannen Kakuro Ozu flyttar in.«

Tyckande: Jag är ingen fantast av fransk film och börjar även inse att att jag inte begriper mig på fransk litteratur heller.
Igelkottens elegans av Muriel Barbery är just den typen av litteratur som jag inte begriper mig på...eller så blir det lite obegriplig beroende på att författarinnan bland annat är filosofilärare.
Boken är en bestseller hemma i Frankrike men kommer säkerligen inte att bli det här i Sverige.
Visst, historien är elegant och intelligent och tack vare två berättarröster blir den intressant och varierande men på mig gör den inga större intryck.
Dock vill jag framhålla slutet på boken som berör.

Linwood Barclay - Utan ett ord

»En morgon när fjortonåriga Cynthia vaknar är huset tomt.
Hennes mamma, pappa och storebror är spårlöst försvunna.
Polisens utredning ger inga svar, och Cynthia får aldrig reda på vad som egentligen hände den där natten.
Tjugofem år senare bestämmer sig Cynthia för att delta i ett teveprogram om olösta fall i ett sista försök att få veta sanningen.
Först händer ingenting. Sedan ringer telefonen.
Kanske hade det varit bättre att låta det förflutna vila«

Tyckande: Linwood Barclay är journalist sedan många år tillbaka och har några deckarböcker i ryggen.
Detta är dock hans första thriller och upplägget verkade så lovande; du vaknar, huset är tomt, din familj är borta...
Visst är det stundtals spännande och visst har boken ett underhållningsvärde men den är också enligt min åsikt oerhört banal med fyrkantiga dialoger och torftiga och stereotypa personbeskrivningar.
Men den duger alldeles ypperligt på stranden en skön sommardag.

Tobias Barkman - Jakten på en mördare

»Per-Åke Åkesson är nyutnämnd kriminalchef i ett svenskt polisdistrikt som inte drabbats av ett spaningsmord på tio år. Då försvinner en 17-årig flicka från en gård ute på landet. Åkesson och hans utredare dras in i en våg av mord som huvudsakligen drabbar kvinnor. Samtidigt, i ett granndistriktet, har polisen misslyckats med att lösa mordet på tioåriga Helén Nilsson i Hörby
   Jakten på en mördare är en reportagebok om några av Sveriges skickligaste mordspanare under en viktig epok i svensk polishistoria. En tid av omorganisationer, kriminaltekniska framsteg och ökad professionalisering – men också en tid då polisen tappat räkningen på alla ouppklarade mord.
   Boken påminner till formen om en deckare, men här skildras svenskt polisarbete så som det ser ut i verkligheten. Den innehåller avslöjande detaljer om polisiära misstag och spelet kring utredningarna och den ger inblick i de mörka sidor av samhället som vanligtvis inte kommer till allmänhetens kännedom. Här får vi också för första gången  den kompletta bilden av hur mordet på Helén Nilsson löstes.
   Boken är också ett historiskt dokument över svenskt polisarbete. Hur fungerar polisens tipshantering och samarbete över myndighetsgränserna? Hur löser polisen spaningsmord? Via Per-Åke Åkesson får vi uppleva mördarjakten inifrån«

Tyckande: Jakten på en mördare av Tobias Barkman är en annorlunda bok.
Annorlunda på så vis att det egentligen är ett reportage skrivet som en deckare.
Allt som står i boken bygger på faktiska händelser och skeenden vilket gör den lite torr och fattig på plats- och personbeskrivningar.
Författaren, som är journalist, hyllar poliskåren och i synnerhet det team som han valt att fokusera på men tyvärr blir det lite av bokens brist - berättandet blir så väldigt ensidigt.
Men det är en välskriven bok och Barkman har förmodligen lagt ner ett enormt arbeta på att förbereda sig och läsa på.
Är man intresserad av polisiärt arbete och kriminalitet är det här en intressant bok att läsa.

David Benioff - Tjuvarnas stad

» Det är vintern 1942 och Leningrad är belägrat av tyskarna.
Den sjuttonårige Lev ertappas med att stjäla från en död tysk fallskärmssoldat och i en cell tillsammans med desertören Kolja genomlever han natten i väntan på den oundvikliga avrättningen. Men istället för en kula i nacken tidigt på morgonen får de en andra chans.
Översten ger dem ett märkligt uppdrag. Han behöver tolv ägg till sin dotters bröllopstårta och de får fem dagar på sig att skaffa fram dem. Om de lyckas, får de behålla livet. Men om de misslyckas verkställs dödsdomen.
Den dödsföraktade jakten på äggen går genom de laglösa gatorna i Leningrad, runt den skövlade landsbygden och bakom tyskarnas frontlinjer. Den ohyggliga kylan, den gnagande hungern, illistiga landsmän, beväpnade tyskar och kämpande partisaner är ett ständigt hot. Men ljuspunkter och hjälp kan finnas där man minst anar det.
En underbar och halsbrytande berättelse om vänskap och kärlek och om två una män som är fast beslutna att överleva, mot alla odds.«

Tyckande: Benioff har framför allt gjort sig ett namn som filmmanusförfattare och på hans meritlista finns manuset till såväl Flyga drake, X-men som Troja.
Nu gör han författardebut i Sverige med Tjuvarnas stad som utkom 2008 efter åtta års arbete.
Det här är en fantastisk bok som innehåller så många känslor och stämningar.
Det är kärlek, svek, glädje och förtvivlan i en härlig blandning som tilltalar på många plan.
Den röda tråden genom hela berättelsen handlar om överlevnad och Bernioff presenterar berättelsen med mycket värme och humor.
Nu väntar jag bara på att fler böcker av Bernioff ska utkomma på svenska

 »Den judiska pojken Arry bor med sin familj på en lugn liten gata som knappt märks bland de större gatorna.
Det som skiljer den från alla de andra är att den är delad i två sidor av en osynlig vägg. På den ena sidan bor de kristna och på den andra sidan bor judarna. De är inte fientligt inställda till varandra, men det inträffar sällan att någon går över från den ena sidan till den andra.
Som på alla små gator skvallras det en hel del, och när rykten sprids om en kärleksaffär mellan en judisk flicka och och en kristen pojke blir det stor uppståndelse. Den iuga flickan skickas iväg till Australien. Inte minst Arrys mamma är förfärad. Hon kan då inte ana att historien kommer att upprepa sig på nära håll.
Arrys mor är annars mycket kärleksfull och är den som ser till att de fem barnen får mat, kläder, skolgång och all omsorg. Fadern arbetar i en klädfabrik och de pengar han tjänar där delar han ogärna med sig av. Han, som de alla är rädda för och aldrig vågar eller ens vill tilltala, håller sig utanför familjelivet. Så fort han kommer in i huset blir de tysta och på kvällen väntar de bara på att han ska ge sig av till puben för att dricka öl.«

Tyckande: Boken är en författardebut och det helt makalösa är att författaren är 96 år när han gör sin debut.
Boken utspelar sig i England vid tiden för första världskriget. Författaren skriver om sin egna barndom och uppväxt på en gata i ett fattigt kvarter där kristna familjer lever på den ena sidan av gatan och judiska familjer på den andra. Däremellan finns en "osynlig vägg" som innebär att de kristna håller sig för sig och de judiska för sig i ett outtalat samförstånd. Men vad händer när kärleken inte tar hänsyn till denna osynliga vägg? När en judisk flicka och en kristen pojke förälskar sig i varandra?
Det här är en vacker och osentimental berättelse som berör - väl värd att läsa.

Mark Billingham - Den brinnande flickan

»För tjugo år sedan försökte någon sätta eld på den unga Jessica Clark. Hon överlevde, men förvisades till ett liv i isolering och smärtsamma plågor. En man erkände sig genast skyldig och dömdes till ett långt fängelsestraff. Carol Chamberlain som var ansvarig polis vid tillfället får plötsligt anonyma meddelande som antyder att det var någon annan som låg bakom det fruktansvärda övergreppet. Hon vänder sig till kriminalkommissarie Tom Thorne för att få hjälp och han ser det som ett välkommet avbrott i den utredning om bråk mellan rivaliserande gäng i norra London han just nu håller på med. Vad han inte anar är att fallet med den brinnande flickan kommer att dra in honom i en värld av hat, ondska och organiserad brottslighet som är mer skrämmande och fasansfull än någonting annat han tidigare upplevt.«

Tyckande: Efter att ha läst den texten förväntade jag mig en historia med nervkittlande spänning, men det blev aldrig något kittlande. Författaren försöker göra något mer, utöver en spännande thriller. Han lägger ner mycket tid på huvudpersonens relation till sin demente far, till arbetskamrater och chefer samt till Chamberlain.
När författaren dessutom börjar nosa på Chamberlains relation till sin man blir det lite för mycket. De personporträtt som målas upp når inte fram. Jag tycker boken har ett för lågt tempo och definitivt ingen spänning.

Tyckande: Spänning rakt igenom. Författarinnan skriver med ett härligt och beskrivande språk. Hör bara på det här: "Hon spottade ut ordet som en grapefruktkärna", och det här "...en svag doft av zucchini och gurka svävade i hennes andedräkt"

Louise Boije af Gennäs - Högre än alla himlar

»Det är nyårsafton år 1999 och i en fashionabel våning på Norr Mälarstrand väntar sex nära vänner in 2000-talet. Ännu är de kommande årens dramatiska händelser i världen okända, liksom personliga med- och motgångar i den än så länge mycket sammansvetsade lilla gruppen. Fester och parmiddagar kommer att avlösas av yrkesmässiga lyft och bakslag. Vilda nätter på Manhattan liksom lata sommarkvällar i Falsterbo ska förbytas i sorg och tragedi. Stora och små händelser ska sätta vänskap, tillit och fundamentala värderingar på prov. Men nu är det nyårsafton och det gamla årtusendet går i graven. vännerna skålar i champagne och tittar ut över Stockholm, som exploderar i fyrverkerier. 2000-talet, så fyllt av möjligheter, har börjat.«

Tyckande: Det här är en bok som inte alls föll mig i smaken trots att författarinnan är duktig på att skriva och formulera sig.
Boije af Gennäs är en välutbildad ordkonstnär som förutom författare även kan titulera sig journalist och manusförfattare (Rederiet)
Boken inleds med ett nyårsfirande då ett alldeles nytt millenium tar vid; 2000. Ett gäng mycket goda vänner, som för övrigt lever "det goda livet", har samlats i en lägenhet på Norr Mälarstrand i Stockholm för att fira. Det är detta kamratgäng som hela berättelsen kretsar kring, en berättelse som f.ö. är planerad att bli en triologi, och som låter läsaren få ta del av det första decenniet på 2000-talet i repris och genom dessa kamraters ögon. Skådeplatsen är Stockholm men med utflykter till Falsterbo och New York och en alldeles för grov blandning av världshändelser, samhällsproblem och personliga öden. Eller vad sägs om terroratacken 0911, bögfobi, instabil börsmarknad, släktbråk, otrohet, miljöaspekter och hållbar utveckling, missfall, kultur, feminism, vänskap, Amerikas krigshets, feminism, Irak, Anna Lindh, hedersmord...listan kan göras hur lång som helst och det är just detta som drar ner helhetsintrycket av boken. Som läsare känner jag inte att jag kommer nära personerna i berättelsen, det mesta känns schablonartat och överraskar inte det minsta.
Nej, mer hade jag nog förväntat mig av drygt 500 sidor Boije af Gennäs.

Anna Bovaller - Svinajakten

»Petra Wester är advokat i Stockholm, där hon bor med sin 16-åriga dotter Martina. Petra har ett sommarhus på Österlen dit hon söker sig för att komma undan stress och yrkesliv.
En sommar blir Petra kontaktad av affärsmannen Sten Backman, en bekant från studietiden, som just ärvt den pampiga österlenska gården Hamra efter att hans far plötsligt gått bort. Stens nya planer för Hamra och den traditionsenliga jakten där ses inte med blida ögon i trakten. Samtidigt genomför miljöaktivister en rad protestaktioner på båda sidor av sundet.
En plötslig och tragisk dödsolycka sätter i gång polisens utredning. Under ytan i det vackra österlenska landskapet styrs händelserna av kärlek, svek och avund, vilket sätter i gång en spiral av våldsamma gärningar. Petras efterforskningar på Stens uppdrag blir nu allt farligare och hennes upptäckter gör att hon motvilligt dras in i polisutredningen.«

Tyckande: Jag gillar faktiskt Anna Bovallers debutroman Svinajakten. Bovaller är till vardags chefsjurist men har tydligen en litterär ådra som hon nu presenterar i en lättsmält, aningens platt kriminalhistoria från den skånska slätten.
Historien är relativt jämn men vid några tillfällen tappar Bovaller bort sig - men hon är förlåten.
Språket är enkelt och ger tyvärr inget större djup åt personbeskrivningarna, dessutom krånglar författaren till det genom att göra röriga personpresentationer i bokens första kapitel.
Ingredienserna är många; kärlek, svek, miljöaktivism och mord.
Läsvärd för den som vill ha en stunds okomplicerad läsupplevelse utan några stora förväntningar.

C.J. Box - De samvetslösa

»Om tolvåriga Annie Taylor inte hade bestämt sig för att gå och fiska med sin lillebror William den där speciella fredagseftermiddagen i april skulle hon aldrig h blivit vittne till avrättningen eller sett bödlarna i ögonen"
De två barnen har begett sig långt in i skogen i norra Idaho när de plötsligt får se hur en man brutalt skjuts till döds av tre män. Panikslagna inser de att just blivit upptäckta och försöker fly.
Deras förtvivlade mamma väntar förgäves på att de ska komma hem. Och snart är hela samhället involverat i jakten på de försvunna barnen. Det enda problemet är att mördarna lyckas övertala sheriffen om att de själva är bäst lämpade att leda sökandet...«

Tyckande: Det här är en thriller i nordamerikansk miljö. Historien är bra - stundtals mycket spännande och dessutom lättläst
Däremot är jag inte nöjd med översättningen som känns hastigt och slarvigt genomförd vilket påverkar språket negativt. Det blir torrt och en hel del ord är okänsligt översatta och blir därmed svåra att sätta in i en svensk kontext.
Men söker man en spännande thriller ska man absolut läsa denna i sommar.

Claes Britton - Min mamma är död

»I Min mamma är död skildrar Claes Britton sin mor Monas lidande och död i cancer, från de första symptomen och insikten om sjukdomen , via moderns protokoll där hon graderar dagens smärtor, breven till de älskade barnbarnen och den fruktlösa medicinska behandlingen, till den utdragna dödskampen och tiden efter. Självutlämnande berättar han om sina föräldrar, om uppväxten på Östermalm och Dalarö, om sin egen ofrivilliga barnlöshet, sina depressioner och om sitt förhållande till döden. Tilltals kommer också läkaren Ulla Zachrisson, som modern väljer till sin "dödsmorska", och som arbetar med vård i livets slutskede.
En svindlande vacker text som blir märkvärdigt ljus trots de mörka omgivningarna.«

Tyckande: Hmmm - vet inte riktigt vad jag ska tycka om den här boken.
Detta är en dokumentär om Brittons svårt cancersjuka mamma och hennes resa mot döden. Det är också en beskrivning av svensk sjukvård vid livets slutskede och vad som händer inom de anhöriga.
Periodvis är boken mycket personlig och intim för att sedan ta en ny vinkling och bli distanserad och lite torr.

Carina Burman - Kärleksroman

»Tiden: Ungefär nu. Platsen: Visby. Ämnet: Kärlek
Självfallet kärlek. Mitt i livet finner sig de fyra berättarna drabbade av kärlekens omvälvande och besvärande makt. Vem hade trott att montessoriförskolan och rotaryklubben kunde ställa tilldet så i föräldrars och karriäristers liv?
I denna ömsom allvarliga, ömsom komiska samtidsroman skildrar Carina Burman med stilsäker finess livsval, otrohet, dagdrömmar, vardagstristess, depresioner, tonåringar och småbarn.«

Tyckande: Carina Burman är en ny läsupplevelse för mig. Burman är inte bara författare utan även docent i litteraturvetenskap och skriver inte sällan i anslutning till sin litteraturvetenskapliga forskning vilket hon förklarar med att hon får material över som istället får bli en roman.
Kärleksroman handlar just om kärlek, kärlek som plötsligt uppstår utan att fråga om lov, kärlek som rör om och förändrar livet för en småborgerlig krets människor på Gotland.
Det finns fyra huvudpersoner och även fyra berättarröster som driver handlingen framåt men ur olika perspektiv.
Det är en bra historia, en stunds underhållning som inte vill för mycket och som inte kräver för mycket av mig som läsare.
Trots det, eller kanske på grund av det, kan jag inte låta bli att fundera på vad Burman vill ha sagt med det här.
Boken är välskriven och håller jämn kvalitet, dock blir det lite trögt emellanåt.

