~ Julevangeliet ~

Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas.
Det var den första skattskrivningen och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien.

Alla gick för att skattskriva sig, var och en till sin stad.
Och Josef som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret I Galileen
upp till Judéen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med
Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.

Medan de bafann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba,eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.

I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten.
Då stod herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och
de greps av stor förfäran. Men ängelen sade till dem:
"Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket.
I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren.
Och detta är tecknet för er.
Ni skall finna ett nyfött barn som ligge lindat och ligger i en krubba"

Och plötsligt var där en stor himmelsk här som prisade Gud.
"Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han utvalt"

När änglarna hade farit ifrån dem upp i himmlen, sade herdarna till varandra.
"Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren låtit oss veta"

De skyndade i väg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban.
När de hade sett det, berättade de vad som hade sagt till dem om detta barn.
Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade.
Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det.
Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för vad de hade fått höra och se:
Allt var som det hade sagts till dem.

Luk2:1-20