Gianrico Carofiglio - Med slutna ögon

»En ung kvinna har anmält sin pojkvän som utsatt henne för grova övergrepp. Men den ena advokaten efter den andra säger nej till att åta sig fallet. Pojkvännen är en känd läkare och dessutom son till den mäktigaste mannen i staden. Kanske är det försvarsadvokaten Guido Guerrieris känsla för rätt och orätt som gör att han dras till uppdrag som varken ger honom pengar eller framgång med däremot ofta nya fiender. Kanske är det kvinnans svåra situation eller den mystiska nunnan, som får honom att än en gång ta sig an en klient i underläge och utmana starka krafter i samhället.«

Tyckande: Med slutna ögon är skriven av Gianrico Carofiglio, en italiensk antimaffiaåklagare och Berlusconimotståndare som starkt ifrågasatt politisk korruption och tv-diktatur i Italien.
Bokens hjälte är en envis och kanske lite egensinnig försvarsadvokat som gjort sig känd för att åta sig fall som ingen annan vågar eller vill ha.
Som läsare får man följa en utdragen rättsprocess där en ung kvinna anklagar sin före detta pojkvän för misshandel och övergrepp.
Den anklagelsen blir inte alldeles lätt att driva då pojkvännen är son till en högt ansedd läkare tillika mäktig man i den lillla staden.
Att författaren har stor erfarenhet av rättssystemet är rätt tydligt då man får följa bataljen i rättssalen.
På minussidan ligger att historien ibland går lite på sparlåga och egentligen aldrig kommer till ett förlösande klimax vilket i sin tur kanske beror på en parallellhandling som får alltför stort utrymme.

Camilla Ceder - Babylon

»Samma dag som kriminalkommissarie Christian Tell och hans flickvän Seija Lundberg ska åka på sin efterlängtade skärgårdssemester hittas ett par brutalt mördade på en av Göteborgs finare adresser. Hon visar sig vara forskare i arkeologi vid universitet, han är hennes student.
Mordet antas vara ett svartsjukedrama. Men så börjar dessutom uppgifter komma in som pekar mot olaglig handel med antika föremål. Närmare bestämt flera tusen år gamla objekt, vissa stulna från museet i Bagdad under den amerikanska invasionen. Föremål från vår civilisations vagga, så värdefull att de skulle kunna förändra en människas hela framtid.«

Tyckande: Ytterligare en i raden av svenska deckarförfattarinnor har släppt en ny bok - denna gång är det Camilla Ceder och boken Babylon - hennes andra deckare.
Egentligen skulle det här lika gärna kunna vara en relationsroman för Ceder ger, i mitt tycke, alldeles för stort utrymme för komplicerade relationer vilket gör att deckarhistorien nästan hamnar i bakgrunden, för spännande blir det aldrig.
Kanske är det även så att Ceder skriver lite för högtravande vilket ger en torr och tråkig effekt på berättandet.
Historien utspelar sig i Göteborg där en professor och hennes elev hittas mördade. Är det ett svartsjukemord? Eller har det med stulna antika föremål från Irak att göra?
Knappt läsvärt.

Marianne Cederwall - Svinhugg

»Det blir en dramatisk sommar i den lilla gotländska byn Kajpe Kviar. Tre män dör med bara några veckors mellanrum. Dödsfallen tycks ha naturliga förklaringar, men har de verkligen det?
I ett gammalt kapell sitter två kvinnor och firar med champagne och snittar. Det är den jordnära Mirjam, läkaren som nyligen återvänt till sin hemö efter många års bortavaro och hennes väninna och raka motsats, Hervor. Livet har inte farit varsamt fram med Mirjam och nu har hon beslutat sig för att ge igen. Beväpnad med Hervors hemliga dekokter, tankekraft och lite annan kvinnlig list sätter hon äntligen sina hämndplaner i verket.«

Tyckande:
Det är inget litterärt mästerverk men det finns en berättarglädje som känns uppiggande i denna debutroman fylld av häxkonst och hokus-pokus.
Det är en charmig historia om vänskap, hämnd och kärlek som utspelar sig på Gotland och jag tycker Cederwall lyckas bra i sin beskrivning av Gotländsk sommar.
Det är huvudpersonens hämndlystnad som är det centrala och det temat är ju alltid spännande...
På minussidan hamnar dock slutet på berättelsen som blev väldigt hastigt och oväntat.

Thomas H. Cook - Det som göms under sten

»Jason Regan, en schizofren sexåring, hittas drunknad i en sjö nära familjens hus. Hans mamma Diana är övertygad om att han har blivit mördad, trots polisens slutsats att det var en olyckshändelse. Per fax och mejl börjar hon sända sin bror Dave tidningsurklipp och kommentarer om äldre mordfall. Dave är rädd att sorgen får henne att förlora förståndet, och han har goda skäl att tro så: deras uppväxt präglades av en mentalsjuk pappas paranoida föreställningar och häftiga vredesutbrott. När Diana drar in Daves lättpåverkade tonårsdotter i sina förvirrade teorier blir hennes maniska beteende till slut omöjligt för honom att ignorera och han börjar frukta för sin familjs säkerhet.
Det som göms under sten är en psykologisk rysare, ett gastkramande och grymt familjedrama.«

Tyckande: "Jaha - det var det".
Jag känner ingenting för den här boken - den lämnar absolut inga spår efter sig.
Det som var hemskt störande var att varannat kapitel utspelade sig i nutid och berättades i andra person medan varannat kapitel berättas i dåtid och första person.
Nej, den här boken klarar man sig utan.

»Uhtred är bara nio år när han möter danerna för första gången, och redan samma dag är hans barndom redan för evigt över.
   I slaget om York mellan engelsmän och daner tas Uhtred till fånga av jarl Ragnar och blir dennes fosterson. Han möter en brutal men hjärtlig värld - och inser att danernas sätt att leva och tänka passar honom.
   Danerna erövrar rike efter rike från de oförberedda engelsmännen; ingenting tycks kunna stoppa dem. Under tiden växer Uhtred upp till en duglig krigare som är lojal mot Ragnar och danerna, men han drömmer om att att återvända till Northumbria och återta det arv som hans farbror stulit från honom.
   Maktkamp uppstår i det danska lägret. Till sist drabbas Uhtred av ett fruktansvärt förräderi som gör det omöjligt för honom att stanna kvar hos danerna. Han byter sida och beger sig till engelsmännen...«

Tyckande: Detta är en historisk roman som utspelar sig i England på 800-talet och man följer de danska vikingarnas härjningar i landet.
För den som är intresserad av vikingahistoria är det här förmodligen en jättebra bok. Språket är lättläst och välformulerat med stor detaljrikedom när det kommer till stridsscenerna. Det är blodigt och brutalt, med blodfyllda, gurglande strupar och magar tömda på sina inälvor. Författaren är påläst och brinner verkligen för sin historia. Han utlovar dessutom en uppföljare till denna första bok...men det är tveksamt om jag kommer att läsa den.

Charlotte Cerps - Flyttfåglar

»Anna känner hur marken vibrerar när milismännen passerar hallonsnåret där hon gömmer sig.
De är gryning den 14 juni 1942, dagen då Sovjet deporterar tiotusentals balter till arbetsläger i öst. Anna och hennes familj lyckas fly till släktgården i en by vid Rigabuktens strand. Här tillbringar Anna, hennes kusin Vilma och grannpojken Aleks sina sista barndomssomrar i krigets skugga.
   Livet är relativt idylliskt trots det pågående kriget, men sommaren 1944 förändras allt. Stalins trupper ockuperar återigen Lettland och de tre skingras. Annas familj flyr i en öppen båt över havet till Sverige, där de kämpar för att bygga upp ett nytt liv. Aleks blir enrollerad i tyska armén endast arton år gammal. Vilma, som är nygift, stannar i lettland för att vara närmre sin man vid fronten. Ett ödesdigert beslut som efter kriget leder henne ända till Sibirien.
   Flyktfåglar är en historisk roman om oerhört dramatiska och sällan skildrade händelser i Sveriges absoluta närhet, en berättelse fylld av kärlek, oro och kamp för överlevnad«

Tyckande: I mångt och mycket en bra bok, främst för att den handlar om Lettland och lettländska flyktingar under andra världskriget - ett ämne jag aldrig läst om tidigare.
Detta är en debutroman som tog sju år att skriva och Cerps som är född i Stockholm 1957 har skrivit boken utifrån sina föräldrars historia sammanvävd med andra berättelser.
Det handlar om vardagsdrama och krigsdrama men framförallt handlar det om hur slumpen eller sammanträffandet kan styra en människas öde. Egentligen levererar Cerps inget nytt, inget vi inte redan vet, men hon gör det från ett annat perspektiv - nämligen från Lettland och det är väl det som gör boken intressant.

Larry Cuban - Teachers and machines

Cuban presenterar här vilka tekniska innovationer som presenterats inom undervisningen sedan början av 1900-talet och hur de tagits emot av lärarkåren. De artefakter som behandlas är film, radio, tv och datorer. Innovatörernas tanke har hela tiden varit att förbättra och effektivisera undervisningen, men någonstans på vägen blir det inte som man tänkt sig...

Tyckande: Boken är på engelska och ger en bra bakgrundsbild till varför det tagit så lång tid för datorer och IKT  att få en naturlig plats i undervisningen. Läsvärd!

»En ung svart flicka blir brutalt överfallen när hon sitter på ett arkiv i New York och försöker ta reda på vad som hände en av hennes förfäder, en frigiven slav som stod anklagad för stöld. Flickan klarar sig undan och motivet var länge höljt i dunkel, men det är uppenbart att polisen har med en professionell mördare att göra. Snart dör fler människor. Jakten på att avslöja mördarens identitet, hans uppdragsgivare och det verkliga motivet bakom hoten mot flickan tvingar den här gången kriminaltekniker Lincoln Rhyme och hans medhjälpare Amelia Sachs att börja gräva i nationens historia.«

Tyckande: En  recensent på New York Times har uttryckt sig så här om boken; "...på gränsen till det outhärdligt spännande".
Men hallå! - den recensenten har förmodligen haft sin ribba i Agatha Christie-nivå tidigare.
Personligen upplever jag ingen spännings alls medan jag tar mig igenom bokens 478 sidor. Alldeles för mycket tid läggs ned på att "undervisa" mig som läsare inom olika områden såsom kriminaltekniska hjälpmedel med namn och förkortningar in absurdum, afroamerikansk lingvistik och amerikansk historia i form av det fjortonde tillägget i Amerikas grundlagen - halleluja.
Nej, det här var inte bra alls.
Språket är hyfsat trots en avsaknad av djupare personporträtt men handlingen sveper fram i ett rasande tempo där allt faller polisutredarna i händerna, och känns lätt "korvstoppad".
Författaren har skrivit ett flertal böcker (ett 20-tal närmare bestämt) inom deckar- och thrillergenren. En av hans böcker, I samlarens fotspår har dessutom blivit filmatiserad med Denzel Washington i huvudrollen som den förlamade kriminalteknikern Lincoln Rhyme.

Dilsa Demirbag-Sten - Fosterland

»Jag närde en innerlig dröm om att få vara som alla andra. Men varje land som gjorde anspråk på min identitet krävde att jag skulle förneka en annan del av mig själv. I Turkiet förvägrades jag mitt språk och mina rötter. I Sverige kunde inte mina önskningar förverkligas utan att krossa min mors drömmar.«

Tyckande: Demirbag-Sten är en välvässad debattör som valt att skriva om sina egna upplevelser när hon som sexåring, på sjuttiotalet, kom från Turkiet till Sverige. Hon slår an en mycket mjukare ton än vad man är van vid när hon debatterar. Det här är en mycket personlig berättelse som färgas av könsroller, klassresor och etnicitet. Det handlar om en man, en pappa, som lever den "svenska drömmen". Här i det nya landet ska han förverkliga sina drömmar, här ska familjen stanna, här ska de leva och dö.
Därmed uppstår en djup konflikt till hustrun och modern till hans fyra barn, tre döttrar och en son. Hustrun har aldrig tänkt stanna, leva och dö i detta nya land. Hon är här på begränsad tid, hon ska tjäna pengar för att kunna förverkliga sina drömmar hemma i Turkiet.
Denna konflikt får konsekvenser för döttrarna och de förväntningar som finns på dem och de krav som ställs på dem utifrån könstillhörighet.
Ska de bli svenskar, som pappa vill, och leva som svenska flickor och kvinnor eller ska de följa sin mammas krav och förväntningar på dem?
Mycket intressant och personlig bok - absolut läsvärd.

Tatiana deRosney - Bumerang

»När Antoine Rey och hans syster Mélanie är på väg hem efter en helg vid Atlantkusten råkar de ut för en bilolycka. Mélanie blir allvarligt skadad. Syskonen har besökt den badort där de brukade tillbringa sin barndoms somrar, ett besök som väckt många minnen. Precis före olyckan var Mélanie på väg att berätta något om deras barndom. Något glömt. En hemlighet. Antoine blir besatt av att ta reda på vad. Han börjar gräva i sitt förflutna och får hjälp av en vacker och excentrisk obduktionstekniker.«

Tyckande: de Rosney är på intet sätt en nykomling i den litterära världen, Bumerang är hennes tionde roman och hon rönte stora framgångar med sin förra bok Sarahs nyckel som sålt i över två miljoner exemplar runt om i världen.
Bokens huvudpersoner är två syskon, syster och bror, som reser bort ett veckoslut för att fira systerns fyrtioårsdag.
Resmålet blir en liten badort där de tillbringat sina barndomssomrar och därmed är det bäddat för några dagar med minnen och nostalgi.
På hemresan inträffar en olycka som får brodern att vilja gå tillbaka i tiden och söka bland familjens hemligheter efter den pusselbit som alltid saknats.
Upplägget känns spännande och jag väntar sida upp och sida ner på att något nervkittlande ska ta form - men det gör det aldrig.
Det är intressant och det är vackert skrivet, framför allt välskrivet med en detaljrikedom som inte alls känns betyngande utan snarare berikande, men jag känner mig ändå lite snuvad på konfekten när boken plötsligt tar slut.

»Året är 1938. Genom ett grönskande landskap susar en amerikansk lyxbil fram i hög fart. Bakom ratten sitter restaurangdirektör Kurt Haijby, på väg mot sin senaste investering, slottet Trystorp i Närke. Han gläder sig åt att äntligen kunna förverkliga sina drömmar; allt har blivit möjligt tack vare generösa utbetalningar från hovet
   Vad ingen vet är att Kurt har ett förbjudet förhållande med kungen, Gustaf V, och att det är denna relation som tillåter honom att leva i lyx. Och inte ens Kurt själv förstår vilket ont blod hela historien väcker i maktens korridorer. Rädslan för att den fruktansvärda hemligheten skall läcka ut är stor. Sin värsta fiende har Kurt Haijby i den mäktige överståthållaren, vars intrigspel efter ett par decennier slutligen får honom på fall: på 1950-talet åtalas Haijby för utpressning och hans öde är därmed beseglat.
   Vem var då denne Kurt Haijby, som fått ge namn åt en av de största skandalerna i Sverige på 1900-talet? Han var en enkel Söderkis som dock var förutbestämd att leva ett dramatiskt och äventyrligt liv, med de mest högtflygande mål och med en förunderlig förmåga att dupera alla, inte minst sig själv. Han lyckades charma sig in i de allra förnämsta kretsarna och fick för en tid leva ett förtrollat liv. Allt skulle bli honom givet. Och allt skulle tagas från honom«

Tyckande: Författarna sysslar till vardags med juridik och denna bok får väl lov att ses som ett resultat av deras intresse för Sveriges förmodligen största rättsövergrepp. Huvudpersonen är Kurt Haijby, en man som påstod sig vara kung Gustav V älskare i början av 1900-talet, och som senare kom att anklagas för att ha utpressat hovet på pengar mot att hålla tyst om kärleksaffären med kungen.
I massmedia kallades historien för Haijby-affären och påverkade såväl hovet som statsmakten med statsministern och JK i spetsen.
En ung Henning Sjöström gör vad han kan för att upprätta Haijbys trovärdighet.
Författarna väver en intressant berättelse med hjälp av fakta , dokumentation och en stor portion fiction. Svårigheten som läsare är att man inte vet vad i boken som är sant och vad som är dikt, men resultatet blir ändock bra tycker jag och kan varmt rekommendera boken.

Åke Edwardson - Svalorna flyger så högt att ingen längre kan se dem

»Ann och Johan Nedergård sitter vid sin snart elvaårige sons sjuksäng. Andreas har legat i koma i flera månader sedan han fått ett träd över sig efter den stora stormen.
Med stor medkänsla och på ett mångbottnat språk skildras hur Johan och Ann lever i chock och desperation, men också med ett förtvivlans hopp. Hur ska de kunna fortsätta med sina liv? Kommer det att vara något mer än "en semester från döden"? Och - dens törsta frågan - kommer Andreas att återvända till dem?
Svalorna flyger så högt att ingen längre kan se dem är en roman som kärlekens villkor under den största påfrestning två personer kan utsättas för.«

Tyckande: Det här är bland det sämsta jag läst på länge.
Edwardsson har lagt sin kommisarie Winter på hyllan för att ändra inriktning på sitt skrivande - och det gör han genom att skriva denna bok, som skulle kunna beskrivas som något slags drama, och vars handling utspelar sig i skuggan av stormen Gudrun som drog fram över det småländska höglandet. Centralt står en familj; mamma, pappa, son där sonen drabbas av en tragedi som får till följd att han hamnar i koma.
Ingen vet när eller om han kommer att vakna till liv och historien kommer att kretsa runt hans föräldrar och hur de ska förhålla sig till varandra.
Sorg och smärta genomsyrar deras vardag där de tafatt försöker finnas för varandra men inte lyckas.
Det stör mig att Edwardsson är så otroligt snål med adjektiven att jag inte får någon inre bild för varken personer eller platser. Dessutom ägnas flera sidor åt att beskriva totalt ointressanta händelse som inte ger mig som läsare någonting - eller vad sägs om ett parti krocket med en fullständigt meningslös dialog sida upp och sida ner.
Nej - fy sjutton, den här boken kan jag inte rekommendera!

Kerstin Ekman - Mordets praktik

»I Hjalmar Söderbergs Doktor Glas läste jag om den livsgiriga skuggan på väggen som tar mannens liv och börjar leva på egen hand. Ett ont liv.
Man kan också ta en annan människas liv med kaliumcyanid, som Tyko Glas gjorde. Hur kommer man därhän? Gör man det med Hjalmar Söderbergs hjälp eller är man redan förberedd av ett liv i smutsig celluloidkragar, kärlekslöshet och ett vidrigt yrke?
Det finns ingen skuld, säger doktorn som är huvudperson i min bok. Jag är framtidens människa, säger han också. Han skriver det i sin dagbok. Så underligt övertygande det låter när den som berättar är ett jag.
Har man rätt att ta en annan människas liv? Nej, säger vi. Jo, av hjälpsamhet, säger Säderberg.
Har man rätt att ta en människa ur en bok och sätta den i en annan? Det anser inte min doktor. Men litteratur lever av litteratur och personer ur Söderbergs böcker lever ibland upp på nytt. Här lever han själv i bokens marginal. Han behöver hjälp med det praktiska. Men varför blir han så rädd?
Han hade fått ett infall när han sneddade över Norrmalmstorg en novemberdag 1901. Men så här långt ville han kanske inte följa sin tanke.
/Kerstin Ekman.«

Tyckande: Ack så härligt att läsa en bok skriven av ett litterärt proffs - så professionell att hon sedan 1978 varit ledamot av Svenska Akademien.
Språket flyter fram som varmt blod i en åder utan förkalkningar trots att det rakt igenom är ålderdomligt hållet, vilket jag personligen tycker är perfekt för den här historien.
Störst behållning av Ekmans bok tror jag man har om man kan sin Doktor Glas av Hjalmar Söderberg för det här är en litterär lek mellan Ekmans doktor Revinge och Söderbergs doktor Glas.
Doktor Revinge är inte särskilt lik doktor Glas - de agerar inte ens på samma sociala arena, men han är imponerad av doktor Glas och tror till och med att kan ha stått modell för Söderbergs romanfigur.
Som en röd tråd genom hela boken går temat om mäns makt över kvinnor och kvinnors kroppar

Maria Ernestam - På andra sidan solen

»Viola, hennes man Axel och deras två tonårsdöttrar reser ner till Skåne. Det är påsklov och de har fått låna ett hus, inte långt från det hem där Axels mor vårdas.
Vid besöken hos svärmodern lär Viola känna en gammal dam som varit missionär i Kina. Hon berättar om sitt liv och ger Viola några noveller som hon har skrivit. De suggestiva berättelserna blir en tillflykt för Viola under de omtumlande dagarna i det ödsliga huset. Sedan Axel blev sjuk fyra år tidigare har han varit förändrad, och nu förvärras allt. Samtidigt som hon börjar ana sanningen bakom novellerna, inser Viola att hon faktiskt är rädd för sin man. Vem är han egentligen? Och älskar hon honom fortfarande?«

Tyckande: Det här är ett relationsdrama, eller psykologisk spänningsroman om man så vill, som utspelar sig under en påskvecka i Skåne.
Centralt står en familj bestående av mamma, pappa och två döttrar i nedre tonåren, samt en dement farmor som vårdas på ett sjukhem. Efter flera år tillsammans med sin man ifrågasätter kvinnan sitt äktenskap och sin mans trovärdighet.
Parets äktenskapsproblem är sig inte intressant utan det är snarare de noveller som Ernestam varvar berättelsen med som lyfter upp äktenskapsproblemen en nivå och får mig som läsare att förstå Ernestams driv att skriva om gott och ont, svart och vitt.
Novellerna i sig är inte heller intressant och jag kommer på mig själv med att skumma mig igenom texten - så intressant är det...
Det är synd, för Ernestam skriver med ett vackert språk och uttrycker sig rent och precist.
Lite störande är de engelska diktstroferna och citaten som hon petar in lite här och där, kanske ett sätt för Ernestam att få briljera över de förmodade kunskaper hon har efter studier i engelsk litteratur...

»Bernat Estanyol, en livegen bonde i 1300-talets Spanien, tvingas av sin brutale feodalherre att lämna både hustru och gård. Med sin lille son Arnau flyr han till Barcelona, staden där förrymda trälar har chansen att bli fria och finna lyckan.
Arnau växer upp i den myllrande storstaden och möter människor som kommer att följa honom resten av livet – i vänskap och svek, i kärlek och krig. Pojkens liv sammanlänkas med byggandet av Santa Maria del Mar, folkets egen katedral. Medan det storslagna bygget reser sig allt högre mot himlen får vi följa Arnaus dramatiska färd ut ur fattigdomen och förtrycket på väg mot samhällets högsta topp. Men hans öde ligger i inkvisitionens händer…«

Tyckande: Vi förflyttas till 1300-talets Barcelona och man skulle kunna beskriva detta som en religiös thriller där kyrkan Santa Maria del Mar har en central betydelse. Vi följer huvudpersonen Arnau från det att han föds tills han är i sextioårsåldern. En resa som innehåller glädje och sorg, motgångar och framgångar. Författaren bjuder inte bara på ett drama utan väver även in såväl kultur som historia i sin berättelse.
Läs den!

»En ung kvinna hittas död vid en ödslig norsk skogsväg. Är det en trafikolycka eller ett kamouflerat mord?
En varubil med frysta kycklingar hittas övergiven i ett dike. Är det ett misslyckat smugglingsförsök eller en narkotikatransport?
Kommissarie Valmann blir involverad i dessa händelser som för honom till trakterna kring Kongsvinger. Det är ett ensligt område där Norge möter det värmländska skogarna, så stort att ingen myndighet kan överblicka det. Här har kriminalitet alltid florerat fast nu börjar den ta sig andra former…Istället för traditionell smuggling riktar kriminella gäng in sig på trafficking.
En cynisk människohandel där unga hjälplösa flickor tvingas sätta sina liv på spel.«

Tyckande: Författaren är helt obekant för mig trots att han är en av Norges mest produktive författare. Detta är hans tredje kriminalroman och den är faktiskt riktigt bra. Han skriver om ett aktuellt ämne; trafficking och smuggling organiserat av kriminella från Balkan. Romanen utspelar sig såväl i Norge som i Sverige och som läsare får man följa svenskt och norskt polisarbete och där författaren framhåller den svenska polisen som mycket strukturerad. Språket är lättläst och boken är verkligen en stunds realistisk kriminalunderhållning.

Elena Forbes - Smärtans jungfru

»En dimmig vintermorgon försvinner en ung kvinna under sin dagliga joggingrunda i en Londonpark. Ett par dagar senare hittas hennes kropp begraven under ett snötäcke, med fötter och händer hårt bundna, och ett papper med några rader från en dikt brutalt intryckt i munnen.
Vid första anblicken verkar mordoffret Rachel vara en respektabel och förmögen konsthandlare i West End. Men när kriminalinspektör Mark Tartaglia och hans medarbetare Samantha Donovan tar sig an fallet upptäcker de snart mörka hemligheter i Rachels förflutna. Ett tips leder dem till ännu en kvinna som mördats ett år tidigare. Trots att mordoffren är varandras motsatser har de båda en koppling till en viktoriansk poet, känd för sitt sexuellt utsvävande liv.
Motvilligt blir Tartaglia fascinerad av fallen, och tillsammans med Donovan dras han in i en komplicerad väv av ledtrådar och lögner. Snabbt måste de finna sambanden mellan morden innan mördaren får chans att slå till igen.«

Tyckande: Brittisk thriller när den inte är som bäst.
Detta är Forbes andra bok om kriminalinspektör Mark Tartaglia, men för mig är det första gången jag bekantar mig med såväl författaren som kriminalinspektören.
Jag tänker börja med att slå fast att boken är välskriven och korrekt - tydliga personbeskrivningar och detaljrika och levande platsbeskrivningar gör att allt känns trovärdigt. Kanske är det just denna korrekthet som gör boken näst intill lite torr - inte särskilt mycket lämnas åt fantasin.
Emellanåt glimmar det till och man känner att "nu är vi igång, nu bär det iväg" men nej, det blir inte riktigt intressant förrän de sista knappt hundra sidorna och det räcker inte, hur välskrivet det än må vara.

»Louise och Fredrik är väldigt lyckade. Han är en arkitekt i ropet, ständigt med nya iögonfallande projekt. Louise passar perfekt vid hans sida. Konstigt nog är en av dem konstant otrogen.
   Parvaneh från Esfahan blir misshandlad av sin man, och gör det som ingen hade trott. Hon måste bara få vara för sig själv ett litet tag. Vara sig själv. Men så träffar hon en annan man som gör det svårt att vara ensam.
   Lena är gift med Janson. Hon är beredd att ge upp hela sitt liv för honom. Och det har hon fått göra också. För Janson spelade en gång bort allt de hade. Hon tror att han har slutat, men Janson vet ju hur man ska vinna.
   De lever i samma stad. Då och då stöter de ihop. Att säga att deras vägar korsar varandra vore att ta i. Så ser det inte ut i livet. Men de bor ju faktiskt under samma himmel. Och ibland får de syn på den.«

Tyckande: Det jag gillar mest med den här boken är alla dess parallellberättelser med såväl överklass som underklass som sveper runt varandra på ett underbart sätt.
Detta är en nutidsroman som innehåller en hel del av mänsklig (svart) komedi och som håller från första till sista sidan.

»I Simon och ekarna får vi följa adoptivbarnet Simon från uppbrottet ur barndomen och in i vuxen ålder i ett Göteborg som präglas av krig. Det är en bok rik på personligheter och människor som kommer läsaren nära. Men den handlar också om att vår enda möjlighet att leva fullt ut är att acceptera tillvarons gåtfullhet. Utan rädsla och utan de förklaringar som begränsar.«

Tyckande: Jag har försökt mig på Fredriksson tidigare, men inte lyckats. Det här är en vacker berättelse som lockar till eftertanke. Författarinnan är en mycket begåvad person som besitter stora kunskaper - inte minst om livet.

»Rob Ryan och Cassie Maddox är unga, begåvade och slängda i käften och de tillhör eliten inom den irländska polisen: de som genom skicklighet, tur eller ren och skär ambition lyckats få en tjänst på mordroteln i Dublin.
Trots polisyrkets sjaskiga och sorgliga sidor, trots det förflutnas mörka skuggor, går det inte att komma ifrån: kring Rob och Cassie finns ett skimmer som alla kan se. Man kan till och med beskriva dem som en liten smula arroganta.
   Ända tills man hittar den döda flickan i Knocknaree - i samma skogsparti där Robs två bästa vänner försvann en sommardag när han var tolv år.
   Nu och då flyter samman i en dubbelexponering Rob får leva med eftersom allt fler spår pekar bakåt i tiden. Han fattar ett ödesdigert beslut: att förtiga sin inblandning i det gamla mordfallet för att få arbeta vidare med det nya.
   Nu är det inte längre Rob och Cassie som bestämmer takten, Nu är det frågan om vem som manipulerar vem under den uppslitande utredningen. Nu är det inte lika lätt att se skimret kring dem.«

Tyckande: Detta är en debutroman med hög kvalitet. Språkligt håller den hög klass med detaljerade personporträtt och platsbeskrivningar. Upplägget är bra och man väntar med spänning på upplösningen av denna kriminalhistoria, men det är där det går lite fel. Det blir liksom inget klimax - författaren lyckas göra en höna av en fjäder och slarvar bort det som skulle kunna bli så himla bra.

Inger Frimansson - Råttfångerskan

»Mörkret var kompakt, utom på en punkt högt ovanför henne. Där anade hon flimmer av ljus, som en fyrkant. Var hade hon hamnat? Någon form av bur? Och vad ahde hänt med armen, den var vriden på ett otäckt sätt, hon kunde inte röra den.
Smärtan gjorde det svårt att andas.
Hon grät i mörkret, korta skrik.
"Ta bort mej härifrån...släpp ut mej!"
Var fanns hennes väska med mobilen? Hon måste ringa till sin man efter hjälp.
"Var är du lilla musunge?" skulle han fråga med en antydan till klander i rösten. "Jag blir orolig, förstår du väl. Lilla musunge, vart har du tagit vägen?"«

Tyckande: Det här är en klart godkänd bok - men så är ju Frimansson är rätt säkert kort när det gäller kriminalromaner och thrillers.
Boken är mycket välskriven och även om det tar lite tid innan handlingen trappas upp så må Frimansson vara förlåten för när det väl bär iväg så sker det i ett svindlande skönt tempo.
Det finns ett uns av Hitchcock över Frimansson - hon frossar inte i slabbigt övervåld.
Råttfångerskan är närmast att beskriva som en psykologisk thriller med två huvudpersoner, två kvinnor som älskar samme man och där den ena är den övergivna och den andra älskarinnan som sedemera blev frun. Dessutom har mannens halvvuxna döttrar från första äktenskapet en central betydelse för berättelsen - två döttrar fyllda av hat och bitterhet.
Utan att avslöja för mycket kan jag ändå berätta att en av dessa personer dör men vems är skulden?
Är det uppenbara verkligen det självklara?
Personligen tycker jag inte att de sista tio sidorna riktigt håller måttet.

»Camille är en utbränd ung kvinna som gör sitt bästa för att försvinna. Sjuk och nedkyld räddas hon av sin granne, Philibert, som låter henne bo i sin stora lägenhet. Där finns även hans inneboende Frank, en butter och ohyfsad kock. Och så flyttar Mormor Paulette in, en egensinnig gammal dam som vantrivs på ålderdomshemmet. Mitt i denna märkliga situation börjar motstridiga känslor uppstå mellan Camille och Frank.
Vi får följa dessa udda existenser under ett år i Paris, deras ömhet, vänskap, utbrott och försoningar. Fyra personer som inte har någonting gemensamt från början och som under normala omständigheter aldrig hade träffats, men som alla har stora hjärtan.«

Tyckande: Till en början gav boken mig ingenting och jag kunde inte förstå att den var näst mest sålda bok i Frankrike 2005.
Det som inte passar mig språkligt sett är att bokens 535 sidor till största delen är skrivna som dialoger mellan olika människor, sida upp och sida ner, utan att man vet vem som säger vad. Mycket irriterande!
Beskrivningen av personer och miljöer är rätt knapp och saknar detaljer men ändå, och detta är väl författarens skicklighet, växer en tydlig bild fram av bokens fyra huvudpersoner.
Historien utspelar sig i Paris under ett år där man får följa fyra, mycket olika, personligheter och deras vänskap. En vänskap som leder fram till en personlig utveckling hos var och en av dem.
Boken är överskattad men ändå läsvärd.

Anna Gavalda - Lyckan är en sällsam fågel

»Efter den enorma internationella framgången med Tillsammans är man mindre ensam kommer Anna Gavalda med ännu en stor roman om människor som fått sina törnar i livet med som finner tröst i varandra. I centrum står Charles, arkitekt med många prestigefyllda uppdrag långt utanför Frankrike men mindre framgångsrik med att skapa ett hållfast liv utanför arbetet. Han börjar närma sig 50, hans relation med Laurence blir allt kallare och en trötthet håller på att äta upp honom inifrån.
Så får han ett osignerat brev med den enda raden
Anouk är död, och minnena väller över honom,
Han söker sig nu tillbaka mot händelser och människor i sin ungdom, och möter på vägen Kate, en kvinna som lever i ett slags lantligt, stökigt paradis omgiven av barn och djur. Men även Kate, sin smittande vitalitet till trots, har prövats av livet och tvingats till svåra val. Kate och Charles dras till varandra men inget är givet på förhand...«

Tyckande: 550 sidor feberyrande babbel á la Alice i Underlandet skulle jag kunna sammanfatta det hela - och då är det inte min feber jag talar om.
Gavalda vet att berätta historier - det gav hon inte minst prov på i sin tidigare bok Tillsammans är man mindre ensam som jag läste för några år sedan. En styrka är att berättarsvadan är jämn rakt igenom men det är minst hundra sidor för mycket.
Dessutom tycker jag Gavlda tappar bort sig i berättelsens kringelikrokar som börjar med ett dödsbesked och grävandet i det som varit för att sluta med en förälskelse som har knepiga kopplingar till hur det hela började. På något vis känns det som två berättelser i en utan logik.
Helt klart en annorlunda bok dock är det tveksamt om jag vågar rekommendera den. Personligen tror jag mig vara färdig med Gavalda.

Sissel-Jo Gazan - Dinosauriens fjädrar

»Var dinosaurierna förfäder till våra fåglar eller inte? Det är svårt att tro att det är en fråga på liv och död. Men på biologiska institutionen vid universitetet i Köpenhamn verkar en akademisk strid om dinosauriens fjäderdräkt ligga bakom ett både bisarrt och svårlöst mordfall. Anna Bella Nor ska precis lägga fram sin avhandling om skräcködlornas utvecklingslinje när Lars Helland, sam varit hennes handledare, hittas död med hennes avhandling i knät och magen full av parasiter. Nu dras hon in i en hotfull brottshärva, där det snart inträffar ytterligare ett dödsfall i hennes bekantskapskrets. Är hon själv ett tänkbart offer - eller har hon något med morden att göra? Polisen Sören Marhauge försöker med Anna Bellas hjälp förtvivlat förstå sig på orsaken till Hellands död och universitetsvärldens intrigmakeri.«

Tyckande: Gazan har verkligen kokat en soppa på många ingredienser eller vad sägs om mord, akdemiska strider, föräldraskap, hemligheter...och en hel del undervisande fakta om framförallt fåglar.
Bokens huvudperson, Anna Bella Nor, är mitt uppe i sin magisteruppsats om huruvida fåglar egentligen är dinosaurier eller ej.
Detta är en kontroversiell fråga mellan forskarna som studerar just dinosaurier - så kontroversiell att man kanske skulle vara beredd att döda för att låta sig stå oemotsagd. Anna Bellas handledare på universitet hittas nämligen död under mystiska omständigheter och Anna Bellas dras in i det gåtfulla dödsfallet som ganska snart följ av ytterligare ett mord.
Jag skulle vilja beskriva denna historia, med sitt höga tempo, som en blandning av äventyr a la Indiana Jones och da Vinci-koden.
Boken vann 2008 Danmarks Radios Litteraturpris för bästa roman.
Och hur var det nu då?
Var detta något för mig?
Njae...en stunds underhållning men inte mer.

Lisa Genova - Fortfarande Alice

»Alice Howland, lyckligt gift och med tre vuxna barn, är mitt i karriären när hon börjar glömma saker. först ett ord då hon håller en föreläsning, något som vanliga människor inte ens skulle reflektera över. Sedan den dag då hon under sin sedvanliga joggingtur i city plötsligt upptäcker att hon inte vet var hon befinner sig, vilken väg hon ska ta hem.
En skrämmande upplevelse för den otroligt strukturerade och skärpta Alice. Hon söker läkare och får diagnosen tidig Alzheimer. Hon är 50 år gammal! En gentest visar att hon ärvt sjukdomen, troligen av fadern - på äldre dagar hade han varit mycket förvirrad, men Alice hade tolkat det som resultatet av hans mångåriga grava alkoholism.
Alice fortsätter att arbeta, jobbet har alltid varit hennes identitet och främsta intresse, och kämpar envist för att behålla sin livsstil. Hon är väl medveten om att någon bot inte finns och vet exakt vad som kommer att hända henne.«

Tyckande: Detta är en bok som verkligen berör!
Genova har forskarbakgrund och en examen i neuropsykologi vid Harvard i USA. När hennes mormor insjuknar i Alzheimer väcks tanken att skriva en skönlitterär bok om sjukdomen ur ett patientperspektiv.
Det är inte för att detta skulle vara ett litterärt mästerverk som jag tycker om boken utan för att den på ett gripande sätt skildrar hur livet slår kullerbytta när en människa drabbas av denna hemska sjukdom.
I boken följer man en stark, välutbildad kvinna som arbetar som universitetsproffessor i lingvistik och neuropsykologi. Runt sin 50-årsdag diagnostiseras hon med tidig Alzheimer och några år senare har den brutit ner hennes liv fullständigt.
Det här är en mycket osentimental berättelse om en människa som berövas alla sina verktyg för att fungera i det dagliga livet men som ändå finns kvar långt därinne...eller gör hon verkligen det? Är hon fortfarande Alice?
Mycket läsvärd!

Carin Gerhardsen - Pepparkakshuset

»En måndag i november, klockan är fyra, det mörknar och blöt snö faller över Stockholm. Mannen sätter sig tillrätta i tunnelbanan med sin kvällstidning. När han ser alla trista, gråbleka ansikten runt omkring känner han sig tillfreds. Han är ju själv framgångsrik, lyckligt gift och far till tre barn. Allt kan bara bli bättre.
   I fönstret ser han spegelbilden av en luggsliten typ som tycks stirra på honom. Syns det utanpå att han är lycklig? Stör det? I så fall kan han leva med det.
   Tåget bromsar in, mannen gör sig beredd att stiga a. Han märker inte att den dystra figuren reser sig också han.
På kort tid inträffar flera bestialiska mord i Mellansverige. När kriminalkommissarie Conny Sjöberg vid Hammarbypolisen börjar ana att det hör ihop blir han iskall inombords. Det finns en människa därute vars drivkrafter är mycket personliga och som inte kommer att rygga undan för något.«

Tyckande: Gerhardsens debutroman kommer inte att lämna några spår efter sig i min läsvärld.
Eller så gör den det därför att författaren kommer härifrån , Katrineholm, och att boken till viss del utspelar sig här.
Varför Gerhardsen valt att kalla boken för Pepparkakshuset är ett mysterium i sig - det finns inget som för tankarna till ett papperkakshus under resan genom denna bok. Boken är lättläst med ett enkelt men väl fungerande språk, kanske något platt. Historien, med mobbning som tema, är ok om än något ologisk.
Läsvärd?
Ja, gillar man böcker i stil med Läckbergs och Marklunds finner man nog den här boken bra - men det är inte riktigt min stil.

Carin Gerhardsen - Mamma, pappa, barn

»När treåriga Hanna vaknar är hon alldeles ensam i en låst lägenhet. Att pappa är i Japan vet hon - men var är mamma? Kan det vara så att hon har flyttat och lämnat Hanna kvar?
Nästa morgon hittar Petra Westman vid Hammarbypolisen ett svårt medtaget spädbarn i ett buskage och lyckas snart finna barnets mamma. Det konstiga är att ingen verkar sakna dem.
Innan utredningen ens hunnit ta fart tvingas Hammarbypolisen ta itu med ytterligare ett fall. En tonårsflicka har hittats mördad på en av Viking Lines färjor och vid ett hembesök hos familjen står det snart klart att hennes yngre syster löper stor risk att råka illa ut även hon.
De båda fallen blir en svår utmaning för kriminalkommissarie Conny Sjöberg och hans kollegor, inte minst som gruppen själv drabbas av interna bekymmer och personliga tragedier.«

Tyckande: Jag har gett Carin Gerhardsen en andra chans genom att läsa Mamma, pappa, barn.
Helt klart har hon mognat som författare sedan debutromanen Pepparkashuset utkom.
Det är lagom mycket action och spänning för att hålla mitt intresse vid liv och språket flyter på mycket bättre den här gången.
Men (självklart finns det ett men) Gerhardsen dabbar sig rejält när hon tillskriver det treåriga barnet, som berättelsen kretsar runt, egenskaper och kognitiva förmågor som inte treåringar har.
Det här drar ner helhetsintrycket rejält och gör att jag inte jublar över boken. Hade hon istället valt att fokusera på en sexåring hade det fungerat bättre - dessutom hade bokens framsida stämt bättre överens med det.
Jag vill trots allt rekomendera boken för den fyller sin funktion och gillar man Läckbergs böcker (vilket jag inte gör) så tar man garanterat boken till sitt hjärta.

Carin Gerhardsen - Vyssan lull

»Med avskurna halsar hittas två små barn och deras filippinska mor i sitt hem på södermalm i Stockholm. Barnens svenske far blir genast misstänkt - en deprimerad förtidspensionär som lever avskärmad från samhället.
Medan spaningsgruppen sitter med utredningen, känner kriminalkommissarie Conny Sjöberg jur hans eget liv är i gungning - han kan inte förtränga den rödhåriga kvinnan i sina drömmar. Hans kollega Petra Westman plågas också av grubblerier. Vem är Den andre mannen, han som våldtog henne på ett osedvanligt utstuderat sätt?
Hammarbypoliserna är hårt pressade av morden, när de dessutom får en kidnappningshistoria i knät.
Kanske ska svaren sökas någon helt annanstans i en helt annan tid? Kanske en solig majdag när en kvinna stannar vid en kiosk för att köpa godis till de två små pojkarna som leker i baksätet...«

Tyckande: Jag vet att jag sa när jag senast läste Gerhardsen att jag var färdig med henne - tur att jag inte är så konsekvent för denna, hennes tredje bok i serien om Hammarbypolisen, är faktiskt hennes bästa.
Det är väldigt tydligt att hon har utvecklats som författare och att den här historien är trovärdigare än de tidigare. Bokens parallellberättelse fungerar bra och får lagom mycket utrymme samt väcker intresse utan att ta överhand.
Gillar man den här genren så är boken läsvärd - faktiskt.

Paolo Giardano - Primtalens ensamhet

»Mattia är en överintellegent pojke med en förståndshandikappad tvillingsyster, Michela. Att ständigt ha systern i släptåg känns förödmjukande för honom. Så när tvillinarna för första gången blir bjudna på ett födelsedagskalas hos en klasskamrat bestämmer sig Mattia för att lämna Michela ensam i parken med löftet att han snart ska komma tillbaka. Men när han återvänder är systern spårlöst försvunnen.
Alice är en flicka som liksom Mattia bär på en mörk hemlighet. Mattia och alice knyts hårt samman, men utan att lyckas nå varandra. De är som talen som matematikerna kallar primtalstvillingar: två primtal som är skilda åt av ett jämnt heltal. Nära men aldrig tillräckligt för att verkligen vidröra varandra.«

Tyckande:
På den italienska författarhimlen lyser just nu en stjärna lite extra starkt - det är debutförfattaren Paolo Giardano som det strålar om.
Hans roman Primtalens ensamhet har blivit en succé och dessutom gett honom ett åtråvärt litteraturpris i hemlandet: Premio Strega.
Giardano har ingen litterär bakgrund, förutom att han just nu skriver på en doktorsavhandling och har fram till nu försörjt sig som partikelfysiker.
Denne 27-åring från Turin kunde man se och lyssna till på bokmässan i Göteborg där han talade under rubriken: Litterärt underbarn från Italien.
Trots bokens titel handlar det inte om matematik utan detta med primtal ska snarare ses som en metafor för den relation som berättelsen handlar om.
I centrum för berättelsen står Mattia och Alice, från barndom till vuxenliv via en kaotisk ungdom.
Giardano börjar bra och lyckas skildra huvudpersonernas uppväxt och öde på ett sätt som griper tag i mig som läsare.
Han väver sin text skickligt med ett bra och direkt språk samt ett härligt flyt i texten och lyckas därmed ge bra personbeskrivningar, något som tyvärr stelnar till ju längre in i historien man kommer.
Huvudpersonerna är verkligen udda och vingklippta och ger ett dystert intryck.
De passar inte in i mönstret och blir på så vis hänvisade till varandra - så nära men ändå inte tillsammans.
Det här är en stor portion allvar, något förvirrande men ändå läsvärd

Camilla Grebe & Åsa Träff - Någon sorts frid

»Siri är psykolog och psykoterapeut. På hennes praktik hänger man av sig kappan, tar några klunkar vatten och berättar om sina mörkaste hemligheter. Men även Siri bär på en smärta och i skärgårdsstugan som skulle blivit hennes och hennes mans drömhem känner hon sig alltmer ensam och rädd.
Så hittas en av hennes patienter död i vattnen utanför hennes hus. Polisen finner ett självmordsbrev och Siris värld rasar samman. Är hon verkligen så dålig på sitt jobb? Eller finns det en annan förklaring? Hon börjar få en otäck, smygande känsla av att någon förföljer henne. Att någon därute i mörkret utanför stugan vill henne illa.«

Tyckande: Tänk så bra det kan bli när två systrar slår sina kloka huvuden ihop och skriver en bok.
Systrarna Åsa Träff och Camilla Grebe, psykolog respektive civilekonom, debuterade i augusti 2009 med boken Någon sorts frid.
Denna bok kan väl snarast beskrivas som en deckare...med thrillerinslag.
Den påminner i mångt och mycket om övriga deckare med kvinnliga författare som läses så flitigt just nu (Läckberg & Co) men den här är snäppet bättre. Det som kvalificerar Träffs och Grebes bok är att den håller måttet vad det gäller trovärdigheten samt att språket har högre kvalitet än vad genren brukar bjuda på.
Boken huvudperson heter Siri och arbetar som psykoterapeut. Parallellt med hennes arbete för att hjälpa andra våndas hon själv över ovissheten runt hennes makes död.
Det är en spännande historia som jag tycker förtjänar att bli läst.

»Från sin tidiga barndom blev Julie Gregory regelbundet röntgad, opererad och fick otaliga mediciner i en fåfäng kamp mot sjukdomar som skapades i hennes mors fantasi. Münchhausen by proxy (MBP) är världens hemligaste och farligaste form av barnmisshandel där vårdnadshavaren, oftast modern, uppfinner eller förorsakar symtomen hos sitt barn därför att hon eftersträvar läkarnas uppmärksamhet.
Mamma sa att jag var sjuk är en originell, skrämmande, vacker och humoristisk berättelse om en familj som lever isolerad i en tillbyggs jättehusvagn, om deras vilda shoppingräder, om vapenexercis i rädsla för omvärlden och om upprörande godtrogenhet hos medicinska och sociala befattningshavare. Den visar också de band av kärlek och terror som håller Julies familj samman, och även den kärlek som gör ett barn villigt att offra sig själv för sin mammas lycka.«

Tyckande: Berättelsen är en sann historia och den handlar om författarens uppväxt med en mamma som uppvisar samtliga tecken på syndromet Münchhausen by proxy.
Syndromet definieras som en vårdares förfalskande eller framkallande av fysisk och/eller psykisk sjukdom hos en vårdtagare.
I det här fallet innebär det att Julies mamma är övertygad om att Julie är svårt sjuk. Hela uppväxten kantas av sjukvård, undersökningar, mediciner, fysisk och psykisk misshandel samt en dominant mamma som inte tvekar att skada sin dotter för att själv hamna i fokus.
När man läser en "självupplevd" berättelse måste man vara medveten om att det bara är en persons upplevelse av situationen som beskrivs, därmed inte sagt att historien skulle innehålla förvanskade sanningar; för om så bara hälften vore sant av det jag läst så är det ändå alldeles för djävulskt hemskt.
Gregory skriver mycket bra, har ett beskrivande språk utan att krångla till det.
Jag kan inte säga annat än LÄS DEN!

Anna Grue - Judaskyssen

»Innerst inne anar konstläraren Ursula Olesen att det är för bra för att vara sant. Den unge och snygge Jakob, kan han verkligen vara förälskad i henne? De målar upp storslagna planer för sin gemensamma framtid och hon börjar försiktigt tro på kärleken. Så en dag är Jakob borta, hennes bankkonton är tömda och han spårlöst försvunnen.
Mitt i sin förtvivlan inser Ursula att hon måste handla snabbt. Kontakta polisen vill hon inte, det känns alltför förödmjukande som medelålders kvinna att ha utsatts för en solochvårare. I stället väljer hon att tala med pappan till en av sina elever. Med Dan Sommerdahls diskreta hjälp är hon fast besluten att finna Jakob.
Den första frågan de ställs inför är vem Jakob Heurlin egentligen är. Kvinnor över hela landet vittnar om samma sak; en ung man - den stora kärleken - har lyckats lura av dem enorma summor. Dan Sommerdahl förstår att den till synes banala historien har många mörka sidor och det är inte helt ofarligt att jobba sig in mot dess kärna...«

Tyckande: Grue har tidigare inte översatts till svenska så detta får ses som en Sverigedebut. Jag gillar Grue redan från första sidan i boken. Historien känns trovärdig och innehåller lagom mycket spänning för att bli intressant. Personbeskrivningarna är kanske något för tydliga och kan uppfattas som utfyllnad men språket är enkelt och välskrivet.
Läsvärd för den deckarintresserade.

»Redan när Sandra föddes var hennes mamma psykiskt sjuk. När Sandra växer upp glider mamman allt djupare in i sin sjukdom och dessutom alkoholmissbruk. Hon pantsätter Sandras saker för att ha råd med vin och cigaretter. Det är Sandra som så gott hon kan ansvarar för hushållet, medan hennes mamma låser in sig i sitt rum och eldar upp brev och pratar med sig själv. Ofta finns ingen mat i huset, de pengar som finns går till mammans missbruk. Sandra får mat av sina kompisar, som smugglar ut smörgåsar till henne. För dem är det ett spännande äventyr, men för Sandra handlar det om överlevnad.
Situationen blir ohållbar, och hon flyttar hem till sin pappa, men inte heller där ordnar saker upp sig. Även pappan är alkoholist, och Sandra får ta hand om sig själv medan han sitter på krogen.17 år gammal träffar Sandra sin blivande man. De kämpar för ett bra liv tillsammans, gifter sig och får två barn. När det andra barnet är fött briserar ännu en bomb i ett liv som bara behöver lugn och ro. De får beskedet att maken drabbats av MS.
Maskrosungen är en gripande och självutlämnande berättelse om en flicka som trots hårda förutsättningar växer upp till en stark, välutbildad kvinna.«

Tyckande: Det här är en bok som jag sträckläste för jag ville så gärna veta hur det skulle gå.
Sandra Gustavsson skriver om sin uppväxt med en mamma som är svårt psykiskt sjuk med ett tilltagande alkoholmissbruk och en helgpappa med svår alkoholism.
I de recensioner av denna bok som jag har läst menar man att författaren skriver på ett självutlämnande sätt. Jag är benägen att hålla med, men bara ur det perspektivet att hon utlämnar sin uppväxt, men långt ifrån ett utlämnande av sig själv som person. Vad kände hon? Vad tänkte hon? Hur påverkades hon?
Språkligt sett är boken lättläst och vid flera tillfällen formulerar hon meningarna så precist och närvarande att det riktigt vrider om inom mig som läsare. Men det finns även stycken i texten som känns tunna. Nu är ju inte författarens syfte att leverera ett litterärt mästerverk (tror jag) utan få berätta sin historia. Och den historian är mycket läsvärd, den är dessutom en stor fet knäpp på näsan på de myndigheter som agerade så flathänt under Sandras uppväxt. Läs den, förfäras och gläds slutligen över att Sandra överlevde och fick ett bra liv.

Kåre Halldén - Champagneführern

»Harald Poppe ångrar nästan att han lät sig luras med på vinresan till Épernay i Frankrike. Han tycker visserligen om vin och champagne, men större delen av tiden har han faktiskt ingen aning om vad guiden pratar om. När gruppen så besöker det anrika champagnehuset Cloët-Décleaux hittar Harald den legendariske källarmästare Anselme Guidot döende och plötsligt dras han in i en historia som kommer att förändra hans liv. Innan Anselme Guidot ger upp andan nere i champagnehusets källare hinner han säga några kryptiska ord till Harald, ord som leder honom till källarmästarens vackra barnbarn Isabelle. Tillsammans gör de en överraskande upptäckt som övertygar Isabelle om att hennes morfars död inte var naturlig. Hon och Harald tvingas gräva allt djupare i Champagneregionens blodiga historia, med ockupationen under andra världskriget som fond, för att hitta Anselm Guidots mördare.«

Tyckande: Sveriges främste champagneexpert, Kåre Halldén, har utkommit med en bok som hamnar i författarens alldeles egenpåhittade deckarfack - "wine-crime", och bokens titel är Champagne-führern.
Det är en hederlig mysdeckare med ingredienser som vackra överklassmiljöer, romantik och korkade bovar. Ingenting känns särskilt trovärdigt men det må vara förlåtet för denna bok läser man inte för att det är ett litterärt mästerverk utan snarare för att få en stunds avkoppling.

Kristin Hannah - Sanningens ögonblick

»Systrarna Grey växer upp på en hästgård i nordvästra USA. För deras stränge, otillåtande far är det viktigt vad omgivningen tycker om familjen. Till och med viktigare än hur hans egna barn har det. På så vis blir flickorna allt mer sammansvetsade ochstöttar varandra i vått och torrt.
Den äldsta systern, Winona, blir så småningom ansedd advokat. Ändå duger hon aldrig riktigt i faderns ögon. Aurora, den mellersta, är den som alltid får medla vid konflikter - själv lever hon i ett olyckligt äktenskap. Den yngsta, Vivi Ann, är älsklingsdottern somtar hand om gården och beundras av alla.
När passionen blossar upp prövas systrarnas starka band för första gången på allvar. Frågan är om de kommer att kunna hålla löftet de en gång gav varandra, om att ingenting någonsin ska få komma emellan dem.«

Tyckande: Det här är en bok som utspelar sig i en sorts modern westernmiljö och naturligtvis finns det en indian med i berättelsen, en indian som ställer till med problem inom den aktadehästuppfödarfamiljen.
Centralt står tre systrar som under en dominant och styrande pappa alltid hållt ihop - i vått som torrt. Dock blir det problem när två systrar förälskar sig i samme man.Det här är en tråkig bok, med oerhört stereotypa och schablonmässiga personporträtt. Hannah försöker krydda upp det med lite heta scener men gör det på samma recept som tusentals författare innan henne har använt. Det mesta boken känns igen,vi har läst det här förut.
Nej, det här var verkligen ingenting för mig - vilket till viss del kan bero på att jag finner hästar lika intressanta som marsvin...

Sophie Hannah - Lilla hjärtat

»Hon var bara borta några timmar...
För Alice Fancourt betyder den två veckor gamla dottern Florence allt.
Så det är något motvilligt hon lämnar ifrån sig flickan för en stunds avkoppling på ett exklusivt spa; en present från svärmodern Vivienne.
Alice övertalar sig själv att Florence är i goda händer hos maken David men när hon återvänder till bostaden får hon sitt livs chock: barnet i sängen är inte hennes!
Trots Davids protester kontaktar Alice polisen.
Kriminalassistent Simon Waterhouse fattar omedelbart tycke för den stackars kvinna, men tvivlar på hennes märkliga historia.
Och hans chef, Charlie Zailer, är övertygad om att hon lider av vanföreställningar orsakade av en förlossningsdepression.
David å sin sida är helt säker på att hans hustru antingen ljuger eller har blivit galen och han börjar bete sig alltmer hotfullt.
Den enda som inte helt tvivlar på alices historia är Vivienne.
Tiden rinner iväg och Alice blir mer och mer desperat.
Nu måste hon få tillbaka sitt barn - till varje pris...«

Tyckande: Det här är en bok som borde förses med varningstriangel för den är verkligen inte bra.
På plussidan hamnar dess språk som är lättläs, varierat och flödande, vilket kanske kan förklaras av att författarinnan tidigare sysslat med poesi, noveller och barnböcker.
Men så många fler plus blir det inte.
Det som framför allt stör mig är att boken saknar trovärdighet.

M.R Hall - De dödas ombud

»Efter en jobbig skilsmässa förlorar advokaten Jenny Cooper fotfästet totalt.
Hon orkar inte med vare sig sitt jobb eller sin son och hon får panikattacker som gör att det enda hon ser fram emot är dagens ranson av ångestdämpande piller.
När hon får erbjudande om ett jobb i Bristol ser hon sin chans att ordna upp sitt liv. Jobbet innebär att hon är den som juridiskt förklarar en människa död och bestämmer om vidare utredning ska ske.
Det är ett arbete som trots sitt klientel kan vara lite enahanda.
Men hennes företrädare, den avlidne Harry Marshall, har lämnat ett kontor som präglas av allt annat än stillsamhet.
Det är inte bara stökigt och oorganiserat utan det finns också ett antal outredda, mystiska dödsfall som Marshall verkar ha dolt.
Bland annat är det en ung pojkes och en tonårsflickas död som fångar hennes intresse och hur hon än ser på det så tycks hennes företrädare vara inblandad i detta.
I sin beslutsamhet att hitta sanningen finner sig Jenny snart stå ensam mot rättsväsendet och inte bara henens yrkesskicklighet utan även hennes mentala hälsa kommer att bli starkt ifrågasatt...«

Tyckande: Vill man läsa en bra kriminalroman tycker jag absolut att man ska välja De dödas ombud .
Det här är en bok med bra handling och lagom driv framåt, dessutom välskriven.
Författaren har ett förflutet som brottmålsadvokat och använder sina erfarenheter och kunskaper inom området på ett trovärdigt sätt genom hela boken.
Parallellberättelsen, där man får ta del av huvudpersonens röriga privatliv, fungerar också mycket bra i sammanhanget.
Läsvärd!

»När Vianne Rocher flydde från sitt chocolateri och sitt gamla liv tog hon bara med sig dottern Anouk och det hemliga barnet i magen. Men vissa saker lämnar en aldrig ifred. Inte ens om man byter identitet.
Som Yanne Charbonneau lever hon ett stilla liv med sina båda döttrar ovanför en annan liten chokladbutik, nu i Pariskvarteret Montmartre. Tills Zozie de l´Alba, kvinnan med karamellskorna. stormar in i familjens liv och ställer allting på ända. Zozie är färgstark och magisk, oemotståndlig och livsfarlig och har planer som hotar hela deras värld.
Samtidigt slits Vianne mellan den stabile fastighetsägaren Thierry och den livsbejakande vagabonden Roux, den man som redan har vunnit hennes hjärta en gång , i ett annat liv och som plötsligt en dag står på tröskeln till hennes butik.
Men Zozie har dem alla i sitt våld och när allting som Vianne håller kärt åter är hotat måste hon ta ett omöjligt beslut: ska hon fly, som hon gjort så många gånger förut, eller ska hon våga möta sin farligaste fiende - sig själv?«

Tyckande: Joanne Harris, en för mig okänd författare. Boken är dock en rosad uppföljare till en hyllad och filmatiserad (med Lena Olin i huvudrollen) debutroman som heter Choklad.
Egentligen tillhör boken en genre som inte alls tilltalat mig med sina inslag av magi och häxkonst. Ibland känns den lite som en Harry Potter för vuxna kvinnor men den är så välskriven att jag kan bortse från det. Personporträtten är fantastiska liksom miljön och bitvis känns den så tidlös att den likaväl skulle kunna utspela sig för mer än hundra år sedan som i nutid.
Boken har en speciell berättarteknik då det är bokens tre huvudpersoner som turas om att berätta och driva berättelsen framåt men genom tre olika perspektiv. Mycket läsvärd!

Björn Hellberg - Den flerfaldige mördaren

»Det är december 2008. Julstämningen har sänkt sig över staden, människorna gläds åt den stundande högtiden och samvaron med familj och vänner. Men den sista söndagen i advent upptäcks ett lik vid Aker brygge i centrala Oslo. Det visar sig vara en kurdisk asylsökande pojke som ingen brytt sig om att anmäla som saknad. Hans kropp är upplöst till närmast oigenkännlighet. Sent på julaftonens kväll hittas den kvinnliga biskopen i Bergen knivhuggen på en folktom gata. Mordet väcker enorm uppmärksamhet och kriminalkommissarie Yngvar Stubö blir ombedd att leda den omfattande utredningen. Vad gjorde den sextiotvå-åriga kvinnan - gift , med barn och barnbarn, omtyckt och respekterad - ute i den stilla julnatten?
Kriminologen Inger Johanne Vik är den första som ser sambandet mellan dessa båda mord och många andra mystiska dödsfall. Hon finner också kopplingar mellan fallen och ett internationellt nätverk vars radikala idéer och våldsamma handlingar hotar att leda till att fler människor dör.«

Tyckande: Så har jag då läst min första bok av Björn Hellberg; Den flerfaldige mördaren. Detta är den senaste boken i en lång rad av böcker skrivna av Hellberg - den artonde med komissarie Sten Wall som huvudperson. Det är en välskriven bok med ett smidigt språk men särskilt spännande blir det aldrig. Det finns stråk i boken som känns ungefär lilka upphetsande som författaren själv, allt är så väldigt lagom.
Historien utspelar sig i den fiktiva staden "Staden" som jag förmodar finns på Sveriges västra sida där läsaren får följa Sten Walls polisarbete för att ringa in en dubbelmördare som tagit en bloggare samt en miljöpolitiker av daga. Som en parallellberättelse smyger några invandrarfientliga busar runt i boken utan att kännas direkt "busiga".
Tycker man spänningen i en Maria Lang bok känns "lagom" uppskattar man nog även denna bok. Själv har jag höjt min ribba för spänning sedan jag i mycket tidig tonår läste Lang och finner därmed Hellbergs bok mer som ett tidsfördriv än en läsupplevelse.

»När Signe dog fick jag några av hennes efterlämnade föremål. Hon hade själv bestämt att just jag skulle ha dem. När jag många år senare av en tillfällighet hittar kartongen, träffas jag i hjärtat av påfågelsfjädern, hennes stora hårkam av sköldpadd och en liten flaska med knappt förnimbar doft av ambra.
   Det är som om Signe viskar till mig; Här är jag!”
Så inleder Helena Henschen romanen om sin farmor Signe Thiel, född 1885 och dotter till den kände bankiren och konstmecenaten Ernest Thiel.
   Som ung kvinna i sekelskiftets Sverige revolterar hon mot sin far och sin uppväxt. Hon är borgardottern som syns i Stockholmsvimlet med anarkister och blåstrumpor och rör sig i kretsen runt Ellen Key. Under andra världskriget öppnar hon sitt hem för judiska flyktingar och inför hotet om en tysk ockupation av Sverige deltar hon i arbetet med en svensk motståndsrörelse.
   Men hennes drivkraft är också kärleken. Hon får sex barn, gifter sig och skiljer sig två gånger och inleder sedan ett livslångt och passionerat förhållande med den tyske hjärnforskaren Oskar Vogt, på 1920-talet Berlins mest efterfrågade hypnotisör.
   Signe dör 1969. I hennes testamente finner man önskan att det på gravstenen ska stå: Hon älskade «

Tyckande: Den började så bra men sedan tappade jag intresset - tyvärr för jag tyckte verkligen mycket om författarens förra bok ( I skuggan av ett brott) som dessutom var en debutroman. Boken jag just läst färdigt heter Hon älskade och är skriven av Helena Henschen.
Henschen skriver om sin släkt och främst om sin farmor; Signe, utifrån fotografier, dagböcker och andra dokument och känslan man får som läsare är pirrande nyfikenhet, som om någon gläntat på en dörr till det förflutna så att man får ta del av människoöden och familjehemligheter.

Moa Herngren - Jag ska bara fixa en grej i köket

»Ingrid är ensamstående mamma, hon arbetar på ett daghem och har precis avancerat till föreståndare. Ingrid dricker vin, mycket vin. Hon lyckas ganska väl med att dölja det för sig själv och sin omgivning, men hennes lilla dotter Juni är inte lika lätt att lura. På jobbet blir hon närmast mobbad av sina tidigare arbetskamrater, numera underordnade, som inte kan förstå varför just Ingrid fick tjänsten som föreståndare. Utanför jobbet försöker hon hålla ihop ett liv som hon tappar kontrollen över u mer hon kämpar för att inte göra det. Det är tufft, vilket motiverar ännu ett glas vin. Ett gömt glas under kryddhyllan när hon steker blodpudding med bacon en vanlig tisdagskväll och Ingrid får den flykt in i dimman som hon behöver för att orka vara den hon tror att hon måste vara en dag till.«

Tyckande: Moa Herngren är journalist och före detta chefredaktör på tidningen ELLE och tillika syster till Måns och Felix. Jag ska bara fixa en grej i köket är hennes andra roman men den första jag läser av henne. Temat är alkoholism och huvudpersonen en ensamstående mamma - och naturligtvis är det bag-in-box vin hon dricker...vad annars. Hur mycket Herngren än anstränger sig att skildra ett missbrukarliv får hon det inte att riktigt bränna till. Det beror inte på språket, fär det är välskrivet och rakt och lyckas förmedla miljöer och personer bra men jag hade önskat komma närmare huvudpersonens personlighet.
Boken är absolut läsvärd.

»Sara, välkänd programledare på tv, får sparken när hennes skandalösa kärleksaffär med en minister avslöjas. Vännerna och de forna kollegorna vänder henne ryggen och hennes värld rasar samman. Utblottad och hämndlysten tvingas hon resa till Irak för att återupprätta sitt rykte och söka upp en man som hon hatar. Ett uppdrag som visar sig få större konsekvenser än hon någonsin anat.
Magnus, son till en framgångsrik företagsledare, har brutit kontakten med sin familj och befinner sig vid frontlinjen i Irak som soldat i amerikanska armén. Desillusionerad och utmattad efter månader av strider tvingas han konfrontera det han fruktar mest – sitt förflutna.
Jasmine har tvingats ta ett livsfarligt jobb för att försörja sin familj i Bagdad. När hon avslöjas ställs hon inför ett fruktansvärt val – att rädda sin familj eller förråda sina vänner.
Älskade krig är en andlöst spännande roman om kärlek, överlevnad och försoning i krigets Irak, men också en skildring av vad som utspelar sig bakom de vackra fasaderna i Stockholms kändisvärld. Boken bygger på en verklig händelse.«

Tyckande: Det är första gången jag läser något av Hildebrandt och jag är faktiskt positivt överraskad.
Boken innehåller det mesta från action till romantik och det är underhållande även om den romantiska delen känns lite stereotyp - sviken spröd kvinna älskar stor stark man. Krigsscenerna känns väldigt autentiska, vilket inte förvånar eftersom Hildebrandt är krigskorrespondent, och tar lagom mycket plats. Språket är enkelt och direkt och får läsaren att snabbt dras in i handlingen. Läsvärd.

Yvonne Hirdman - Den röda grevinnan

» Min mamma är grevinna, sa jag i det snoriga Hökarängen, till de inflyttade ljushåriga ungarna från Norrlands skogar. Inte undra på att de gav sig på mig.
Men hon var faktiskt grevinna, min mor. Fru Charlotte Hirdman hade ett hemligt, kringflackande liv bakom sig innan hon blev vår "utländska" mamma.
Länge visste jag inte mycket mer. Och så dog hon hux flux, innan hon kunde få bli människa för en, en människa man ville veta mer om. Varsamt har jag byggt upp denna mamma igen. Naturligtvis är hon färgad av mig, men jag har ite diktat hennes liv. Jag har letat reda på det i gamla dagböcker, brev, skilsmässodokument, Kominterns kaderakter, den danska säkerhetspolisens material, samtida tomaner, meoarer, foton, vykort...
Hon föddes i efterskalvet av den första ryska revolutionen i Estland, dåvarande Tsarryssland, hon levde sin barndom under det första världskriget i utkanten av Österrrike-Ungern, med östfronten hotande nära.
Hon gifte sig med en utfattig baltisk greve och levde det vilda livet i Weimartidens Berlin, Hon förälskade sig i en rysk kommunist och flydde med honom undan Hitler till Moskva, hom var en av de få som slapp ut därifrån innan den sotra terrorn slog till. Hon var flykting i Paris och kom till Sverige i elfte timmen - på nyåret 1940. Min mammas liv utgör en liten del av mellankrigstidens historia. Alltid där ljuskäglan svepte fram.«

Tyckande: Hirdman berättar här om sin mor Charlotte Hirdman och hennes levnadsöde, nedtecknat med hjälp av dagböcker, familjealbum, brev, polisakter och artiklar. Förutom Charlottes historia berättar Hirdman även Europas historia från 1900-talets början, fyllt av våld och katastrofer.
Charlotte Hirdman kommer att gifta sig med en en greve, ett kort äktenskap som efterföljs av ett förhållande med en tysk kommunist som i sin tur leder till att hon måste fly Hitler. Hon flyr till Moskva, blir spion i Köpenhamn, tar sig sedan till Paris innan hon slutligen hamnar i Sverige.
Hirdman är otroligt påläst och har gjort ett enormt researcharbete. Hon väver det personliga med historiska nedslag. Tyvärr tilltalar boken inte mig för jag gillar inte Hirdmans sätt att skriva. Emellanåt blir hon alldeles exalterad över det hon finner i sin mammas historia och försöker berätta och skriva om det i en snubblande fart som mest får det att upplevas som om hon feberyrar.
Njae...denna bok läser man helst om man är intresserad av Europas politiska historia utifrån en kommunistisk kvinnas perspektiv under förra seklet - annars låter man bli.

»Vid randen till ett livsavgörande beslut åker 25-åriga Alexis Fielding till Grekland för att söka sanningen om sin mors historia, en sanning som alltid hållits dold för henne. Resan leder till Spinalonga, en liten ö utanför Kretas kust som länge var Greklands spetälskekoloni. Dit skickas de drabbade i isolerad exil, utan hopp om att någonsin få återvända hem. Det visar sig snart att Alexis familj levt i öns skugga under flera generationer.
   Under sin tid i deras fotspår dyker hon allt djupare in i de hemligheter som släkten så länge försökt förneka, och vidden av deras öden rullas sakta upp för henne: Modern som fick lämna sina döttrar på stranden för att aldrig återse dem igen. Barnen som var som natt och dag men ändå kom att bli tätt och tragiskt sammanflätade. Och fadern som vägrade ge upp tanken på en enad familj.
   Alexis inser snart att deras dramatiska historia i allra högsta grad kan ha förmågan att påverka hennes egen framtid.«

Tyckande: Vilket bottennapp!
Om jag får bestämma bör den här boken förses med en varningstriangel för något så tråkigt vet jag inte när jag läste senast.
Boken, som är en författardebut av Victoria Hislop, heter Längtans ö. Hislop är en brittisk journalist med resor som specialitet, vilket framgår väldigt tydligt i hennes författande.
Bokens språk är torrt och platt, vilket till viss del kan bero på översättaren, eftersom det finns en viss ojämnhet i språket. Historien är banal och mycket förutsägbar - pinsam helt enkelt!
Personligen störs jag av när en författare lägger så mycket tid på att undervisa sin läsare, vilket i det här fallet handlar om allt från enkla hälsningsfraser via mattraditioner till begravningsceremonier.
Nej tack!

Hjorth/Rosenfeldt - Det fördolda

»Sextonårige Roger är försvunnen. Rymt till Stockholm, tror Västeråspolisen. Men så hittar man Roger i ett kärr norr om stan. Med hjärtat utskuret ur kroppen. Sebastian Bergman, psykolog och expert på gärningsmannaprofilering, har dragit sig tillbaka från allt arbete sedan han drabbades av en personlig tragedi. Det enda han ägnat sig åt på senare är med någon större energi är sitt sexmissbruk. Av en illfällighet hamnar Sebastian mitt i utredningen, tillsammans med sin gamla kollega Torkel Höglund och hans grupp från Riksmordkommissionen. Alla ledtrådar tycks peka mot Rogers skola, Palmlövska gymnasiet. En till synes felfri miljö, som visar sig gömma hemligheter i det fördolda.«

Tyckande: Det här är en mycket välskriven svensk deckare som håller hela vägen. Intrigen är väl genomtänkt och den berättas med ett språk som fungerar bra.
Läsvärd för den som gillar deckargenren.Det tog faktiskt ett par kapitel innan jag kom på att jag sett filmatiseringen av Det fördolda, skriven av Hjort/Rosenfeldt. Filmen visades på tv någon gång i jul- och nyårshelgen med Rolf Lassgård i huvudrollen.
Det här är en mycket välskriven svensk deckare som håller hela vägen. Intrigen är väl genomtänkt och den berättas med ett språk som fungerar bra.
Läsvärd för den som gillar deckargenren.

Carin Hjulström - Finns inte på kartan

»Höstterminen på Journalisthögskolan i Göteborg närmar sig sitt slut.
Tjugotreåriga Frida Fors väntar spänt på besked om var hon ska göra sin praktik.
Hon vet att en bra praktikplats kan öppna dörrar till de åtråvärda jobben i medievärlden.
Beskedet kommer som en kalldusch.
Hennes charmige, begåvade pojkvän får drömplatsen på Aftonbladet i Stockholm.
Själv hamnar hon på Smålandsbladets lokalredaktion i Bruseryd, ett stillastående litet samhälle som knappt finns med på kartan.
När pojkvännen gör slut och Frida dessutom, med ett enda reportage, lyckas vända hela bygden emot sig själv tvivlar hon både på sig själv och på sina val i livet.
Men mot sin vilja blir hon indragen i medarbetarnas och bybornas personliga öden. Kanske blir det Frida som drar vinstlotten trots allt?
Fast på ett helt annat sätt än hon först trodde.«

Tyckande:
Finns inte på kartan är en debutroman skriven av journalisten Carin Hjulström.
Det här är en enkel berättelse som mest ger prov på Hjulströms livliga fantasi - inget är särskilt svårt och allt får ett lyckligt slut.
Centralt i berättelsen står en 23- årig journaliststudent, praktikplacerad i den småländska obyggden, som kämpar mot avfolkningen i glesbygden.
Men Hjulström nöjer sig inte med det; hon rör även ner flyktingpolitik, missbruk och otrohet i denna gulliga röra.
Språket är trist och trögt och övergångarna i handllingen är ologiska och förbryllande. Personporträtten är schablonaktiga och parallellberättelserna fyller ingen funktion.
Nej, bokförläggare Abbe Bonnier måste ha fått en puck i huvudet alldeles innan han bestämde sig för att ge ut denna bok - dessutom lovade han Hjulström att få skriva en uppföljare.
Den tänker i varje fall jag inte läsa.

James Holland - Operation Oden

»Året är april 1940 och nazityskland har invaderat det neutrala Norge.
Den brittiske krigshjälten Jack Tanner får ett topphemligt uppdrag - att eskortera tre norska officerare och en civilperson i säkerhet.
Tanner vet inte vem den mystiske civilpersonen är, bara att han går under kodnamnet Oden och att han ska dödas ifall han riskerar att falla i tyskarnas händer.
Snabbt inser Tanner att han till varje pris måste lyckas med sitt uppdrag eftersom Oden vet något som kan förändra utgången av andra världskriget på ett avgörande sätt.«

Tyckande: Jag har verkligen tänjt på mina litterära gränser genom att läsa ett grabbigt krigsdrama skrivet av James Holland - Operation Oden.
Det romantiska inslaget var inte mer än ett par promille, resten bestod av råstyrka, militärstrategi, bomber och granater - och en hel del spänning.
Herrarna i familjen tycker jag är trångsynt när jag påstår att det är en killbok men jag vill ändå hävda att jag som tjej, utan militärtjänstgöring, inte kan referera till den här typen av kontext - jag kan nämligen ingen militärterminologi och kan därmed inte skapa inre bilder av de vapen, bomber och krigsattribut som beskrivs i texten.
Jag har inte en susning om gradbeteckningar och vet därmed inte om en löjtnant är överställd en kapten eller vice versa.
Jag har inte en aning om skillnaden på kompani och pluton och vet därmed inte hur många soldater som ligger och lurpassar i de norska fjällen när bokens hjältar försöker ta sig förbi de tyska posteringarna och så vidare.
Men detta kan jag förbise, åtminstone när jag kommit halvvägs in i boken och spänningen tagit överhand.
Inte blir det mindre intressant att läsa om tyskarnas ockupation av Norge med tanke på att min mammas faster Gyda flydde från tyskarna på skidor över de norska fjällen innan hon hamnade i säkerhet på en flyktingförläggning i Vingåker

Anne Holt - Frukta inte

»En kylig kväll i december irrar en ung flicka runt i bara nattlinnet på gatan utanför Oslos finaste hotell. Hon blir nästan påkörd av spårvagnen men räddas av en mystisk man som försvinner i folkvimlet. Till sin vettskrämda mamma viskar flickan: "Hon var död ..."
Några dagar senare påträffar Oslopolisen under dramatiska omständigheter ett lik efter en tonårspojke i hamnbassängen mitt i stan. Kroppen är upplöst till oigenkännlighet.
Och på själva julafton går biskopen i Bergen, Eva Karin Lysgård, ut på en promenad, men återvänder inte. Dagen efter hittas hon mördad.
Kriminologen Inger Johanne Vik är den första som ser sambandet mellan morden och några andra mystiska dödsfall. Hennes äkta make, kommissarie Yngvar Stubo, blir ansvarig brottsutredare, och när Inger Johanne plötsligt upptäcker kopplingar mellan fallen och ett internationellt livsfarligt nätverk tar en deperat jakt på gärningsmannen sin början.«

Tyckande: Jag har aldrig läst Holt tidigare och blev faktiskt positivt överraskad. Personporträtten är tydliga och trovärdiga, intrigerna välskrivna och språket flyter.
Det handlar om hatbrott och livslögner vilket Holt kryddar med ett uns av politiskt ställningstagande.
Boken är helt klart läsvärd inte minst för den fantastiska ordlek Holt roar sig med mellan varje kapitel.

»Mamah Cheney och Frank Llooyd Wright, den berömde amerikanske arkitekten, är båda gifta och har barn när de träffas i Chicago 1903 i samband med att Wright fått i uppdrag att rita ett hus till familjen Cheney. En omedelbar attraktion uppstår mellan dem. De stimulerar varandra intellektuellt och inleder en hemlig kärleksaffär som fördjupas och slutligen får dem att överge sina familjer och resa till Europa. Chicagosocieteten är chockerad, skandalpressen förföljer dem och frossar i rubriker.
Båda har starka kulturella intressen och de bor i Berlin, Paris, Florens. Mötet med Ellen Key och hennes idéer får en avgörande betydelse för Mamah. Hon besöker Ellen Key på Strand, lär sig svenska och översätter hennes verk. Efter något år återvänder paret till USA och en ny tillvaro väntar. Men deras liv tillsammans kommer att sluta i en ohygglig tragedi.«

Tyckande: Den började så bra men blev sedan så himla lång...och torr. När jag läst de första sidorna kändes det som om jag verkligen fått tag på en fantastisk bok men känslan stannade inte kvar i takt med att sidorna vändes. Det här är en dokumentärroman och det är alldeles uppenbart att Horan gjort ett fantastiskt researcharbete och vet vad hon skriver om men tyvärr på bekostnad av djupare personporträtt. Efter 430 sidor känner jag inte som läsare att jag vet särskilt mycket om personernas karaktärer.
Inte känns kärleken i boken så påtaglig heller, trots titeln.
Centralt är två människors (egoistiska) val och de konsekvenser de får för andra och inte minst för dem själva.
Slutet är mycket oväntat!
Läsvärd?
Ja, men den skulle gott kunna vara 150 sidor kortare utan att det skulle påverka handlingen

Agnés Humbert - Motstånd

»När Paris föll under tyskt styre 1940, startade Agnés Humbert tillsammans med nio kollegor den första organiserade motståndsrörelsen i Frankrike. Gruppen, som kom att kallas för Résistance (Motstånd), var den första i sitt slag och fick följdverkningar utanför Frankrikes gränser.
1941 förråddes gruppen och togs till fånga av Gestapo. Sju män dömdes till döden, en åttonde tog sitt liv efter brutal tortyr, Agnés Humbert deporterades till Tyskland och sattes i arbetsläger.
Motstånd är hennes dagbok från den 7 juni 1940 till den 11 juni 1945, då hon kunde återvända till Frakrike igen. Det är ett direkt vittnesmål från en kvinna som vägrade ge upp sin tro på mänskligheten och en vältalig hyllning till hennes nära vänner som kämpade och dog i rättvisans namn. «

Tyckande: Detta är en bok som bygger på författarinnans dagboksanteckningar under andra världskriget.
Humbert bildade tillsammans med några vänner och kolleger en av frankrikes första motståndsrörelser sedan landet ockuperats av tyskarna.
Gruppen avslöjades och Humbert dömdes och deporterades till Tyskland och några svåra år i arbetsläger innan freden och amerikanarna befriade henne.
Hennes anteckningar blev därefter en bok som gavs ut första gången redan 1946 för att 2004 åter ges ut.
Det är en stark berättelse som rakt på sak beskriver det slavsystem som rådde i Tyskland under kriget, där man utnyttjade fångar på det grymmaste sätt utan minsta empati, fångvaktare som lyder order utan att blinka, utan att tänka och framför allt utan att känna.
Boken är klart läsvärd, inte minst för att den beskriver historien från en fransyskas perspektiv.

»På ett gods utanför Rom växer två pojkar upp. Gajus är son till en nobel men inte speciellt framstående romare. Han och hans fosterbror Marcus är båda begåvade och de kostas på en avancerad fostran, bland annat i stridskonst under en legendarisk gladiator. Tillsammans förbereder de sig för ett liv som krigare och ledare och för alltid väver barndomen deras liv samman. Knappt vuxna hotas deras hem av ett slavuppror och de måste slåss för sina liv. Efter att ha förlorat sin familj flyr de till Rom. De hamnar mitt i en explosiv maktkamp som hotar republikens grundvalar. Gladiatorspel och intriger i senaten, krig i främmande länder och interna politiska konflikter är alla ingredienser i romanen Roms portar som berättar den otroliga historien om mannen som skulle bli den störste romaren av alla: Julius Caesar.«

Tyckande: Författaren arbetar "till vardags" som historielärare...och det tycker jag han ska fortsätta med. Han besitter säkert en enorm kunskap om romarriket men han har inte riktigt förmågan att skriva en bra roman.

»En äldre man hittas mördad i en källarlägenhet i Reykjavik. Bredvid kroppen finns ett kryptiskt meddelande och i hans skrivbord hittar polisen ett foto av en gravsten. När man lyckas tyda inskriptionen visar det sig att i graven ligger en fyraårig flicka som dog 1968. Med hjälp av fotot nystar polisen upp gamla och nya brott som lett till flera familjetragedier. Samtidigt försvinner en ung kvinna från sitt eget bröllop... Kriminalpolis Erlendur Sveinsson och hans kollegor står inför ett ovanligt komplicerat och svårt fall som har sina rötter bakåt i en tid då mycket var annorlunda.«

Tyckande: En lättläst och förutsägbar bok.

»Vattnet sjunker undan i sjön Kleifarvatn på Island. Och på sjöbotten, fastbundet vid en rysk spionutrustning, hittar man ett skelett. Det står genast klart att skelettet är gammalt och allt pekar på att brottet har begåtts under tiden för kalla kriget. Samtidigt som Erlendur och hans kollegor jobbar sig bakåt i tiden med hjälp av olika indicier berättas en annan historia. Det handlar om en ung isländsk student i Östtyskland på femtiotalet och slutar så småningom i vår tid.
   Liksom i tidigare böcker är det försvunna personer som står i fokus. Händelser från två tidsplan vävs samman i en spännande berättelse om hur en grupp isländska ungdomar, uppfyllda av drömmar och hopp, ger sig av för att studera i det kommunistiska himmelriket Östtyskland - där de dock möts av moraliskt förtryck och ett allestädes närvarande angiverisystem.«

Tyckande: Indridason (f.1961) är journalist och har arbetat på en av Islands största morgontidningar. Med sig i bagaget har han även historiestudier på universitetet i Reykjavik och en avhandling om isländsk film.
Detta är hans fjärde kriminalroman - nummer fem kommer senare i vår.
Boken har ett jämt och bra språk; sakligt och utan några överambitiösa försök att "måla" med ord och språk. Dramaturgiskt lyckas han mycket bra och håller liv i flera parallellberättelser som känns trovärdiga och relevanta.
Detta är helt klart en läsvärd kriminalroman

Kajsa Ingemarsson - Bara vanligt vatten

» Succéförfattaren Stella Friberg tycks ha allt en kvinna kan drömma om. Hennes böcker om Franciska Falke - en ung, självständig privatdetektiv i 1800-talets Stockholm ligger ständigt på topplistorna både i Sverige och utomlands. Nu ska den tionde och sista boken i serien skrivas. Och allt vore gott om väl om det inte varit för en läcka i badrummet. Det blir upptakten till en räcka oväntade och omtumlande händelser som kommer att förändra Stellas liv i grunden. «

Tyckande: Det här är den andra boken jag läser av Ingemarsson (den första var Den ryske vännen) och jag vill minnas att hon var bättre än så här...
Boken innehåller drygt 500 sidor som skulle kunna bli betydligt mycket färre om Ingemarsson hade strukit uppräkningen av alla olika kvalitetsprodukter som omger bokens huvudperson (...som är snuskigt rik och verkligen kan unna sig en rejäl guldkant på tillvaron)
Allt ifrån strumpor till ädelostar, via väskor, handdukar, läppstift, drycker...you name it. Tanken från författarens sida är väl att jag som läsare ska förstå hur snuskigt rik huvudpersonen är och det förstår jag redan efter ett kapitel - allt annat är onödig utfyllnad som gör mig uttråkad.
En annan sak som drastiskt skulle påverka antalet sidor är de kapitel som innehåller en parallellberättelse som absolut inte har någon betydelse för boken som helhet. Bokens huvudperson är författarinna och parallellberättelsen är utdrag ur hennes bok som hon för tillfället skriver på.
Huvudpersonen är i mina ögon en känslokall och otrevlig kvinna som med all rätt förtjänar att hamna mitt i den ensamhet som hon faktiskt gör. Det finns abslolut inget sympatiskt med henne, faktum är att jag har svårt att minnas hennes namn nu när jag avslutat läsandet.
Storyn är banal och otroligt förutsägbar - burgen och gracil överklasskvinna får ihop det med skitig och muskelstinn grovarbetare.
Varför läser man då drygt 500 sidor?
På plussidan är att boken är relativt välskriven med ett språk som flyter lätt samt att den ger en stunds avkoppling.
Sist men inte minst; boken är ett lagom bra sällskap när man ligger hemma och är förkyld.

Anders Jallai - Spionen på FRA

»"Jag hoppar av. Du och SSI är ansvariga! Jag vet det", säger Anton Modin, dykare och före detta flygofficer, till chefen för Sektionen för särskild inhämtning och slänger sin skriftliga uppsägning på bordet. Han har just mist sin hustru och sina två barn vid Estonias förlisning och han ger militära SSI skulden för katastrofen. Fjorton år senare får Modin ledtrådar till en väl bevarad hemlighet. Den svenska marinen har på 80-talet sänkt en sovjetisk ubåt i Stockholms skärgård. Han bestämmer sig för att söka reda på den. I och med det riskerar han inte bara rikets säkerhet utan blir också lovligt byte för svensk, rysk och amerikansk säkerhetstjänst. Anton Modin lierar sig med säkerhetspolisens hemligaste enhet och ett gerillakrig bryter ut mellan Säpo och militärens SSI mitt i den idylliska stockholmska skärgården under jakten på den sovjetiska miniubåten. Anton Modin söker sanning och upprättelse men också hämnd för den familj han så tragiskt förlorade.«

Tyckande: Hjälp vilken tråkig bok!
Anders Jallai gör sin författardebut genom boken Spionen på FRA och jag är inte imponerad. Boken är den första i en planerad triologi med Anton Modin som huvudperson och hjälte.
Jag ska redan nu slå fast att detta är en riktig "grabb-bok" med ett språk och en kontext som ligger långt ifrån min värld. Det vimlar av förkortningar på olika säkerhetstjänster och myndigheter både inom landet och internationellt - bara det gör att jag känner mig smått yr redan efter några kapitel. När Jallai sedan försöker göra platsbeskrivningar så känner jag ofta att jag inte förstår någonting eller får några inre bilder - jag kan alldeles för lite om bilmodeller och deras motorer och hästkrafter, jag har inget intresse av vikter på syrgastuber och vilken blandning det är i dem, jag kan ingenting om bomber och granater och har absolut inga förkunskaper om ubåtskränkningar och andra (mörkade) intriger inom det militära. Den här boken tror jag man får ut mest av om man har förkunskaper inom området för därmed tycker man nog att de insinuationer som Jallai låter ta uttryck i boken känns rafflande och intressanta. Jag skulle vilja påstå att detta egentligen är en faktabok om "det kalla kriget", ubåtskränkninar och spionage med rikets säkerhet som ursäkt - Jallai har bara förklätt det hela till en äventyrsroman.
Tittar man sedan närmare på Jallai som författare så tycker jag inte att det riktigt räcker till. Språket är lite fattigt och torrt, plats- och personbeskrivningarna tenderar till att bli alltför stereotypa och långdragna och det blir aldrig riktigt spännande.

Ingrid Johansson - Sin ensamma kropp

»Marie-Louise Parre, eller Maliss som hon vanligen kallas, är änka efter en framgångsrik företagare och mycket välbeställd. Hon har nått en ålder då omgivningen förväntar sig att man ska slå sig till ro, inte att man ska börja på nytt. I henne finns en stark längtan efter värme och kroppslig närhet, att få bli någons Du, den lusten driver henna framåt.
   Men hon har också kommit till en punkt då det förflutna pockar på sin uppmärksamhet, och innan hon kan gå vidare måste hon städa den garderob som minnena utgör. I sin bakgrund har hon en hemlighet som hon dolt väl för omgivningen, en livsavgörande hemlighet som tvingat henne att håll en hård fasad utåt och som gjort henne till en ensam människa. Nu är tiden inne att avbörda sig det som varit och göra sig fri.
   Sin ensamma kropp är en stark och övertygande roman om en kvinna som sent i livet upptäcker att det går att börja om - och att bli någons Du.«

Tyckande: Det här är en bok som på ett ifrågasättande och klargörande sätt beskriver åldrandet ur en kvinnas perspektiv - en kvinna som inte alls är färdig med livet.
Även om jag inte lever mitt liv som bokens huvudperson - inte har börjat utvärdera och göra bokslut så har jag stor behållning av boken, som kan ses som en slags brygga över generationsgapet.
Det är en vacker och välberättad historia.

Kjell Johansson - Karolus Karlssons liv och verk

»Karolus Karlsson måste vara en av svensk litteraturs mest sorglustiga hjältar. Han föds i ett torp i utkanten av Stockholm där så småningom Midsommarkransen ska växa fram, Kjell Johanssons eget litterära universum. Karolus och hans bror blir barnhemsbarn, fostrade med ordning, reda och Tegnérs dikt Det eviga. De rymmer tillsammans med Maria som hellre buktalar än samtalar och så tar en uppsluppen berättelse vid som skildrar Karolus cirkusartisten, bondkomikern, revymakaren och dårhuspatienten. I Karolus Karlsson liv och verk gestaltas det svenska 1900-tlaet som den tragikomedi det - kanske - var.«

Tyckande: En osannolik berättelse har Kjell Johansson lyckats väva ihop. Sättet att berätta denna kringelikrokiga och brokiga berättelse har mycket av gammaldags berättarteknik över sig, alltså på gränsen till att vara en skröna.
Boken börjar vid tidigt 1900-tal då två små bröder blir föräldralösa. De ger sig av ut i världen och hamnar ganska omgående hos Master på Herrgården som bedriver ett socialprojekt som går ut på att uppfostra unga gossar ur arbetarklassen tillsammans med gossar från överklassen med syfte att sudda ut klassgränserna.
På Herrgården blir bröderna bekanta med Masters stumma dotter Maria. Eller stum och stum - Maria kan sjunga och buktala.
En dag rymmer de tre vännerna och hamnar på en cirkus, hos cirkusdirektör Maestro och hans hustru Madame. Efter några år på cirkusen fortsätter trions liv med nya (osannolika) äventyr för att så småningom sluta på Långbro mentalsjukhus.
Johansson lyckas väva denna fantastiska berättelse utan att tappa vare sig fart eller berättarglädje. Läs den!

Jane Johnson - Den tionde gåvan

»Michaels avskedsgåva till Julia blir en ny början...
När Julia lämnar kärleksrelationen med Michael har hon fått ett krossat hjärta men också en bok fylld av hemligheter. I den vackra antika boken om 1600-tals broderier upptäcker hon lika gamla dagboksanteckningar nedskrivna av en kvinna som heter Cat Tregenna från Cornwall. Fascinerad läser Julia den sanna berättelsen om Cat och hur hon tillsammans med alla i den lilla byn kidnappades av pirater från Nordafrika och såldes som slavar i Marocko.
Julia reser till Marocko för att få reda på mer om Cats öde. Här kommer hon att hitta djupt begravda hemligheter och precis som Cat gjorde 400 år före henne, förlorar hon sitt hjärta under den heta marockanska solen.«

Tyckande: Det är med blandade känslor jag ska försöka göra en kort sammanfattning av den här boken.
Jag har aldrig läst något av Johnson tidigare och det beror förmodligen på att hon mest har sysslat med fantasy och sagor - vilket inte är my cup of tea.
Men i och med denna bok har författarinnan gett sig på att skriva ett romatiskt drama som utspelar sig på tidigt 1600-tal bland pirater och sjöbusar.
Johnson rör ihop ett drama som förutom kärlek och pirater innehåller, kulturkrockar, historia, intriger och äventyr.
Boken är lättläst och kräver inte så mycket av läsaren vilket oundvikligen även innebär att den inte lämnar något djupare spår efter sig och personporträtten lite för torftiga för att beröra - men det är en stunds underhållning förmedlat på 363 sidor.

Jonas Jonassson - Hundraåringen somklev ut genom ett fönster och försvann

»Efter ett långt och synnerligen händelserikt liv hamnar Allan Karlsson på det äldrehem han tänker ska bli hans sista anhalt på jorden. problemet är bara att hälsan vägrar ge vika och en dag bär det sig inte bättre än att det är dags för honom att fylla tresiffrigt.
Pompa och ståt väntar, med kommunalråd och lokaltidning på plats. Ett spektakel så oönskat av Allan att han i stället kliver ut genom fönstret. Därmed är han på rymmen från sitt eget födelsedagskalas. I hastigheten råkar Allan få med sig en väska som han bara skulle vakta ett slag och strax har han både tjuvar och poliser efter sig.«

Tyckande: Nu ska jag på ett enkelt sätt sammanfatta Hundraåringen som klev ut genom ett fönster och försvann av Jonas Jonasson.
Ha, Ha, Ha...fniss...HAHAHAHAHA...hi,hi...fniss, fniss...HAHAHAHAHA...
Men när cirka 50 sidor återstår känns mungiporna lite stelare och det blir inte riktigt lika roligt. Historien tappar tempo, står nästan och trampar vatten en stund innan upplösningen kommer.
Detta är en sanslöst rolig berättelse, skriven av en författare som tycks ha en galopperande fantasi och en überbegåvning vad det gäller att väva ihop en historia med mängder av trådar, här och där, som hela tiden tycks komma på rätt plats. Men även sådana historier kommer ibland av sig och det gör den här också. Jag kan se förbi det eftersom den totala läsupplevelsen var den roligaste jag haft på länge.

Sadie Jones - Den utstötte

»Andra världskriget är över och nioårige Lewis Albrights far har precis lämnat det militära. Pappan ställer snabbt om till förortslivet - cocktail vid halv sju, kyrkan på söndagar - medan Lewis och hans mor rymmer ut på picknickar i skogen, precis som de gjorde under krigsåren. Men en dag kommer de inte tillbaka från ett av sina äventyr och när Lewis hittas ensam vid floden är katastrofen ett faktum.
Efter moderns tragiska död går Lewis in i sig själv, blir tyst och alltmer destruktiv. Snart är han ensam och utstött. Endast vännen Kit ser hans sorg och växande ursinne och hon lovar sig själv att rädda honom. I sina försök att befria både sig själv och Lewis, utmanar hon hela det lilla samhällets trångsynta normer. Och steg för steg drivs Lewis till en, kanske, oförlåtlig handling.«

Tyckande: Åh vilken fantastisk bok!
Den utstötte av Sadie Jones, en debutroman, är det bästa jag läst på länge.
Jones, född 1967, är Londonbon som i femton år sysslade med filmmanus och tv-serier utan någon större framgång.
Personligen är jag mycket tacksam över att hon inte gav upp sitt skrivande utan istället såg till att uppfylla sin dröm - att skriva en bok och inte bli refuserad.
Jones har en effektiv berättarteknik som gör det svårt att lägga ifrån sig boken.
Dessutom berör berättelsen mig som läsare väldigt djupt och får min andhämtning att flämta, ilskan att koka inombords och tårar att rinna nedför kinden.
Läs den!

Sara Kadefors - Borta bäst

»Ingen lägger märke till bilen som står parkerad i den lilla dungen utanför Ikea. Ingen reagerar på kvinnan som kommer ut mellan träden och promenerar mot ingången. Hon är elegant klädd och har ett vackert leende. Hon dricker gratiskaffe innan varuhuset öppnar och äter upp folks kvarlämnade mat.
Kvinnan heter Sylvia. Vem är hon? Vad har hon varit med om? För bara några månader sedan levde hon ett annat, etablerat liv. Efter ett misstag har hon förlorat allt. Nu handlar det om att överleva. Medan Sylvia kämpar för att upprätthålla den perfekta fasaden kommer hon i kontakt med en helt ny värld som förändrar hennes världsbild. Till slut går det inte att fly längre. Hon måste tillbaka till sitt gamla liv, göra upp med den hon en gång var och dem hon en gång lämnat.«

Tyckande: Det går inte att komma ifrån att bokens egensinniga huvudperson, Sylvia, är påfallande lik Viveca Lärns huvudperson i Saltö-serien - en medelålders kvinna, tilltufsad av livet som väljer att kliva av det invanda och trygga.
I just det här fallet vänder allt när en obehaglig sanning kommer upp till ytan och orsakar så mycket besvikelse och hat att Sylvia väljer att fly.
De val hon därefter gör vittnar om att hon i grund och botten är en stark kvinna med stor integritet som hon tappat bort eller kanske aldrig trott att hon haft.
Boken är lättläst med ett okomplicerat språk och en handling som verkar fullt trovärdig. Detta är en bok som bör läsas under sommaren för den som vill ha en trevlig läsupplevelse.Det går inte att komma ifrån att bokens egensinniga huvudperson, Sylvia, är påfallande lik Viveca Lärns huvudperson i Saltö-serien - en medelålders kvinna, tilltufsad av livet som väljer att kliva av det invanda och trygga.
I just det här fallet vänder allt när en obehaglig sanning kommer upp till ytan och orsakar så mycket besvikelse och hat att Sylvia väljer att fly.
De val hon därefter gör vittnar om att hon i grund och botten är en stark kvinna med stor integritet som hon tappat bort eller kanske aldrig trott att hon haft.
Boken är lättläst med ett okomplicerat språk och en handling som verkar fullt trovärdig. Detta är en bok som bör läsas under sommaren för den som vill ha en trevlig läsupplevelse.

Theodor Kallifatides - Det gångna är inte en dröm

»"Åtta år gammal var jag när morfar tog min hand och inte släppte den förrän vi hade funnit mina föräldrar i Athen. Vem vet vad som annars hade hänt mig, om jag hade stannat kvar.
Någon vecka tidigare hade en hop fascister med vapen i hand tvingat in alla människor på kyrkans yttre gård. Där stod vi unga och gamla, skräckslagna, medan deras beryktade capo långsamt synade den ena efter den andra för att till slut välja ut några män som han tog med sig. Deras kroppar återfanns aldrig.
Det var 1946, någon gång på våren. Mandelträden blommade i långa rader och dalen var som vackrast.«

Tyckande: Detta är mitt första möte med Theodor Kallifatides. Det är en njutning att få ta del av Kallifatides självbiografiska roman där han tar läsaren med till sitt barndoms Grekland. Det handlar inte det minsta om sentimentala minnen utan historien berättas rakt och enkelt men med ett underbart litterärt språk - ska man vara petig så kan man nämna att Kallifatides kanske förhåller sig något för neutralt till sina minnen. Men det må vara förlåtet för detta är en bok att till sitt hjärta.

Lars Kepler - Hypnotisören

»I ett omklädningsrum på en idrottsplats i Tumba utanför Stockholm hittas en man brytalt mördad. Sedan återfinns hans fru och dotter lika besinningslöst ihjälhuggna i familjens radhus. Avsikten tycks ha varit att utplåna hela familjen. Men sonen överlever, svårt skadad, och när kriminalkommissarie Joona Linna förstår att det finns ännu en familjemedlem kvar i livet, en syster, inser han vikten av att hitta henne innan mördaren gör det.
Sonen svävar in och ut ur medvetenlöshet, och för att kunna skynda på förhörsprocessen tar Joona Linna kontakt med läkaren Erik Maria Bark och övertalar honom att hypnotisera pojken för att få en bild av händelseförloppet.
Därmed bryter Erik Maria Bark sitt gamla löfte att aldrig mer hypnotisera och en skrämmande kedja av händelser tar obevekligt sin början.«

Tyckande: Bättre än så här tror jag inte en deckare kan bli - spännande och välskrivet.
Den är emellanåt både våldsam och blodig men på intet sätt frossande i det otäcka.
Dramaturgiskt är den tät men okomplicerad och bärs fram av en stor berättarkompetens. Det var länge sedan jag läste en bok som var så svår att lägga ifrån sig.
Ingen klassiker men absolut väl värd att läsa om man gillar deckare.

Dorothy Koomson - Marshmallows till frukost

»Kendra Tamale har just återvänt till England efter en längre vistelse i Australien. Hon är på flykt undan en trasig kärlekshistoria och önskar inget hellre än att bli lämnad i fred. Summer och Jaxon, barnen i familjen som Kendra hyr ett rum av, har dock andra planer. Deras pappa Kyle har just blivit ensamstående förälder och barnen adopterar raskt Kendra som sin nya mamma.
Trots att Kendra bär på en smärtsam hemlighet som gör att hon gärna håller människor på en armlängds avstånd finner hon sig ändå väl tillrätta och blir med tiden en del av Kyles familj.
Så en dag stöter Kendra ihop med den man som delar hennes hemska hemlighet och allt rasar samman. Det enda sättet att ordna upp saker och ting är att avslöja vad som hände den där gången för så många år sedan, något hon svurit på att aldrig göra...«

Tyckande: Nu följer några rader om en bok som jag inte kan rekommendera någon att läsa. För mig är det obegripligt att Dorothy Koomson har en publik till sina böcker för det här är inte bra. Boken har en ytlig och banal historia om...kärlek, tror jag. En sötsliskig historia fylld av schabloner och där allt händer på en gång. Det här är inte en historia som är skriven för att den måste få berättas, här handlar det mer om att Koomsom skriver för att försörja sig. Mer tänker jag inte säga om boken för det är den inte värd.

Parisoula Lampsos - Mitt liv med Saddam

»Parisoula Lampsos hade nyss fyllt sexton år när hon träffade Saddam Hussein första gången. Året var 1968. Parisoula kallades "Bagdads prinsessa" på grund av sin skönhet och var enda dottern i en grekisk familj bosatt i Bagdad. Saddam Hussein var i trettioårsåldern och inflytelserik inom det allt mäktigare Baathpartiet. Attraktionen var omedelbar och Persouolas öde beseglades. Det komplicerade och passionerade förhållandet kom trots långa uppehåll att vara i över trettio år. Författaren och journalisten Lena Katarina Swanberg har intervjuat Parisoula Lampsos under lång tid och skrivit den gripande berättelsen om hennes dramatiska liv i skuggan av en fruktad diktator«

Tyckande: Boken är skriven av Lena Swanberg men det är Parisoula Lampsos berättelse, det är hon som har levt större delen av sitt liv tillsammans med diktatorn Saddam - som hans frilla.
Jag ställer mig väldigt tveksam till sanningshalten i den här berättelsen för det är så mycket som är motsägelsefullt. Att hon varit Saddams älskarinna stämmer säkert men att hon skulle haft ett så stort inflytande på honom känns inte trovärdigt - jag tror hon försöker tillskriva sig större betydelse än vad hon hade, att hon helt enkelt överskattar sin egna betydelse. Det motsägelsefulla är att hon som förklaring till alla sina år med Saddam anger att hon skulle ha varit för svag för att kunna bryta upp - att hon var helt i hans våld.
Parisoula Lampsos lever sedan en tid tillbaka i Sverige och boken är alltså ett samarbete mellan henne och Lena Swanberg genom samtal och intervjuer. Helt ointressant är den inte men man får nog förhålla sig kritisk till en del av det hon påstår.

Åsa Lantz - Vart tog den söta lilla flickan vägen

»Vad hände egentligen dokumentärfilmaren Yi Young när hon kom till Sverige som fjortonåring? Nu tänker hon avslöja allt. Sanningen ska överlämnas till hela svenska folket, på SVT:s bästa sändningstid, rakt in i vardagsrummen. Samma kväll som den första delen av serien visas får Yi en så brutal varning att hon tvinghas gå under jorden. Någon, eller några, försöker stoppa hennes berättelse- Yis ofrivillige bundsförvant blir Viggo Sjöström, karismatisk dramatiker och regissör på Göteborgs Stadsteater. Han kastas in i en värld där människor är beredda att göra vad som helst för att uppfylla sina egna grandiosa drömmar. En värld där andras liv och vilja inte betyder någonting.«

Tyckande: Åsa Lantz, författare och dramatiker från Göteborg, har utkommit med en ny bok.
Den är väl närmast att betrakta som en spänningsroman...eller kanske deckare, och det här är del ett av en planerad triologi.
Grundproblematiken i berättelsen handlar om offer och förövare, kryddat med en skarp men icke förmanande samhällskritik.
Själv kan jag inte låta bli att dra paralleller till Stig Larssons triologi och min bild av bokens huvuperson är påfallande lik Lisbet Salander.
Bokens handling är hämtad från en verklig och mystisk händelse i Sverige på 1990-talet då flera kinesiska barn och ungdomar kom till Sverige som flyktingar men efter ett par dagar på flyktingförläggning gick upp i rök och försvann. Ingen kan än idag riktigt redogöra för vart de tog vägen men alla är väl rätt ense om att det handlade om trafficking.
Spännande och läsvärd!

James A Levine - Den blå dagboken

»Batuk är nio år när hon säljs till en bordellägare i Mumbai. Hon hamnar på "burarnas gata" där barnen hålls i små gallerförsedda "nästen" i väntan på sina kunder. Där finns också Meera och Puneer, och mellan de tre barnen uppstår en stark vänskap som hjälper dem att uthärda och hålla modet uppe i deras gemensamma fängelse.«

Tyckande: Vilken otroligt bra bok jag just avslutat; Den blå dagboken av James A Levine.
Författaren är engelsman och läkare, specialiserad på utsatta kvinnors och barns situation i tredje världen.
Boken har han skrivit efter ett besök i Mumbai där han mötte en liten flicka som sedan fick stå modell för bokens huvudperson.
Huvudpersonen heter Batok och hålls inspärrad på en barnbordell där hon utnyttjas flera gånger om dagen av män.
Varje dag skriver hon i sin hemliga, blå dagbok, vilket blir ett sätt för henne att överleva.
Berättelsen bygger på Batoks dagboksanteckningar.
Det är en smärtsam läsning men ack så välskriven.

»Huset var ödsligt och tomt. Kylan trängde in i alla vrår. En tunn hinna av is hade bildats i badkaret. Hon hade börjat anta en lätt blåaktig ton. Han tyckte att hon såg ut som en prinsessa där hon låg. En isprinsessa. Golvet han satt på var iskallt, men kylan bekymrade honom inte. Han sträckte ut handen och rörde vid henne. Blodet på hennes handleder hade för länge sedan stelnat. Kärleken till henne hade aldrig varit starkare. Han smekte hennes arm, som om han smekte den själ som nu flytt kroppen. Han vände sig inte om när han gick. Det var inte adjö, utan på återseende.«

Tyckande: Det här är Läckbergs debutroman, och en mycket bra sådan. Minus för den ibland tunna och orealistiska beskrivningen av polisarbetet. Ytterligare två romaner har skrivits ,till dags datum, om Fjällbackapolisen Patrik Hedström sedan den här kom. Jag kommer säkerligen att läsa dem för att följa författarens utveckling, som känns lovande.

»Patrik Hedström och hans kolleger på Tanumshede polisstation har haft en lugn vinter. Men när våren kommer börjar det hända saker. Den omdiskuterade dokusåpan Fucking Tanum drar in i samhället och än en gång drabbas Fjällbacka av ond bråd död.
Det som först ser ut som en vanlig bilolycka visar sig vara ett mord. Sedan Patrik upptäckt kopplingar till liknande fall runt om i Sverige inser han att gärningsmannen troligen har fler liv på sitt samvete. Kort därefter hittas en av dokusåpadeltagarna död i en soptunna. Har detta brutala mord något samband med seriemördaren som polisen jagar?«

Tyckande: Nej, det här var inte bra. Ska jag sammanfatta det hela mycket kort kan jag säga att boken innehåller 321 sidor och det är inte förrän jag läst de första 200 sidorna som det börjar bli intressant. Tyvärr inte tillräckligt intressant. De personporträtt hon tecknar känns inte trovärdiga och parallellberättelserna får alldeles för mycket utrymme utan att bidra med något. Det är den tredje boken av Läckberg som jag läst och jag tycker inte den håller samma klass som de övriga. Tyvärr känns det som om intresset av att tjäna pengar är större än intresset av att berätta en bra historia.

Viveca Lärn - Aprilväder

»MacFie är död men livet går trots allt vidare på Saltön. Det är april – varannan minut skiner solen varmt på klipporna, varannan minut snöar det. Och krögaren Kabben på Lilla Hunden är bekymrad: var är alla hans trogna stamgäster?
Svaret finns längre bort på kajen, i Magasinet, där Saltöns första invandrarfamilj öppnar restaurang Lycktan och serverar den bästa kebaben norr om Ankara.
Sommargäster av alla de slag är ju ett nödvändigt ont, men det här? Gubbarna på bänken får massor att prata om, och det är ändå inget mot hur det blir när Johannans styvson Ludvig anländer från Stockholm och genast faller handlöst för turkiska Sakine
Det är ingen ordning alls på Saltön den här våren«

Tyckande: Jag har läst alla hennes böcker i serien om Saltön och dess brokiga befolkning.
De första böckerna upplevde jag mycket positiva med en varm humor och livfull berättarglädje men nu är jag överens med Lärn - vi behöver inte fler böcker om Saltön.
Denna boken avslutar alltså serien om den lilla ön och dess befolkning och det känns, alldeles för tydligt, när man läser boken att hon gör upp med historien. Ritsch-ratsch-punkt-slut!
Nej, den är här boken blev inte bra och behövdes inte för att knyta ihop säcken, den lämnar bara en besk smak kvar efter sig.

»Cecilia Ek fyller snart femtio, det är dags för henne att ta itu med sitt liv. Hon reser till New York för att utbilda sig till försäljare av batteridrivna öronrensare. Under resan väcks minnen av män. Massor av män, men av princip aldrig två med samma yrke.
På den märkliga kursen dyker det upp en egendomlig dansk, som snart knackar på dörren till hennes hotellrum och säger att hon är hans öde. För första gången är Cecilia berörd på ett sätt hon inte riktigt förstår eller kan hantera.«

Tyckande: Detta är en alldeles underbar bok. Jag älskar Lärns sätt att berätta och har läst alla hennes böcker om Saltön. Lärn är fantastisk på att måla upp människoöden, hon gör det på ett varmt och humoristiskt sätt men med en allvarlig ton i bakgrunden. Det är en berättelse fylld av humor, men samtidigt andas den mycket tragik.
Läs den!

Chimamanda Ngozi Adichie - Lila Hibiskus

»Eugene Achikie är en god man. Han skänker pengar till välgörenhet. Genom sin tidning bekämpar han korruption och förtryck. Och han misshandlar sin fru och slår sina barn.
I Lila hibiskus tecknar tonårsflickan Kambili ett fasansfullt porträtt av sin egen far, en man som driver sin familj till undergång genom sina förvridna uppfattningar om godhet och ondska, renhet och synd.
Men det är också en historia om hur kärlek och förhoppningar kan växa där man minst anar det, liksom att en lila hibiskus med sin starka doft av frihet kan slå rot och växa bland den vanliga, röda.«

Tyckande: Det här är Ngozi Adichies debutroman från 2003, tre år senare kom den bok som blev hennes genombrott; En halv gul sol, som beskriver Biafrakriget i slutet av 60-talet. Man skulle kunna säga att Lila Hibiskus, som också utspelar sig i Nigeria, ger en bild av det Nigeria som fanns innan Biafrakriget utbröt.
Här låter författarinnan oss ta del av det korrumperade landet som till stora delar styrs av det brittiska kolonialväldet där ingen vet vad morgonen har med sig. Berättelsen kretsar runt en familj; mamma, pappa, son och dotter som lever under välordnade förhållanden, mycket beroende på att pappan har möjlighet att köpa sig välstånd. Men pappan är ingen god make och far - han styr sin familj min järnhand och kräver religiös underkastelse.
Det här är en bra bok, inte minst för att den är så välskriven.
Chimamanda Ngozi Adichie kommer vi säkerligen att få läsa mer av.

»Tvillingparet Jannis och Sonya tycks vara sammansvetsade för alltid, genom de kränkningar de utsatts för under sin uppväxt. Efter att Jannis misslyckats med att skapa sig en tillvaro på egen hand, lever han åter tillsammans med sin syster. De köper ett kafé i en by vid havet, och lär snart känna en ensamstående kvinna med en dotter i elvaårsåldern. Mellan syskonen sätts ett kusligt spel igång, med kvinnan och flickan som ovetande deltagare.«

Tyckande: Det handlar om ondska, hat, incest och mord. Det är en otäck och märklig historia och jag må vara trög men jag förstår faktiskt inte vad hon vill ha sagt med den här boken. Läsvärd? Kanske - dock inte för den känslige.

»I ett ensligt beläget hus norröver hittas en äldre man och hans hustru brutalt mördade. Ett fynd på brottsplatsen leder misstankarna mot en man i fyrtioårsåldern. Han häktas men det är någonting med honom som förbryllar utredarna. Han bedyrar att han är oskyldig men försöker inte ens hitta några hållbara förklaringar till sina förehavanden vid tiden för morden.
Istället ber han att få träffa Lasse, en Stockholmspolis han känner sedan tidigare. Vid mötet ställer mannen en fråga: "Skulle man kunna göra något sånt här utan att vara medveten om det?"
Påmind om märkliga omständigheter i ett gammalt fall ber Lasse journalisten John Nielsen att göra efterforskningar i mannens förflutna.«

Tyckande: Smedberg håller stilen!

»Eva, Tamara, Sara och Liss träffas var tredje vecka i sin syjunta. Det betyder naturligtvis inte att de syr, utan de träffas över vin, skratt och god mat. Och pladdrar om allt från celluliter och citronmarmelad till sexhjälpmedel. ett sockersött surrande. en idyllisk kvinnogemenskap, skratt och vackra ord...Men i de leende munnarna finns det sylvassa tänder, och med lena tungor ger väninnorna varandra svidande stick. Och på tjejresan till Köpenhamn avslöjas hemligheter som för alltid gör slut på syjuntan.«

Tyckande: Uri är helt ny för mig och när jag googlar på henne finner jag inte särskilt mycket att läsa. Hon är född 1964, verksam vid institutet för lingvistik i Oslo och debuterade som författare 2001.
Författaren väver en tät och underhållande handling som drivs framåt till ett klimax som lämnar mig som läsare nöjd. En bra bok helt enkelt, men med något korta och hackiga meningar.